Månadsarkiv: februari 2015

Statistikskolan, del 1

Det här inlägget kanske inte främst handlar om socialt kapital, men jag är ju i grunden statistiker och kan inte låta bli att någon gång ibland även dela de funderingar jag har kring hur man tolkar statistik.

Internet har ju gjort det väldigt enkelt för kunder att betygssätta sin upplevelse av en vara eller tjänst. Men kan vi verkligen lita på dessa betyg? Lite fingervisning kan de säkert ge, men det kan vara bra att känna till hur lätt betygssättningen kan bli missvisande.

Jag läste nyligen i en artikel i tidningen Modern Psykologi att böcker som fått priser och uppmärksammats i media ganska snabbt får sämre betyg av läsarna.  Det låter ju mycket märkligt, men anledningen är att priserna drar till sig ovana läsare som tycker att den prisbelönta boken är svårläst eller tråkig och därför ger boken ett lägre betyg än tidigare mer vana bokläsare gjort.

Samma sak tror jag gäller kunders betygssättning av hyrfilmer eller streamade filmer. En del dialogdrivna kvalitetsfilmer ska kanske inte marknadsföras som ”skrattfest” eller ”spännande thriller” som man ibland gör för att locka till sig kunder. Det drar till sig ”fel” kunder som i sitt missnöje över ”felvalet” ger bottenbetyg till filmer som egentligen håller hög kvalitet. De mer medvetna filmälskarna gör sällan samma felval. De ser inte på ”dåliga” filmer och betygsätter dem därför inte heller. Det medför att betygen för sämre filmer ofta överskattas medan betygen för kvalitetsfilmer underskattas.

Det fick mig också att fundera över hur föräldrar betygssätter privata respektive offentliga förskolor/skolor. Min hypotes är att de som väljer privata alternativ gör mer medvetna och kanske också ideologiskt färgade val och därför har starkare incitament att ge den skola de valt ett högre betyg. Människor är i allmänhet funtade så att vi i det längsta försvarar de val vi gjort. Det tar helt enkelt emot att för sig själv erkänna att den privata skola som man valt till sitt barn inte motsvarar förväntningarna.  De som däremot inte gör något medvetet val, utan låter sina barn gå i den kommunala förskola eller skola som ligger geografiskt närmast, kan däremot ”kosta på sig” att vara missnöjda på ett annat sätt.

Det är min hypotes. Vad tror du?

 

 

Tsunami av medvetna missförstånd

Det har blivit några inlägg på detta tema, men jag tjatar vidare eftersom jag tycker det är viktigt.

Ska man föra en debatt på ett hederligt sätt så måste man utgå från vad åsiktsmotståndare faktiskt säger. Alltför ofta tycker jag att debattörer nästan medvetet tolkar in saker som motståndaren aldrig sagt eller skrivit. En tsunami av medvetna missförstånd i syfte att misskreditera, som en debattör uttryckte det efter att ha blivit kölhalad medialt.

Om det är medvetet eller omedvetet kan ju vara svårt att veta. Men sant är att vi sällan tar till oss vad andra säger om resonemangen inte stämmer in med vår världsbild.

”Våra åsikter baseras till stor del på instinktiva, känslomässiga reaktioner. Argumenten konstruerar vi i efterhand, för att våra åsikter ska verka välgrundade och faktabaserade. Vår världsbild är emellertid given av vårt arv och vår uppväxt i mycket större utsträckning än vi själva vill medge.”

Precis som forskaren Andreas Bergh skriver i artikeln nedan så är det en nedslående tanke att sakliga argument sällan får någon att ändra åsikt. Det som dock är bra med denna insikt är att man får större förståelse för varför folk tycker olika. Att en del inte tycker som jag beror inte på att de är idioter, de är en produkt av sin uppväxt och vilka subkulturer som de identifierar sig med. Och det gäller ju även för mig. Det är faktiskt rätt skönt att tänka så……

Länk till artikel i SvD

Bokreferat

På uppdrag av ”Arena för tillväxt” håller jag på att skriva en rapport om det sociala kapitalets betydelse för lokal utveckling. Jag hinner därför inte skriva så mycket på bloggen. Däremot läser jag en hel del. Jag tänker successivt tipsa om och lägga upp korta referat på de böcker jag läst under arbetet med rapporten.

Jag tycker det är viktigt att läsa författare som har olika politiska åskådningar. Två böcker som jag plöjt under det senaste halvåret är Katrine Kielos ”Det enda könet” och Fredrik Segerfeldt ”Den nya jämlikheten”.  En feministisk vänsterdebattör som tar ära och heder av den rationella och egennyttiga ekonomiske mannen och en liberalkonservativ Timbroförmåga som fått upp ögonen för att marknadsekonomi inte kan fungera utan en stabil och rättvis statsapparat. Även om böckerna inte uttalat handlar om socialt kapital, finns det mycket att hämta från båda som bekräftar dess betydelse. Båda böckerna är lättlästa och tankeväckande med intressanta exempel från historien.

Se bokreferat här (längst ned på sidan)