Månadsarkiv: augusti 2014

Nytt center ska forska om tillit och godhet

Den 1 juni i år bildades Center for Social Sustainability vid Karolinska institutet. Det ska dels kartlägga tidigare forskning, dels stötta nya forskningsprojekt om social hållbarhet. Och så ska man så småningom kunna ge kurser och utbildning inom den övergripande frågan: hur kan vi fungera bättre tillsammans, både som individer, i grupper och i organisationer, så att hela samhället blir mer hållbart?

”Allt som rör problemlösning i världen utgår från att det är människor som fattar besluten, säger Christina Andersson. Därför måste vi försöka förstå hur och varför vi agerar som vi gör och vad som möjliggör eller förhindrar att människor samverkar effektivt.”

Det ska verkligen bli intressant att följa denna forskning. Social hållbarhet täcker in många olika områden, men mest intressant tycker jag forskningen om samverkan ska bli. Alla framhäver betydelsen av samverkan (med all rätt), men hittills har det varit få som ägnat tid åt att verkligen förstå hur komplext det ibland kan vara att få människor med olika kulturer, värdegrunder, yrken och erfarenheter att samarbeta på ett framgångsrikt sätt.

Länk till artikel i SvD

We all put each other in boxes

Socialt kapital bryts ned om åsiktsskillnaderna blir för stora, när polariseringen mellan människor ökar, när människor inte möts och inte förstår varandra utan istället schabloniserar och i värsta fall demoniserar dem man ser som motståndare.

Jag har visat ett TED-talk med Sally Kohn i ett tidigare inlägg på bloggen. Nu hittade jag också en intervju med henne.

”I don’t think people who disagree with me are stupid — that’s the big the thing I’ve come to learn. They’re not stupid. They have real, genuine, authentic, understandable concerns and someone else connected with them first in explaining why those problems are the way they are. They’re not vindictive, they’re not mean — well, sure, some are — but by and large, not even close. When you actually do meet people face to face — whether it’s viewers who stop me on the street or some of the hosts or people I’ve been on with — you realize, “Wow, we all put each other in boxes. We do it on both sides.” You start to break through those boxes and see people as much more complex. It’s really just a metaphor for the fact that our problems are a lot more complex. Our disagreements are a lot more complex than we’re imagining they are right now.”

Länk till hela intervjun med Sally Kohn

Socialt kapital ger skydd mot psykisk ohälsa

Arbetslösa med högt socialt kapital löper mindre risk att drabbas av ohälsa visar en stor forskningsstudie från Centrum för klinisk forskning i Västerås.

Ett starkt socialt stöd ger dem som drabbas av arbetslöshet en kraftigt skyddande effekt mot psykosomatiska sjukdomar, medan de som upplevde ett svagt socialt stöd och kände låg tillit till sina grannar och till myndigheter uppvisade dramatiskt sämre ohälsa.

Länk till artikel

Nettokrati

Det är tydligen andra som haft samma idé som jag kring detta med att ha två röster i ett val – en för och en emot.

Länk till artikel i DN

”Nyckelfrågan i experimentet är om demokrati bara ska handla om vad människor vill ha. Borde den inte också fånga vad vi som kollektiv inte vill ha?”

Henrik Evrell, digital strateg och initiativtagare till studien

Jag tycker det är intressant att fundera i dessa banor även utifrån ett svenskt perspektiv, men som jag skrivit tidigare ska inte nettokrati användas i utvecklade demokratier, utan i tidigare diktaturer som går till val för första gången eller i länder där de politiska institutionerna är svaga.

Nedan finns en länk till studiens Facebook-sida där det finns fler resultat att hämta. Bland annat att 80 procent av miljöpartisterna lägger sin negativa röst på SD. Motsvarande siffror för Socialdemokraterna och Moderaterna är 60 respektive 40 procent.

Länk till undersökningens Facebook-sida

 

 

Marshmallowstestet

Socialt kapital handlar mycket om människors beteenden och som en konsekvens av mitt intresse för detta ämne har jag börjat läsa böcker om beteendevetenskap, evolutionspsykologi och hjärnforskning. Flera böcker jag läst skriver om ”The Marshmallow Test”, ett test där man lämnat fyraåringar ensamma med en marshmallow och instruktionen “Om du kan vänta i en kvart med att äta den får du två till när jag kommer tillbaka”. De barn som lyckades vänta och skjuta upp sin behovstillfredsställelse klarade sig senare i livet avsevärt bättre både i skolan och i arbetslivet.

Under en middag så pratade vi om detta test och både min tjej Karina och min dotter Ida hade bra invändningar mot de resultat som tagits fram. Karina menade att man kanske också tappar något i livet om man är bra på att skjuta upp sin behovstillfredsställelse. Att det är den typen av människor som på dödsbädden ångrar att de inte levt fullt ut, utan jobbat hårt och haft svårt att leva i nuet. Hjärnforskningen visar att intelligenta människor lyckas bättre i livet, men trots detta finns det inget klart samband mellan lycka och intelligens på individnivå. Karinas invändning kanske är ett viktigt skäl till varför forskningen inte hittat något sådant samband.

Idas fundering var ännu bättre:

”Det måste ha varit mycket lättare för de barn som inte tyckte om marshmallows”

Jag hoppas verkligen att de som utförde studien tänkte på detta!

Partipolitiskt hemskhetsindex

I ett tidigare inlägg på bloggen skrev jag om att medborgarna i f.d. diktaturer som går till val för första gången borde få avge två röster – en positiv och en negativ röst. Med ett traditionellt val är risken stor att det parti som vinner representerar den etniska grupp eller klan i landet som är störst och att dessa då främst ser till sina egna intressen. Med negativa röster skulle väljarna kunna rösta bort de politiker och de partier som inte företräder samtliga landets medborgare på ett bra sätt.

