Kategoriarkiv: Citat

Vi litar på varandra – därför klarar Sverige krisen bättre än många andra länder

Nedanstående text är ett utdrag ur en artikel som publicerades av Stina Oscarsson i Svenska Dagbladet 2020-03-25. Jag hade börjat fila på ett blogginlägg, men fick inte till formuleringarna. Men så kom denna artikel som exakt fångade det som jag ville säga. Det svenska samhället visar just nu en oerhörd styrka genom det sätt vi hanterar krisen.

Många i världen riktar i dag uppmärksamheten mot Sverige och på det sätt vi hanterar krisen. En förundran över hur stort ansvar regeringen och våra myndigheter lägger på oss som medborgare och på den balansgång vi valt att hålla mellan att försöka begränsa antalet smittade utan att stänga ned samhället helt och hållet.

”Jag är stolt över att vår regering och våra institutioner trots allt tryck valt att försvara demokratin. Stolt över den svenska medelvägen. Mellanmjölken. Att man valt rekommendationer snarare än förbud. ”Men vi gör ju inte som de säger”, säger en väninna uppgivet. Nej, just det, alla kommer aldrig att ta ansvar i en demokrati. Men troligtvis tillräckligt många. Och det är det som är stort. Folk gör lite olika. Vi tvingas alla till våra egna moraliska ställningstaganden. Det är just det de vill slippa, de som ropar på hårdare tag. De vill slippa ta ansvar. Men framförallt handlar deras rop om att de inte litar på att andra kommer att ta sitt ansvar. Och finner det orättvist att de ska ta ansvar om inte grannen gör det. Då vill man hellre att staten bestämmer. Lika för alla. Ironiskt nog förespårkas detta i första hand av personer som annars inte vill att staten ska bestämma. Nu vill man ha en järnhand som förbjuder. Stänger. Ransonerar. Så slipper man själv tänka på solidaritet.

”Den krishantering vi upplevt den senaste tiden är det minst populistiska agerande jag sett från våra politiker på länge. Man har låtit det vara komplext. Vågat säga vad man vet och inte. Skyndat långsamt och litat på folk. Lutat sig mot en kultur av tillit som byggts upp i generationer i det svenska samhället. Det är en modig väg. För den är skör, lika skör som demokratin måste vara. Och jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer att hålla. Att vi vågar lita på varandra.”

https://www.svd.se/ar-for-forsta-gangen-stolt-over-att-vara-svensk

(Artikeln kanske är låst för icke-prenumeranter, men det viktigaste från den är citerat ovan)

Den svenska hållningen bygger på att en majoritet av befolkningen litar på forskningen och på våra myndigheter och att vi litar på att människor generellt agerar ansvarsfullt och med försiktighet. Att vi litar på att folk försöker göra sitt bästa i en svår situation och att vi förstår att många just nu gör en hjälteinsats för att få sjukvård, ekonomi och samhällsfunktioner att fungera så bra som möjligt. Är den tilliten tillräckligt stor, så gör det inte så mycket om en del struntar i rekommendationerna, hamstrar toalettpapper eller skriver arga texter i sociala medier. Myndigheter och regering kan fortsätta jobba med rekommendationer istället för förbud.

Ingen vet idag riktigt säkert vad som är rätt väg att gå – stängda skolor och gränser samt utegångsförbud eller Sveriges väg. De som inte agerar ansvarsfullt kanske är för många? Men liksom Stina hoppas jag innerligt att vårt förhållningssätt vinner i längden. Jäklar vilken styrka Sverige då har visat!

”Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena”

IQ, kreativitet eller visdom?

Eftersom människors handlingar och hur vi tänker i olika situationer är själva kärnan i det sociala kapitalet har jag intresserat mig allt mer för beteendevetenskapliga ämnen och om hjärnforskningen.

