Månadsarkiv: november 2014

Mammor ger tillit

Sambandet mellan social tillit och god hälsa har länge varit känt, både på individnivå och på samhällsnivå. Ny forskning visar nu att det är tilliten som ger god hälsa, inte god hälsa som ger tillit. Och tillit ärvs till stor del från föräldrarna, främst från mamman. Det framgår av analyser av Martin Ljunge, som är forskare vid Institutet för näringslivsforskning.

Han menar att en förklaring till resultatet kan vara att mer tillitsfulla människor kan vara mer benägna att uppsöka sjukvård och ta del av läkarens rekommendationer. Dessa personer kan även ha fler sociala kontakter, och genom dem få kunskaper som ger hälsa. Tilliten kan även motivera utbildning, som i sin tur har starka samband med god hälsa.

Detta är en internationell studie och anledningen till att det är mamman som främst vidarebefordrar tilliten till sina barn har sannolikt att göra med tiden som respektive förälder delar med barnen. Jag tror att papporna förmedlar mer av sina egna värdegrunder i länder där de är mer aktiva i sina barns uppfostran, som t.ex. i Sverige.

Det man kan fundera kring är om föräldrar som curlar sin barn och vill skydda dem från allt ont som kan inträffa gör barnen en otjänst. Föräldrar som signalerar att världen är en otrygg plats överför sin världsbild till barnen. Tilliten minskar och som vuxna riskerar de att möta andra människor och nya situationer med misstänksamhet.

Tilliten i USA har markant minskat sedan början av 1980-talet.  Danah Boyd skriver i boken ”It’s complicated. The social lives of networked teens” om att det skett en kraftig ökning av familjer som bor i privata, avgränsade bostadsområden (s.k. gated communities) och att man sällan vistas utomhus i miljöer där man riskerar att möta främlingar. Offentliga miljöer i USA har blivit så privatiserade, så hårt reglerade och så insvepta i skräck för terrorister, kriminella och pedofiler att föräldrar ger ungdomar allt färre tillfällen att röra sig fritt i samhället.

Tillit föder tillit och rädsla föder rädsla. Att något skulle hända ens barn är fruktansvärt att tänka på, men jag tror föräldrar också ska fundera kring vilka värden man förmedlar till sina barn. Eftersom det, enligt forskningen,  finns ett samband mellan tillit och hälsa riskerar dessa barn att som vuxna må sämre än de barn som inte blivit överbeskyddade.

Länk till artikel

Bi Puranen Sommar i P1

Jag lyssnade på Bi Puranen som sommarpratare. En kvinna som hunnit med mycket under sitt liv och som med sin gedigna forskarbakgrund och sitt arbete med projektet World Values Survey  (WVS) har en hel del intressant att berätta.

Länk till artikel samt podcastversion av sommarpratet

Bi Puranen och forskarna som är knutna till WVS kan med hjälp av de frågor som ställs i undersökningen visa att andelen våld i världen markant minskat under lång tid. Visserligen har terrorismen ökat, men den utgör en bråkdel av allt våld som sker. Terrorism och krig ger dock starka rubriker. Den långsiktiga kontinuerliga och långsamma nedgången av våld i världen är däremot inte medialt intressant.

”Parallellt med de blixtbelysta bilderna pågår en långsam process som sakta men obändigt, trots periodvisa bakslag, leder mot fred och frihet.”

Bi Puranen menar att förändringen dels beror på att allt fler länder går från att vara diktaturer till demokratier. Demokratier krigar nästan aldrig mot varandra. Men det minskade våldet har i högsta grad också att göra med kulturella förändringar som är knutna till en modernisering. Det har skett en form av social och kognitiv revolution. Utbildningsnivån och humankapitalet växer. Toleransen för ”outgroups”, som t.ex. homosexuella eller minoritetsgrupper, har tvärtemot mediabilden ökat i flertalet länder.