Länk till inlägg – Rösta för och emot

Jag ser inte samma fördelar med denna metod i utvecklade demokratier, men det är ändå intressant att resonera i dessa termer även här. I Sverige redovisar olika opinionsinstitut kontinuerligt vilka partier vi tycker bäst om eller tänker rösta på i nästa val. Mer ovanligt är att fråga om vilket parti vi tycker sämst om. SIFO presenterade för en tid sedan ett hemskhetsindex för de politiska partierna (se längst ned i artikeln). SD intar en svårslagen förstaplats på hemskhetsindexet med Fi och KD på andra respektive tredje plats.

Länkt till artikel i SvD

Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har ungefär lika många sympatisörer, men är det självklart att de ska ha lika stor makt? Självklart tycker Sverigedemokraterna, som dock ofta får finna sig i att övriga partier går ihop för att stänga ute deras parti från makten. Men det är relativt få medborgare som tycker illa MP, desto fler som ogillar SD. Är det då inte rimligt att MP ges mer makt än SD, trots att de fått ungefär lika många röster?

Enligt samma resonemang och med statistik från hemskhetsindexet som underlag skulle en regering bestående av socialdemokraterna och miljöpartiet utgöra den bästa kompromissen för Sveriges befolkning. Alla skulle givetvis inte vara nöjda med en sådan regering, men relativt få skulle vara djupt missnöjda. Kanske något att tänka på inför valet i höst?

Humankapital versus socialt kapital

Eftersom reformen var ett stort misslyckande och det hela tystats ned känner få till det, men år 1827 genomfördes en konsonant- och vokalutbytesreformen mellan Danmark och Polen. Polen fick då alla konsonanter och Danmark samtliga vokaler i alfabetet. Det som förutspåddes förenkla språkutvecklingen i de båda länderna har med tiden utvecklats till en lingvistisk katastrof. Såväl danskar som polacker har svårigheter att förstå sina egna språk. Det är inte ovanligt att polackerna börjar sina ord med fyra och t.o.m. fem konsonanter, medan danskarna visserligen fortfarande använder konsonanter i skrift men dessa är till fullo bortrationaliserade i det talade språket.

Nåväl, någon konsonant- och vokalutbytesreform har naturligtvis aldrig genomförts. Men såväl polskan som danskan anses vara bland de svåraste språken att lära sig. En stor tvärspråklig studie som jämfört ordförståelsen hos 8–15 månader gamla barn som har 18 olika germanska, romanska, slaviska och semitiska språk som modersmål visar att Danska ettåringar förstår markant färre ord än jämnåriga med andra modersmål och när barnen är tre år är skillnaderna ännu större. Danska barn har svårt att uppfatta vad föräldrarna säger. Därför är de långsammare att lära sig tala än andra barn.

Länk till artikel i Språktidningen

Dessa fakta har också anammats av ett norskt komikergäng som på ett mycket roligt sätt driver med danskarna.

Länk till filmklipp på Youtube

Men trots ”språkproblemen” tycks danskarna gör en hel del rätt. Enligt FN är danskarna världens lyckligaste folk och hamnar ofta före Sverige när det sociala kapitalet mäts.[1]

Men det var inte Danmark jag tänkte skriva om utan Polen. Jag läste i en artikel i DN från 2012 (går inte att hitta längre på DN:s hemsida) om Polens utveckling där en professor vid namn Janusz Czapinski är pessimistisk angående Polens framtid och det har inte med språkutvecklingen att göra. Den pessimistiska tonen överraskade mig eftersom jag efter flera besök i Polen har en ganska positiv syn på landets utveckling.

Han menar att Polens relativa framgång sedan kommunismens fall beror på att människor skaffat sig en bra utbildning och att de jobbar hårt för att få ett bättre liv. Att polska ungdomar anstränger sig bekräftas av resultaten från PISA-undersökningen som visar att de polska resultaten förbättrats mer än något annat land sedan början av 2000-talet.

På grund av sin historia lider de dock av brist på socialt kapital (vilket de delar med många andra länder i Östeuropa). Enligt Czapinski litar polacker i ganska låg grad på andra människor, de har liten tilltro till politiken och få engagerar sig för det gemensamma i föreningar eller i andra grupper. Endast nio procent ser något samband mellan sina liv och politiska beslut – en internationellt sett extremt låg siffra.

Det som jag tycker är mest intressant i artikeln är att han studerat olika länders utveckling kopplat till humankapitalet och det sociala kapitalet. Han menar att utbildningsnivån, dvs. humankapitalet, är den viktigaste utvecklingsfaktorn för fattigare länder och att detta är den viktigaste förklaringen till att Polen hittills utvecklats på ett bra sätt. Men när ett land passerat en viss nivå i ekonomisk utveckling övergår det sociala kapitalet till att bli den viktigaste utvecklingsfaktorn. Man når bara en viss nivå med hjälp av utbildning, individualism i egoistisk mening och hårt arbete. Han har t.o.m. satt ett årtal då han menar att Polen når taket om inte det sociala kapitalet stärks – och det är 2019.

 

[1] Källor: FN ”World Happiness Report”, World Value Study, Transparency International

Follow me

Nu har jag byggt upp ett lager av inlägg under sommaren som jag kommer att börja posta!

Längst ned till höger har jag installerat en follow-knapp. Det vore jätteroligt om du följde min blogg!

Tycker du att ett inlägg är bra? Visa det genom att gilla inlägget med Facebookknappen – jag har märkt att detta genererar en del extra besökare.