För något år sedan läste jag en bok om intelligens skriven av Johan Norberg. Den finns många olika typer av intelligens som t.ex. kognitiv intelligens, emotionell intelligens, musikalisk intelligens etc. Men en viktig indelning är den mellan den kognitiva intelligensen, dvs. det som vi mäter genom IQ-tester, kreativitet samt det som förenklat skulle kunna kallas visdom. IQ är ju det som är mest känt och det som är lättast att mäta. Johan Norberg skriver intressant om hur IQ verkar ha ökat över tiden genom vår allt större förmåga att tänka abstrakt, men att den nu faktiskt håller på att minska. Vi verkar bli dummare av smartphones! Vi behöver inte hålla telefonnummer, gatuadresser, recept etc. i huvudet längre eftersom allt finns att hämta via mobilen. Mobilen skapar också mindre utrymme för reflektion. Stunder när vi väntar på något som tidigare inte kunde fyllas med något annat än tankeverksamhet.

Kreativitet handlar om att tänka utanför boxen och koppla ihop saker som tidigare inte blivit ihopkopplade. En frigörelse från etablerade begrepp och sanningar. Det är inte alls säkert att människor med hög IQ är kreativa.

Den kinesiska taoismen beskriver världen som en balans mellan ordning och kaos. Om IQ står för ordning, så står kreativitet för kaos. Men det är från kaos vi utvecklas. Det är kreativiteten som står för idéer, uppfinningar, möjligheter och äventyr! Enligt taoismen är det i balansen mellan ordning och kaos som såväl människor som samhällen utvecklas på bästa sätt.

Kreativitet tycks tyvärr också ha ett visst samband med psykiska sjukdomar (kaos). En del kreativa drabbas under sin livstid och bland dem som inte drabbas har det visat sig att den närmaste släkten ofta är överrepresenterade vad gäller psykisk sjukdom. Kreativa människor borde därför genom evolutionen dött ut, men det har de inte – för folkslag och samhällen har kollektivt överlevt på grund av kreativiteten. Det kanske är så att kreativitet inte alltid varit bra för individen, men det har alltid varit bra för det kollektiv i vilken den kreativa individen ingått i. Därför har den kreativa genen alltid kunnat föras vidare generation efter generation.

Visdom är dock något annat. Jag tolkar visdom på följande sätt. Det är när man kan koppla bort sina primitiva känslor och ha förståelse för olika perspektiv. Man följer sin inre väg, istället för att vara styrd av den egna gruppens eller samhällets normer och definitioner av verkligheten. Den som är vis kan förstå även dem man inte håller med i sak och kan skilja sak från person. Visdom sägs komma med livserfarenhet.

Nalle Puh kanske inte var den smartaste björnen, men han var den visaste

Det finns ett nytt forskningsområde som kallas vuxenutveckling som handlar om att en del vuxna tar det här steget till att bli en mer mogen och reflekterande människa och att det är viktigt för ett samhälle att så många som möjligt gör det.

Nu tror jag att visdom blir det som kommer att efterfrågas mest. Forskningen kring vuxenutveckling tror jag är ett steg i den riktningen. Såväl människor med hög IQ som de med hög kreativitet är viktiga, men jag tror att den kunskap som människor är mest beroende av för att kunna hantera framtidens utmaningar är visdomen – förmågan att kunna balansera olika åsikter och att kunna se frågor från olika perspektiv. Det behövs mer än någonsin nu när sociala medier tycks skapa polarisering mellan olika grupper i samhället.

Visdom behövs för att kunna överbrygga talangerna hos dem med hög IQ och hög kreativitet och för att skapa tillit i samhället. Och eftersom det visat sig att visdom och vuxenutveckling har en del att göra med erfarenhet och ålder, så kanske det visar sig att äldre människor återigen blir efterfrågade i arbetslivet.

Eller det kanske bara är en förhoppning från en åldrande statistiker……

TV-program om tillit

Plötsligt händer det! Igår (2019-05-22) så sändes det ett tv-program om tillit på svensk TV. Det är en dansk reportageserie där programledaren Chris Pedersen reser ut i världen och talar med forskare och kulturpersonligheter om vad det är som är så speciellt med Norden. Det första programmet i serien handlar om de nordiska ländernas höga tillitsnivåer och varför tillit ibland kallas ”det nordiska guldet”.

