månadsarkiv: december 2014

Klass och klyftor

I veckan sände SVT ett program i serien ”Runda bordet” där ämnet för dagen var ”Klass och klyftor”.  Bra program där folk som verkligen kan ämnet får prata till punkt. Denna gång var det riktigt bra och dessutom ett ämne som verkligen intresserar mig.

Tillit och socialt kapital stärks av om befolkningen uppfattar samhället som rättvist. Alltför stora klyftor i samhället, speciellt vad gäller ackumulerade förmögenheter som går i arv, är direkt skadligt för det sociala kapitalet. Länder med ett högt socialt kapital har ofta en jämn inkomst- och förmögenhetsfördelning alternativt en historia av jämlikhet utan priviligierade klasser som t.ex. Kanada eller Australien.

Medverkande: Daniel Waldenström, professor nationalekonomi Uppsala universitet, Tobias Hübinette, docent och forskare Mångkulturellt centrum, Anna Balkfors, folkhälsovetare och f.d. huvudsekreterare Malmökommissionen, Carin Götblad, regionpolischef och Per Molander, generaldirektör Inspektionen för socialförsäkringen.

Länk till programmet

Slow City

”Slow city”, eller ”Cittaslow” som är det ursprungliga italienska namnet, är ett internationellt nätverk av små städer som värnar lokala råvaror samt arbetar för hållbar utveckling. För drygt 10 år sedan var jag och några kollegor på studiebesök till Levanto, en pittoresk liten Cittaslowcertifierad stad som ligger i närheten världsarvet Cinque Terre.

Jag fick en känsla av att Cittaslow var en nationalistisk reaktion mot att många italienska företag fick allt svårare att konkurrera med omvärlden, men samtidigt fanns det en tilltalande filosofi kring detta varumärke.

Sex nyckelområden för Cittaslow

I Sverige är Falköping den enda staden som hittills är certifierad som en ”Slow City” i Sverige. Jag tycker det i grunden är en bra idé. Det har säkert varit bra för Falköping, men vid den mediala lanseringen så blev det nog inte riktigt som kommunen tänkt sig.

I samband med offentliggörandet av Falköpings certifiering gick lokal-TV ut på stan och frågade ett antal personer om vad de tyckte. Den sista personen de intervjuade var en ung kille med kepsen på svaj som på frågan vad han tyckte om att Falköping nu skulle bli certifierad som en ”Slow city” responderade ungefär på följande sätt:

”Va…ska Falköping bli långsammare än den redan är!?”

Med dom orden klippte sändningen åter till studion där det sitter ett nyhetsankare som har svårt att hålla sig för skratt. Det kanske inte var så Falköping hade tänkt sig lanseringen som en ”Slow City”.

Men jag har full förståelse för att kommuner försöker sätta sitt namn på kartan.  Det är en del i att försöka nå en större attraktivitet i allmänhetens ögon och därmed kunna locka till sig såväl människor som företag. Ibland går det bra, men det kan också vara bortkastade pengar. Journalisten Malin Siwe på Expressen och Timbro-gänget brukar inte vara sena med att lyfta sådana fall. Jag tror man framförallt ska vara försiktig med att lansera sig som något som man inte riktigt är – eller som i det här fallet vad man faktiskt är, fast kanske i fel bemärkelse!

God Jul och Gott Nytt År!

Har ni tänkt på att svensk musik ofta går i moll. Ibland brukar det svenska popundret förklaras med att vi gör poplåtar som är sorgsna och glada på samma gång. Abba var mästare på det. Svenska jullåtar går också ofta i moll, fastän texterna förmedlar glädje. Men ett tydligt undantag är ”Hej Tomtegubbar”. Det är en riktig klämkäck visa i renaste dur, men så lyssnar man på texten.

”En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär”

Det är nästan så jag tycker låten är lite obehaglig. Fulla tomtenissar som lever i en värld av sorg och armod, där alkoholen ger lite glädje för stunden!

