Varför är det så tyst om socialt kapital?

Jag tror att frågan om socialt kapital befinner sig i samma läge som frågan om hållbar utveckling befann sig i början av 2000-talet. Många har hört talas om det och man känner till att forskare anser det vara viktigt, men man vet inte riktigt vad det betyder. Några undviker säkert ämnet offentligt för att inte verka okunniga, medan andra kopplar det felaktigt till t.ex. socialt entreprenörskap eller socialt arbete.

Jag spekulerar lite nu, men jag tror att problemet med att nå ut brett till människor om socialt kapital kan ha följande förklaring. Det finns tre vanliga ingångar till ämnet – ett som uppfattas vara självklart, ett som får folk att gäspa och ett som är politiskt känsligt. Inga ”klickmonster” för att tala kvällstidningsspråk.

Tillit skapas bland annat genom samarbete och att människor är snälla mot varandra. De flesta ser detta som självklarheter, de är ju själva snälla och bra på att samarbete så budskapet flyger över deras huvuden.  Men sanningen är att det ofta är svårt att samarbeta med människor som har en annan personlighet, utbildning eller bakgrund än man själv har. Man bevakar sina egna intressen och perspektiv, snarare än att lyssna och föra dialog. Och den psykologiska trygghet som bland annat Googles forskarteam framhäver som avgörande för goda samarbeten infinner sig inte.

Den andra ingången i ämnet är det svårt att skapa engagemang för och det är vikten av fungerande institutioner som står upp för rättssäkerheten i landet och som kan motverka korruption och nepotism. En väl fungerande byråkrati är grundläggande för att skapa ett gott socialt kapital. Känner sig människor orättvist och illa bemöta i sina kontakter med byråkrater, läkare, poliser och andra maktutövande personer i samhället så påverkar det i hög grad tilliten i samhället. Men få ställer sig på  barrikaderna för den goda byråkratins skull – lika lite som man hejar på domaren under en fotbollsmatch.

För det tredje så finns det resultat inom forskningen om socialt kapital där enskilda slutsatser går stick i stäv mot viktiga ideologiska fundament för samtliga politiska inriktningar. Flera framträdande forskare inom detta område har stuckit ut hakan och förargat såväl socialister, liberaler som konservativa. De som kritiserat såväl vänsterns identitetspolitik som nyliberalismen, som haft starka invändningar mot vinster i välfärden och som lyft fram såväl negativa som positiva konsekvenser av mångkulturella samhällen. Allt med hänvisning till tillitens stora betydelse för ett gott samhälle.

Å andra sidan har samtliga ideologier en hel del att hämta från denna teoribildning. Vänstern borde omfamna att forskningen lyfter fram betydelsen av jämlika, jämställda och rättvisa samhällen, liberalerna kan visa på att fria, demokratiska marknadsorienterade länder med stark respekt för det privata ägandet ofta ligger i topp vad gäller tillit. Och konservativa har t.ex. en del att hämta i bildningens betydelse för tilliten och att ett visst mått av patriotism samt en gemensam berättelse om landet är av vikt för sammanhållningen. Mångkultur kan skada tilliten, men mångkultur kan också var en viktig nyckel till kreativitet och innovationer. Utfallet av en stor invandring beror i hög grad på oss själva, på vilket sätt vi samspelar och integrerar oss med varandra.

Min slutsats efter att ha varit intresserad av området socialt kapital i över 15 år är att det finns inslag i både socialism, liberalism och konservatism som kan stärka det sociala kapitalet. Det viktiga är att inte dra någon ideologi till sin spets. Länder med ett högt socialt kapital har ofta hittat en bra balans mellan de klassiska värdena jämlikhet, frihet och broderskap. Tyvärr verkar många idag vara mer fokuserad på att kritisera det som inte stämmer in med den egna ideologin än att fokusera på det som man kan komma överens om. Små detaljer som krockar med den egna världsbilden kan vara skäl nog för att avfärda hela forskningsområdet. Lyft blicken, se helheten och ge det sociala kapitalet en chans!

7 tankar kring ”Varför är det så tyst om socialt kapital?

  1. ”Byråkrati är den struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en vanligen större organisation.” (Wikipedia).

    Vi behöver struktur och regler – och sunt förnuft.