Lenin sa en gång att ”Tillit är bra, men kontroll är bättre”. Programledaren kontrar i programmet med ”Kontroll är bra, med tillit är billigare”. Ja, allt blir så mycket enklare och billigare om tillit finns i samhället.

https://www.svt.se/varldens-lyckligaste-land

Tystnadskultur

Att läsa och fundera kring socialt kapital gör att jag ibland får lite annorlunda infallsvinklar även på frågor som kanske ligger lite i utanför detta område. I samband med #metoo är det t.ex. många som vittnat om att det rått en tystnadskultur på deras arbetsplatser och att många män som utnyttjat sin makt, betett sig illa eller sexistiskt därför kunnat göra detta utan konsekvenser. Men är denna tystnadskultur enbart en del av de patriarkala strukturerna? Nja, inte enbart –  jag tror det man kallar tystnadskultur också har andra förklaringar.

Kvinnor som inte direkt drabbats kan vara precis lika skyldiga som män till att tysta ned saker. Visst kan det vara så att kvinnor som ”spelar med” i en manschauvinistisk jargong belönas i patriarkala strukturer, men jag tror också det finns evolutionära förklaringar till tystnadskulturen – och jag tänker då inte på eventuella biologiska skillnader mellan könen, utan på något djupt allmänmänskligt. Nämligen att vi skyddar dem som ingår i våra ingrupper. Vi vill skydda gemenskapen i gruppen, men också det rykte eller den status som gruppen har hos andra.

Innerst inne är vi fortfarande stamfolk

Människans ursprungliga sätt att leva var i stammen. Den var vår ingrupp och det värsta som kunde hände var att bli utesluten ur stammen, vilket i många fall innebar en dödsdom. Vi är sociala varelser som styrs av gruppdynamik och vi är beredda att gå väldigt långt för att bli accepterade av ingruppen. Även om vi idag inte riskerar att dödas som en konsekvens av en uteslutning, så är detta ändå förenat med stor skam och bara tanken på att riskera uteslutning får oss att må dåligt. I dagens moderna samhällen så ingår vi dock alla i flera olika sammanhang med ingrupper och utgrupper och allt är därför inte hugget i sten, men vi är fortfarande väldigt känsliga när någon av de grupper vi identifierar oss med utsätts för kritik eller hotas på något sätt.

Människans djupaste instinkter har blivit väldigt blottlagda i samband med #metoo. Jag ser två typer av reaktioner som kan härledas direkt till vårt ursprung som stamfolk. Först och främst skyddar vi dem som ingår i ingruppen. Det är människor som vi har en relation till, där konsekvenser för den människan även kan påverka mig. Vi vill gärna tycka om och försvara dem som ingår i ingruppen och vi blir stressande av att få negativ information om en människa som vi känner och identifierar oss med. Det är då lätt att förminska olämpliga beteenden och t.o.m. agera fientligt mot den eller det som hotar en ”medlem” i ingruppen. En för alla, alla för en!

Vi har olika måttstockar

Ungefär samma princip gäller för fotbollssupportrar. En riktigt ful tackling tycker vi är OK om det egna lagets spelare bjuder på det, medan motsatsen gäller om den fula tacklingen kommer från motståndarlaget. Vi sitter inne med olika måttstockar beroende på om personen finns ”i det egna laget” eller i ”motståndarlaget”. Kommer anklagelsen om t.ex. sexövergrepp utifrån är den därför lättare att vifta bort. Ingruppen tar den egna i försvar, försöker bortförklara det som hänt och ger en negativ bild av den som anklagar. Är det däremot någon från ingruppen som drabbats av en ”stammedlems” trakasserier så blir det naturligtvis svårare att blunda för. Men i de fallen tenderar vi att välja det som får minst sociala konsekvenser för gruppen som helhet och som inte skadar ingruppens rykte. I fallet med #metoo är det ju nästan bara män som är förövare eller som uppträtt olämpligt och det som man kallar patriarkala strukturer är ju i grunden män som ser sig själva som en stor ingrupp och som därför skyddar privilegier för sig själva och andra män. Men det som jag beskriver ovan kan också vara helt könsneutralt – det kan lika gärna vara kvinnor som vill skydda den sociala sammanhållningen i en ingrupp och som väljer att förminska det som skett. Det kanske till och med är vanligare att kvinnor väljer gruppens rykte först eftersom de historiskt ofta varit mer sårbara för uteslutning ur ingruppen