Jag tror att de toleranta värdegrunderna sprids i länder där människor känner att det går åt rätt håll – utbildningsnivån ökar, människor får det bättre och har framtidstro. Många länder i Syd- och Mellanamerika, i Asien och Afrika har gått från diktaturer till mer eller mindre bra fungerande demokratier, de har höga tillväxtsiffror och bättre välfärd. Något som inte minst statistikern och professorn i internationell hälsa Hans Rosling visar med sina bubblor över världens utveckling. I dessa länder sprids freds- och frihetsbejakande värdegrunder som tolerans, jämställdhet och minskad auktoritetstro, visserligen från en ibland låg nivå men med en tydlig riktning åt rätt håll. Sedan finns det naturligtvis en hel del undantag; Ryssland, oroligheterna i arabvärlden, konflikten mellan Israel och Palestina, länder i Europa som i krisens fotspår tagit ett steg åt det politiskt bruna som t.ex. Grekland och Ungern. Men de utgör, tvärtemot vad många tror, undantag från den i huvudsak positiva bilden.

Länk till Hans Roslings föredrag

.

 

Sällan svart eller vit

“Kan det inte vara positivt med aids?”. Det kommer ingen att tycka. Men istället för att bara säga “nej, det är hemskt”, gräv lite mer i din hjärna och se vad du kommer fram till. Det kan göra dig starkare i din övertygelse än du var innan. Skulle du komma fram till att tvärtemot-argumentet håller i någon fråga, då får du ju byta åsikt. Hela poängen med samhället vi lever i är att ha ett öppet klimat där vi kan samtala om alla frågor, och då är det viktigt att börja med sig själv. Det är väldigt sällan som det är svart eller vitt.”

Soran Ismael, komiker och debattör

Jag önskar att fler kunde resonera som Soran Ismael. Man måste gräva lite och väga synpunkter mot varandra. Ofta är sanningen komplex. Det finns inga enkla lösningar. Även de till synes bästa lösningarna har en baksida, som ibland t.o.m. kan vara kontraproduktiv för det man vill uppnå.

Mitt första jobb efter högskolan var på SCB i Örebro. Där fanns det en duktig utredare som hette Kjell Jansson som gärna vände och vred på argumenten och som gillade att ibland provocera fram en diskussion på kafferasten. Jag lärde mig en hel del av honom kring hur jag skulle tänka för att bli en bra analytiker. Bland annat att sanningen ofta varken är svart eller vit och kanske inte alltid så intressant (åtminstone inte ur medias perspektiv). Å ena sidan, å andra sidan och å tredje sidan……

Jag rusade en gång in till Kjell med vad jag tyckte nya och väldigt intressanta siffror inom ett område. Han tog tabellen ifrån mig, studerande den ett tag, sedan la han huvudet på sned och sa: ”

”Janne, en sak ska du veta – tycker du att en siffra är intressant, då är den med stor sannolikhet fel!”

Och naturligtvis hade han rätt. Jag hade gjort en tankevurpa och den statistik jag tog fram baserades på felaktiga uppgifter. Sanningen var långt ifrån så intressant som jag trodde. Och jag lärde mig att kolla en extra gång om det var en siffra eller någon faktauppgift som var lite ”för bra för att vara sann”.

 

Google satsar på tillit och tolerans

I tidningen Modern Psykologi, september 2014, läser jag om Googles ledarskaps- och arbetsplatsmiljö. Google hamnar ofta högst upp på listor där studenter får frågan var de helst skulle vilja jobba och man blir naturligtvis nyfiken på vad det är som studenterna attraheras av. Det som slår mig är att många av de idéer och  metoder de använder för att få till en kreativ arbetsmiljö handlar om att skapa tillit och tolerans.

De har t.ex. färre titlar – inga senior vice presidents hit och dit i onödan. Alla ska kunna prata med alla och det ska snabbt gå att justera i organisationen och ändra rollerna om detta behövs. De jobbar i hög grad i små team med en platt och icke-byråkratisk struktur.

