månadsarkiv: december 2018

Gott Nytt År!

Nu har jag haft den här bloggen i nästan fem år. Det har varit fantastiskt roligt att skriva och få respons av er som prenumererar eller tillfälligt varit inne på bloggen. Den har också gett upphov till boken ”Tillit och Tolerans” samt ett 30-tal föredrag. Närmare 30000 besökare har jag haft, varav ca 10 procent varit återkommande besökare. Det är kanske inte så mycket jämfört med många andra, men förhoppningvis har jag väckt intresset för socialt kapital bland några. Den största uppmärksamheten fick jag i samband med att jag rankade kommunernas sociala kapital. Då var det flera tusen besökare som var inne på bloggen. Min humorsida ger också en hel del likes och uppmärksamhet.

Vad kan man förvänta sig av bloggen i framtiden? Ja, det är mycket en fråga om tid. Men här följer några idéer jag har inför 2019:

  • Jag vill prova att lägga upp filmer. Ofta kan det vara enklare att uttrycka visa saker muntligt. Många tittar också idag hellre på en film än läser långa stycken.
  • Jag vill göra en lista på 50 faktorer som bygger det sociala kapitalet och presentera en punkt i taget. Allt från det individuellt enkla att t.ex. heja på sin granne till det institutionellt svåra som t.ex. att bygga och värna rättssäkerheten.
  • Jag kommer att uppdatera rankingen av kommuner utifrån deras sociala kapital. Kommer Trosa att behålla sin topplacering? Och är Umeå fortfarande bäst bland de större städerna?
  • Jag har länge varit försiktig med vad jag skriver. Jag har inte velat skrämma bort någon läsare genom att vara alltför politisk, men det har också inneburit att jag i viss mån censurerat mig själv. Jag ska i alla fall prova att sticka ut hakan lite mer (om man nu kan göra det när ens politiska ideologi är balans mellan ideologierna).

Foto: Karina Jakobsson

Förlorad tillit bakom högerpopulism

Är förlorad tillit den viktigaste förklaringen till att människor väljer högerpopulistiska ledare? Två tydliga exempel på detta är Rodrigo Duterte på Filippinerna och Jair Bolsonaro i Brasilien. Tittar man på World Values Survey så tillhör Filippinerna och Brasilien de länder (som inte är krigshärjade) som har den allra lägsta tilliten i världen – endast tre respektive sex procent av befolkningen anser att man i allmänhet kan lita människor. Det kan jämföras med 42 procent i Tyskland, 54 procent i Australien och hela 73 procent i Norge.

Med en så låg tillit som 3–6 procent så famlar man i mörkret. Stora delar av befolkningen har förlorat tron på demokratin eftersom de på goda grunder tror att politiker och maktelit skor sig. Brottsligheten är skyhög i Brasilien och Filippinerna, liksom fördelningen av inkomster. De fattiga ser orättvisor och korruption hos de rika, de rika och medelklassen ser kriminalitet och dålig moral hos de fattiga. Ingen litar på någon och alla är rädda. I förtvivlan över korruption, nepotism och kriminalitet så röstar man då på ”en stark ledare”. Har man drabbats tillräckligt många gånger av kriminalitet och tryggheten raserats så spelar det ingen roll om lösningarna kan tyckas omänskliga. Man lyssnar hellre till den som lovar hårda tag, ordning och reda och också direkt pekar ut grupper som ansvariga för kriminaliteten (ett klassiskt retoriskt högerpopulistiskt knep) än den som menar att utbildning och förbättrade levnadsförhållande vore en bättre väg för att långsiktigt minska kriminaliteten.

Högerpopulism är knappast lösningen på brottsligheten, det är en del av problemet. Den ställer grupp mot grupp, föraktar svaghet och tror på våld som lösning. Helt avgörande för att tilliten ska öka och utvecklingen ska vända är istället att sätta hårt mot korruptionen och nepotismen bland eliten, genom reformer minska ojämlikheten samt ge alla rätt till utbildning. Tyvärr har jag svårt att se att de här två herrarna kommer lyfta ett finger för att förbättra sina respektive länder avseende dessa punkter.

Det är bedrövligt att två så vackra länder med tjusiga människor som kan visa en enorm livsglädje vid festivaler, sport och allt som har med musik att göra (Filippinerna har världens mest musikaliska befolkning¹) har halkat så snett vad gäller korruption, kriminalitet och raserad tillit.  Jag hoppas verkligen att deras framtid är ljusare än den ser ut just nu.

¹) Källa:  www.theglobeandmail.com, ”Filipino house bands are hot around the globe”

Vilka är bäst på att skapa socialt kapital – introverta eller extroverta?

Eftersom jag själv har introverta drag, så har jag naturligtvis funderat på om introverta är sämre på att skapa socialt kapital än extroverta. Extroverta tar ju fler kontakter och har större nätverk. De känner fler människor och har lättare att umgås i stora sammanhang och med olika typer av människor. Introverta trivs bättre i lugna miljöer och kan ha svårt för socialt mingelprat och drar sig helst undan med dem de redan känner.

Jag tror inte det är så stor skillnad mellan introverta och extroverta vad gäller antalet och kvaliteten på de allra närmaste vännerna. Men de extrovertas individuella sociala kapital är ofta större än introvertas. Extroverta har fler ytliga kontakter och stora nätverk. Det är ofta en fördel om man t.ex. letar jobb eller bostad eller behöver ha tag på en elektriker eller bilmekaniker. Att känna många människor ger helt enkelt fler möjligheter i livet. En del extroverta känner också människor i olika grupperingar och fungerar som en brygga för kontakter mellan dessa grupperingar. De bidrar till att människor med olika intressen, erfarenheter och bakgrunder träffas, vilket är grundläggande för att det så kallade överbryggande sociala kapitalet ska utvecklas.

Extroverta bidrar alltså till det sociala kapitalet i större utsträckning än introverta – självklart, eller hur? Nja, håll i hästarna ett tag. Det finns andra ingångar i ämnet. Forskningen visar nämligen att introverta inte är lika känsliga för grupptryck. Introverta är i många fall mindre benägna att tillhöra en grupp, går oftare sina egna vägar vad gäller värderingar och idéer och fastnar därför i mindre grad i olika åsiktskorridorer jämfört med de socialt anpassliga extroverta. Detta kan i vissa sammanhang vara en styrka för det sociala kapitalet. Om de extroverta fungerar som en brygga mellan människor rent fysiskt – de sammanför människor som annars aldrig skulle träffas, så länkar introverta genom sin självständighet samman tankar och idéer från olika grupper.

Det går naturligtvis inte att påstå det ena eller det andra om enskilda individer som är introverta och extroverta. Detta handlar om skillnader som kan uppmätas på gruppnivå, vilket är viktigt att lyfta fram eftersom många extroverta självklart också tänker självständigt. Precis som det finns en del introverta som gör allt för att socialt passa in.

Att människor inte är helt lika varandra vad gäller egenskaper och karaktär är uppenbart en styrka. Det finns så klart en anledning till att såväl introverta som extroverta har överlevt evolutionen. Hade det varit en nackdel att vara introvert hade vi sannolikt dött ut. Det hade bara varit extroverta människor kvar. Men så har inte hänt. Extroverta behöver oss introverta och vice versa om våra samhällen ska fungera. Vi kompletterar helt enkelt varandra – som yin och yang.