Avstånd och uteslutning om gruppen hotas

Den andra reaktionen är den som händer om ett grovt övertramp blir allmänt känt i media eller om en person gör bort sig till den grad att gruppen riskerar dra på sig allmänhetens skam. Då blir detta ett hot mot hela ingruppen och människor känner sig tvingade att agera. Då sparkas den personen ut och avståndstagandet blir monumentalt. Liknelsen med en stammedlem som blivit utesluten ur stammen och lämnad ensam för rovdjuren på savannen är stor. Det är bland det värsta straff en människa kan få. Det kan inte liknas vid ett fängelsestraff, utan det är ett existentiellt straff även om personen ifråga numera överlever. Och att försvara den uteslutna är förenat med stor risk. En för alla, alla mot en!

Det som förhoppningsvis följer av #metoo är nu att fler män och kvinnor som är i eller som hamnar i ingrupper med en manschauvinistisk och sexistisk jargong och som ogillar eller är obekväma med det nu vågar att säga ifrån. Och de män som betett sig värst vet nu också att de kan få betala ett väldigt högt pris om de fortsätter.  Men för att ta itu med tystnadskulturen (som också kan handla om andra saker än sexism eller det som metoo rörelsen tar fram) krävs också att vi förstår de här inbyggda mänskliga mekanismerna som genom årtusenden ristats in i vårt DNA.

”Problemet är inte onda människor, utan de goda människornas tystnad”

Martin Luther King

Ingen är starkare än sin svagaste länk

Ingen plats, kommun, region eller land är starkare än sin svagaste länk. Därför måste man arbeta väldigt brett med utvecklingsfrågor. Svårast är ofta de mjuka faktorerna som tillit och tolerans, som bygger på tämligen komplicerade historiska, sociala och psykologiska processer.

”…kultur bidrar till attraktiva livsmiljöer och främjar kreativitet, kreativitet föder idéer och innovationer, idéer och innovationer tillsammans med riskkapital och ett bra företagsklimat skapar nya företag, nya företag skapar fler arbetstillfällen, arbetstillfällen ger ökade skatteintäkter, ökade skatteintäkter möjliggör en förbättrad offentlig välfärd, bättre infrastruktur och ett minskat skatteuttag. Välfärd, bra infrastruktur och måttliga skatter attraherar högteknologiska företag och utbildade människor, utbildning och väl fungerande och rättssäkra offentliga institutioner som främjar jämlikhet och jämställdhet föder tolerans och tillit, tolerans och tillit stärker kulturen i vid mening, kultur bidrar till attraktiva livsmiljöer och främjar kreativitet, kreativitet föder…”

Med fördel kan följande låt spelas i samband med läsningen ovan!

Vi behöver företagen!

När jag rensade bland gamla filer på jobbdatorn i somras, så hittade jag följande text som jag skrev för nästan 10 år sedan. Jag hade precis börjat jobba med näringslivsfrågor på SKL och försökte hitta på en metafor för hur företagandet förändrats i globaliseringens fotspår.