En av 7 Google-anställda har inte akademisk examen. I anställningsprocessen jämförs inte kandidaterna med varandra utan istället utgår Google från vad företaget behöver. Efter några år på Google står de anställdas förmåga inte alls i relation till hur hen presterat i skolan. Kan sökande visa i de ganska omfattande anställningsintervjuerna att de har potential och är ”rätt man eller kvinna” för jobbet så spelar en examen inte någon roll för Google.

När man rekryterat gör man det yttersta för att trigga den kreativa förmågan som varje individ besitter. Google har insett att det därför krävs djupa kunskaper inom beteendevetenskapliga ämnen. De söker också medarbetare som snarare drivs av inre motivation än yttre i form av titlar och höga positioner.

Man tar in omvärlden, ser det som händer utifrån olika perspektiv och tar in det man ser in i den egna organisationen. Man faller aldrig till ro, utan är i ständig förnyelse parallellt med en skalbar och effektiv verksamhet.

Man är duktig på att samarbeta med andra utanför organisationen. Innovation finns ofta utanför de egna väggarna. Man strävar efter att utveckla saker tillsammans med andra utan att ingen part ska känna sig lurad.

Alla ovanstående punkter handlar i någon mening om att bygga tillit och tolerans. Google bygger  broar mellan människor, istället för att skapa hierarkiska ordningar. När Google visar tillit till sina anställda, skapar det i sin tur hög tillit även mellan kollegorna. Genom att anställa människor med olika erfarenheter och bakgrunder skapas en tolerant, öppen och icke-hierarkisk miljö där det överbryggande sociala kapitalet stärks. Google bygger upp kunskap kring hur människor tänker, agerar och fungerar ihop. De föredrar att anställa prestigelösa människor med en inre drivkraft framför att anställa statusjägare med vassa armbågar som riskerar att sprida osämja. De inte bara pratar om att samverka och skapa kreativa miljöer, de skaffar också långtgående kunskaper om hur man gör för att främja detta. En god omvärldsbevakning kommer dels av att medvetandegöra vikten av detta, dels genom att föra in olika perspektiv på frågorna, vilket man får genom att anställa människor med olika erfarenhet och bakgrund.

De verkar i alla fall ha en bra arbetsplatsmiljö. Om de i övrigt lever upp till måttot ”Don’t be evil”, låter jag vara osagt!

 

 

 

Samverkan genom humor

Humor sägs indikera intelligens och öka chansen att föra sina gener vidare. Men vilken roll spelar humor i andra former av samspel som inte har med kärleksrelationer att göra?

I septembernumret av Modern Pyskologi finns det en artikel som redovisar resultat som forskarna  Oliver Curry och Robin Dunbar vid universitetet i Oxford kommit fram till.

Deras forskning visar att människor som delar vissa gemensamma kulturella drag t.ex. att de gillar samma saker inom litteratur, idrott och musik har lättare att samarbeta. Kanske inte så överraskande, men den allra viktigaste kulturella draget var förmågan att skratta gemensamt. Delad humor stärker samarbeten i mycket högre grad än någon annan kulturell samhörighet och dessutom blir vi mer altruistiska gentemot dem vi delar skrattet med.

Det får mig att fundera kring hur viktigt det är att vi får ta del av humor från andra länder och kulturer. Och att vi kan hitta mötesplatser där invandrade och svenskfödda kan få skratta tillsammans.

För några år sedan såg jag fyra ståuppkomiker med ursprung från Mellanöstern som uppträdde tillsammans under namnet ”Axis of Evil”: två palestinier (Aron Kader och Dean Obeidallah), en egyptier (Ahmed Ahmed) och en iranier (Maz Jobrani). Gruppen driver med sig själva och de stereotyper som finns kring dem. Syftet är också att försöka ändra på de schablonbilder som finns kring olika folkgrupper. I västvärlden ser vi ju i princip bara arga araber i film och på TV, aldrig araber som skrattar. Ursprungligen turnerade de i USA, men deras popularitet har även fört dem till ett flertal länder i Mellanöstern. I klippet nedan framträder Maz Jobrani i Doha, Qatar – inför en publik av araber som gapskrattar!