Sorg är hemskt, men vemod kan jag ibland tycka om. Den där känslan av glädje och sorg på samma gång som t.ex. kan inträffa om man tittar på en vacker solnedgång eller minns roliga stunder tillsammans med en nära släkting eller vän som gått bort (det måste ha gott en tid annars slår det över i sorg). Och jag älskar vemodiga låtar. Så nu vill jag tillsammans med Amanda Jenssen önska alla läsare av min blogg en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år. Ett år där vi tillsammans kan sprida betydelsen av ett gott socialt kapital!

 

 

 

Bollen är rund!

Naturkapitalet är fotbollsplanen. Det fysiska kapitalet är läktare, omklädningsrum och de finansiella möjligheterna att köpa de bästa spelarna. Humankapitalet är hur skickliga spelarna är tekniskt, vilken fysik de har, hur vältränade de är och hur skickliga de är på taktik och på att förstå tränarens instruktioner.

Men hur kan mindre klubbar med gropig fotbollsplan, dålig ekonomi och mediokra fotbollsspelare ändå ibland vinna över storklubbar med de allra bästa förutsättningarna. Bollen är rund säger en del, allting kan hända på en fotbollsplan! Visst kan turen spela in, men det som glöms bort är lagets sociala kapital. Att spelarna litar på varandra, att de gör sitt bästa, att de uppträder som ett lag, att nya spelare lätt kommer in i laget oavsett var de kommer ifrån och att spelarna trivs ihop både på och utanför planen. Det är kvaliteter som är svåra att skapa oavsett hur mycket pengar och goda förutsättningar klubben har.

På samma sätt kan kommuner eller orter som inte har de bästa förutsättningarna klara sig bättre än vad som kan förväntas av dem. En kommun kan ligga långt från allfartsvägarna med bristfällig infrastruktur och med en försvinnande liten andel akademiker. Men företagsklimatet rankas ändå högt, skoleleverna har bra betyg, inflyttare känner sig välkomna och föreningslivet blomstrar. Folk trivs och är stolta över att bo i eller komma från kommunen!

På samma sätt som ett på papperet sämre fotbollslag ibland kan slå det bästa laget, kan en kommun med sämre förutsättningar ändå utvecklas ganska bra. Det sämre fotbollslaget eller den lilla bruksorten kan inte konkurrera med resurser som man inte har, men klubbkänsla eller samhällsanda är inte förbehållet storklubben eller storstaden. Mjuka värden kan locka såväl människor som företag till en kommun, dvs. ett högt socialt kapital kan stärka såväl humankapitalet som det fysiska kapitalet. Eller om vi ska prata fotbollsspråk: Ge fler nyförvärv och sponsorer!

 

Where the hell is Matt?

År 2003 fick Matt Harding en briljant idé när han och kompisen backpackade i Asien. Varför inte dansa lite löjligt framför sevärdheterna och lägga upp filmerna på Youtube så att vännerna kunde se var han och reskompisen varit. Filmerna fick så mycket uppmärksamhet, så att Matt en dag kontaktades av ett företag som sålde tuggummi. De ville att Matt skulle åka Jorden runt och spela in en ny film som bolaget kunde använda i reklamsyfte. Företaget betalade rubbet!

”It’s important to travel. It helps us learn what we’re capable of, that the path laid in front of us isn’t the only one we can choose, and that we don’t need to be so afraid of each other all the time.”

Men det blev ytterligare två filmer.  Matt hade under den andra resan upptäckt att det absolut bästa inslaget kom från Rwanda där det inte fanns någon storslagen sevärdhet. Istället åkte han till en liten by och dansade med en grupp barn. Det fångade något nytt, människor som dansade, skrattade och hade roligt tillsammans. Matt fick än en gång åka på bolagets bekostnad och nu exploderade fenomenet i sociala medier. Den fjärde filmen har Matt bekostat själv och den kom 2012.

”I used to think were either good at something or bad at something and there wasn’t much you could do to change it. I wished I’d learned sooner that you can get better at most things just by doing them over and over again. It really is that simple.”