”Vi kan jämföra ett företag med en människokropp där övergången från industrialismen till kunskaps- och kommunikationssamhället inneburit att ansvaret för olika kroppsfunktioner förändrats. Tidigare var de anställda företagets muskler. Det var de som utförde det tunga arbetet. Hjärnan bestod av företagsledningen och hjärtat av företagets ägare. I dagens globaliserade kunskapssamhälle behövs knappast musklerna i Sverige, personalen har istället blivit företagets hjärna. Företagsledningen är numera kroppens ryggrad, dvs. den del av kroppen som möjliggör att kroppens delar kan kommunicera med varandra. Eftersom ägandet till stor del ligger hos kapital- och pensionsfondsförvaltare och därmed till syvende og sist hos oss själva så är det vi som samhällsmedborgare som måste ta företagen till våra hjärtan. Vi behöver företagen för att garantera oss ett fortsatt högt välstånd. Och de stora företagen behöver oss som kritiska konsumenter och etiska placerare för att inte riskera en ryggradslös ledning.

Så enkelt är det

En man for på ett blixtbesök ut på landet till sin far, som levde där med sina katter

”Jag stannar inte länge här, jag har ont om tid idag, det snurrar runt mest hela tiden

Jag sliter men får inget gjort, jag är ett nervvrak när som helst. Säg, varifrån får du din stillhet?”

Den gamle lutar sig nu tillbaks. ”Lyssna nu på mig en stund, för det är faktiskt ganska enkelt.

”När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag

När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag

När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag

När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag.”

”Säg vad, är nu detta för prat? Jag gör ju likadant som du, men ändå når jag ingen stillhet.”

Den gamle lutar sig nu tillbaks. ”Lyssna nu på mig en stund, du gör det mesta annorlunda

”När du sover, vaknar du, när du vaknar tänker du

När du tänker äter du, och när du äter, jobbar du

När du jobbar drömmer du, när du drömmer, talar du

När du talar, lyssnar du. När du lyssnar, sover du”

Det här är en låttext av trubaduren och f.d. prästen Börge Ring. Hur många är det som känner igen sig?

Tid för reflektion

Det kanske är en generationsfråga där äldre är mer bekymrade över utvecklingen än yngre, men jag känner mig rädd för att allt färre har tålamod med det som tar tid, fokus och engagemang. Att bli riktigt klok tar nämligen tid. Flera av mänsklighetens största genier har nämligen en sak gemensamt – de har tagit sig tid eller har haft mycket tid för att tänka och reflektera. Vem har tid idag?

Isaac Newton lade grunden till sitt mest kända litterära verk ”Principia” om gravitationen när pesten stängde universitet han gick på. Han tvingades resa hem och han hade där inte så mycket annat att syssla med än att sitta under ett träd och tänka. Leonardo Da Vinci anklagades som ung för sodomi och var mycket nära att hamna i fängelse. Han lär därför ha dragit sig tillbaka från mycket av det sociala livet och istället fokuserat och lagt sin tid på vetenskapen och konsten. Albert Einstein utvecklade den allmänna relativitetsteorin som ung under den tid han arbetade på Patentverket – en byråkrattjänst som då inte krävde särskilt mycket och som gav honom tid över för experiment och forskningar. Den brittiske kosmologiforskaren Stephen Hawking har all tid i världen att tänka eftersom han lider av en muskelsjukdom som starkt begränsat hans förmåga att göra många andra saker i livet.

”Jag är inte särskilt smart, det är bara att jag stannar vid mina problem lite längre”.

Albert Einstein

Ett sentida exempel på tänkare är Yuvul Noah Harari, författaren till boken ”Sapiens” som tog världen med storm för några år sedan. En 500 sidors halsbrytande kartläggning av mänskligheten fram till i dag. Han mediterar regelbundet och genomför varje år också en tystnadsretreat på 60 dagar, dvs. två hela månader. Yuvul menar att den fått honom att bli bättre på att fokusera. Framförallt att skilja på det som viktigt och mindre viktigt.