Länk till klipp med Maz Jobrani

 

Samverkan stavas ibland med ä – samvärkan

I mitt jobb på SKL arbetar jag bland annat med att utveckla det lokala företagsklimatet i kommunerna. Kommunens betydelse för det lokala företagsklimatet är något som ofta uppmärksammas i diverse rankingundersökningar, men SKL har också påtalat att näringslivet själva starkt bidrar till hur bra det lokala företagsklimatet är. I kommuner där företagen är bra på att samverka såväl med varandra som med kommunen och andra offentliga institutioner är ofta företagsklimatet bra.

Jens Eklinder-Frick har i sin doktorsavhandling följt två svenska klusterinitiativ. Han lyfter fram betydelsen av samarbeten över företagsgränserna, men också att det behövs kunskap och en strategi över hur man ska göra för att få samarbeten att fungera på ett bra sätt.

Ska man exempelvis främja ett ökat samarbete mellan människor som redan känner eller är förtrogna med varandra (inbundet socialt kapital) eller ska man satsa på att skapa möten mellan människor med olika bakgrunder (överbryggande socialt kapital)?

Vi lär oss nya saker och får nya perspektiv genom att träffa människor med andra bakgrunder och erfarenheter, men det är lättare att samarbeta med folk man redan känner eller som man identifierar dig med. Vi lär oss inte så mycket nytt av den sortens inbundna kontakter. Å andra sidan: om man bara skapar nya kontakter, kan det vara svårt att föra arbetet framåt.

Jens Eklinder-Frick beskriver bland annat ett klustersamarbete i Söderhamn där det inbundna sociala kapitalet satte hinder i vägen för det man ville uppnå. När Ericssonfabriken stängde i Söderhamn fanns det mycket högteknologiskt kunnande i regionen. Företagarna ansåg att de behövde göra något för att all den här kunskapen inte skulle försvinna ur regionen. De ville föra samman kunskapsföretagen med de tillverkningsföretag som fanns i området. Men det blev svårt att förena de två grupperna. Det inbundna sociala kapitalet var starkare än det överbryggande – man ville helst samarbeta med människor man kände till.

Samverkan stavas ibland med ä – samvärkan. I Söderhamn hade man denna gång ingen strategi för hur man skulle komma vidare. Man lyckades inte sammanföra de två kunskapsområdena.  Bruksortskulturen är bra för lojaliteten och skapar gemenskap, men när bruket är borta, måste ”vi-och-dom”-känslan brytas. Då blir det inbundna sociala kapitalet istället ett hinder mot att släppa in nya influenser och idéer.

Länk till artikel

Det personliga har blivit automatiserat

Lena Sundström är en författare och krönikör som jag uppskattar. Hon skriver ofta träffsäkert, med både hjärta och hjärna och ofta med en  snygg tvist på slutet.

I en krönika i Dagens Nyheter från den 24 oktober lyckas hon fånga något som jag själv har funderat kring. Att ny teknik skalat bort en mängd korta möten med människor. De personliga tipsen från musiknörden i skivaffären som efter några år kan din musiksmak utan och innan,  videoaffärsföreståndaren som skiner upp inför filmen man valt och glatt berättar att det är en av hens favoritfilmer, banktjänstemannen som faktiskt välkomnade dig som kund även om du bara skulle sätta in pengarna i spargrisen.

En mängd ofrivilliga kontaktytor har försvunnit. Har det en negativ inverkan på det sociala kapitalet? Ja, litegrann tror jag. Det finns säkert en stor portion nostalgi i detta som inte alls har med socialt kapital att göra, men jag håller med Lena – vi har vunnit tid och sparat pengar, men kanske har vi förlorat något annat på vägen.

Länk till artikel i DN