Jag blev själv fascinerad av dessa filmer när de kom. Jag blir glad av dem och precis som Matt själv säger i det första citatet: De bidrar till att människor blir mindre rädda för varandra! Dessutom dansar han som jag gör!

De tre filmerna nedan är den första egenproducerade amatörfilmen, den tredje som fick oerhört stor uppmärksamhet samt den fjärde avslutande som Matt själv producerat tillsammans med sin fru Melissa.

 

 

 

 

Företagsklimatet årets raket!

År 2009 blev företagsklimatet i kommunerna en prioriterad fråga för Sveriges Kommuner och Landsting. Vi som jobbade med frågan ville dock inte trampa in på Svenskt Näringslivs eller Företagarnas områden, utan hitta vår egen nisch. Valet föll på kommunernas myndighetsutövning. Vi hade expertis inom området internt på SKL och området hade i viss mån blivit förbisett av Svenskt Näringsliv och Företagarna. Dessutom hade jag läst Bo Rothsteins ”Sociala fällor och tillitens problem”.

Betydelsen av förvaltningsledet i det demokratiska maskineriet är gravt underskattat. Om riksdagsledamöterna från ens valkrets inte företräder ens åsikter på ett adekvat sätt så är det naturligtvis tråkigt, men inget omedelbart och påtagligt negativ för ens välfärd lär inträffa. Om däremot domare, läkare, lärare, byråkrater etc. agerar oetiskt och/eller oskickligt, kan det inträffa synnerligen obehagliga saker för individen direkt. 

SKL satte igång två stora projekt. Enkätundersökningen Insikt som är en servicemätning av kommunernas myndighetsutövning gentemot företag och ”Förenkla – helt enkelt” som är en tre dagars utbildning för att skapa bättre och effektivare kontakter mellan kommunen och företagen där i princip samtliga kommunens handläggare som har företagskontakter deltar. Ca 120 kommuner och fler än 10 000 politiker och tjänstemän har hittills deltagit i utbildningen.

I veckan kom Svenskt Kvalitetsindex (SKI) med sin årliga NKI-undersökning av myndigheter och kommunala verksamhetsområden. Årets raket var Företagsklimat som är det verksamhetsområde där det skett störst förändring av nöjdheten över tid. Mellan år 2013-2014 ökade nöjdheten med 8,5 enheter vilket är en rejäl ökning på ett år.

Sedan år 2010 har NKI-betyget i SKI:s undersökning ökat från 51,9 till 65,0. Vi tycker det är väldigt roligt och ett kvitto på att kommunerna under de senaste åren gjort ett fantastiskt jobb inom detta område. Samtidigt finns det fortfarande mycket kvar att göra. NKI på 65 är ett godkänt betyg, men inte mycket mer.

Det genomsnittliga NKI-betyget för myndigheter är 63,2 och för kommuner och landsting 69,0. Det bästa betyget hade förskolan med 76,2 och det sämsta betyget Arbetsförmedlingen (bland arbetssökande) med 43,4.

Länk till SKI:s rapport

I SKI:s rapport står det att personer som är nöjda med den myndighet de har mest kontakt med också har ett större förtroende för statliga myndigheter överlag. Det stärker Bo Rothsteins teori.  Tillit ger tillit, är man nöjd med en myndighet ökar tilliten även till andra. Men känner man sig orättvist behandlad och kränkt vad gäller ett myndighetsärende då faller tilliten inte bara för den enskilda myndigheten eller förvaltningen i kommunen utan i värsta fall för hela samhället.

Det finns en risk att den som är djupt missnöjd över ett myndighetsbeslut  ser samhället som en Hydra där byråkraten bara är en av varelsens huvuden. Är man då ilsken och känner sig kränkt är det svårt att tro gott om något av de andra huvuden. En effektiv myndighetsutövning, ett bra bemötande och god förmåga att förklara varför ett ärendet utfallit negativt för företagaren är därför grundläggande för att kommunen ska uppnå ett gott företagsklimat!

imagesY1ACYH92