Mats Lindgren, VD för Kairos Future, skrev för några år sedan på sin blogg att hans intryck efter 25 års organiserande av tankeaktiviteter är att allt färre orkar tänka om det tar tid, mjölksyreeffekten i hjärnan slår till allt snabbare. Frågan är vem som ska tänka de kloka tankarna i framtiden om den enkla informationen är lättillgänglig och få vill betala för den djuplodande samtidigt som allt färre orkar med att tänka i strukturer och system. Vår hjärna har börjat vänja sig vid att vara i ett stressat och stimulerat tillstånd och den blir snabbt uttråkad av reflektion och ett lägre tempo.

Samtidigt som allt färre tar sig tid att reflektera, så finns det en annan utveckling som oroar ännu mer och som dessutom tenderar att förstärka de konsekvenser som följer av alltför grunda tanker. Folk litar allt mindre på experter, utan lyssnar hellre till dem som bekräftar det man redan tycker sig veta. Risken finns att den minskande tiden för reflektion innebär att det dels blir färre personer som verkligen är kunniga, dels att allt färre vill lyssna till dem som är det.

”Vad är motsatsen till experter? Det är en massa människor som tycker och känner om saker de inte har en aning om.”

Matilda Molander, skribent på Dagens Nyheter

Den yttersta konsekvensen av dessa två utvecklingsspår är kanske Donald Trump. En person med en koncentrationsförmåga jämförbar med ett barns, röstas fram som president i världens mäktigast nation av människor som hellre förlitar sig på Gud och mammon än på forskning och expertkunskaper.

Tilliten ökar med utbildningsnivån

Alla barn och ungdomar måste ha samma rättigheter och möjligheter till en bra utbildning. Detta är grundläggande för att skapa en hög tillit i samhället. På individnivå är utbildning, kanske den viktigaste förklaringen till hög tillit och tolerans. Utbildning med betoning på bildning vidgar individens sociala horisonter och ger kunskap om ”de andra”. Konspirationsteorier får sämre fäste bland högt bildade, och de har ofta en större förståelse för att saker kan vara komplexa och för att problem inte alltid har enkla lösningar. Samtidigt byggs tillit upp utifrån de sammanhang man ingår i. En högutbildad person som bor i en trygg miljö och umgås med personer utan stora sociala problem har större skäl att känna tillit, än en person som växt upp i problemområden under svåra sociala omständigheter.

Utbildningsnivå 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2016 Förändr. 05-16
Förgymnasial utbildning 67 65 64 64 64 64 62 -5
Gymnasial utbildning 73 71 71 71 71 69 70 -3
Eftergymnasial utbildning 81 80 82 81 82 81 79 -2
Totalt 74 72 74 73 73 72 72 -2

Källa: Folkhälsomyndigheten

Ca fyra av fem med hög utbildning anger att de i allmänhet kan lita på andra människor, medan endast tre av fem anger det bland de med låg utbildning. Minskningen i tillit över tiden har också varit större bland dem med låg utbildning.

”Mot bättre vetande”

Resultaten i skolan har debatterats flitigt de senaste åren, inte minst efter att resultaten i den så kallade Pisa-undersökningen på allvar uppmärksammats. Inte enbart för att dessa har försämrats sedan början av 2000-talet, utan också för att skillnaderna mellan olika skolor har ökat. Skolverket skriver på sin webbplats att den svenska skolan inte längre klarar att erbjuda en likvärdig utbildning till alla elever oavsett social bakgrund och ekonomiska möjligheter. Om barn och ungdomar från olika uppväxtförhållanden sällan möts, när samhällen blir segregerade och ojämlika, så minskar möjligheten för dem med sämst förutsättningar att skapa nätverk och lära känna människor som kan stärka deras sociala och kulturella kapital. De som kommer från socialt utsatta områden får färre möjligheter att lära sig socialt gångbara färdigheter eller lära känna människor som kan vara till stöd och hjälp, till exempel för att få jobb eller bostad. Mer sociokulturellt blandade skolor ger också de mer välbeställda barnen en större förståelse för att alla inte lever under samma villkor som de själva. Skolan är tillsammans med arbetsplatsen den kanske viktigaste mötesplatsen för att skapa en generell tillit mellan människor med olika bakgrund.