    1. Jag håller med! Enda problemet är att vänsterradikaler och högerpopulister definierar ”sunt förnuft” lite olika. Bra då att kunna ta beslut och falla tillbaka på lagar och regler. Men jag förstår vad du menar, att byråkrater också bör kunna läsa lagen utifrån lagens mening och inte köra över folk.

  2. Jag har redan skrivit i denna blogg att jag inte tycker att Social Kapital ar ett bra koncept nar vi ska fora en dialog om manniskor. Det forvanar mig egentligen inte att manga manniskor soker andra former for att forska om manniskor. Socialt Kapital ar ett mycket abstrakt koncept som egenligen leder tanken till den ekonomiska sfaren och i basta fall till nagot som byggs upp for att komma manniskor till fordel. Sjalva manniskan ar en person, en kropp, en individ med kanslor, som egentligen allt utgar fran och da inte bara vara ekonomiska implikationer. Om detta finns manga och bra forskare som Antonio Damasio, Emilio LLedo och varfor inte den antigua greken Epicurio.

  3. Hej Birgitta!

    Tack för att du ger min blogg respons! Jag kan delvis hålla med dig, men jag kan ju inte ändra på detta själv. Det är ju ett forskningsområde och använder jag andra begrepp så uppstår det bara förvirring kring vad jag menar.

    Sedan tycker jag att det är viktigt att nå dem som kanske är svårast att nå med ett budskap. Av den anledningen tror jag det är bra att man använder ett begrepp som visar på att det faktiskt är en resurs. Jag använder ju också begreppet tillit, som är en del av det sociala kapitalet men som kanske bättre leder tanken till det som du vill framhäva som viktigt.

  4. Välskriven och intressant text!

    Några tankar:
    Byråkrati upplever jag inte som ett mål och därmed är det oviktigt att ”sälja in”, lika lite som domaren som individ.
    Vad människor efterfrågar, och som absolut går att sälja in, är rättssäkerhet, effektiv förvaltning och transparens.
    Byråkratin är ”bara” verktyget som gör det möjligt.

    Folk kanske inte betraktar domaren som en del av underhållningen men förväntar sig en fair kamp utifrån rättvisa förutsättningar.

    Ang. Ideologiska drivkrafter att skapa ett samhälle optimerat för tillit, trygghet och utveckling så tror jag det största problemet är att vi är inkonsekventa och känslostyrda snarare än rationella och kloka..

    Utifrån min (möjligen något fördomsfulla) uppfattning är denna effekt tydligast i extremerna. Jag är inte övertygad om att den mest konservativa ideologin är intresserad av jämlikhet fullt ut. Jag tror den konservativa iden om trygghet och tillit bygger på makt, kontroll och tilltro till auktoriteter;
    Snarare än att riva pyramider vill man ha kontroll över den välgörenhet man ev är intresserad av att bedriva.

    Visst är detta ett, för de flesta, ganska osexigt ämne att diskutera men man behöver inte vrida särskilt mycket på linsen för att fokus ska landa i de konkreta frågor/exempel som engagerar;
    Tiggeri, vinster i välfärden, flyktingpolitik (givetvis) etc..

    Det jag tycker om med din text är att du fokuserar på själva strukturen som bär upp hela samhällskontraktet. Det är skörare än många inser och borde engagera alla som är intresserade av vilket samhälle vi lämnar till våra barn och barnbarn..

    1. Hej Stefan!

      Du har som vanligt många kloka tankar. Visst är byråkratin verktyget för att kunna nå målen, som är rättssäkerhet, effektivitet och transparens. Jag försöker nog få folk att omvärdera ordet som jag tycker fått en helt felaktig betydelse. Med byråkrati menas ju att alla utifrån lagstiftningen ska behandlas lika av staten. Men i folkmun har byråkrati, nästan fått motsatt betydelse – att myndighetsutövning bedrivs väldigt ineffektivt och slumpmässigt.

      Jag håller med om att vi är väldigt känslostyra. Att vi hejar på ett lag och har svårt att se när det egna laget beter sig osjysst. Vi kanske t.o.m. tycker att det är rätt att de beter sig illa, eftersom motståndarna ÄR MYCKET VÄRRE! Det viktiga är ju att vinna, inte hur man vinner.

      Jag har på senare år omvärderat konservatismen något. Jag förstår och delar dina invändningar, men jag tror att vi åtminstone i Sverige haft så stark aversion mot konservatism att vi faktiskt också tappat bort en del viktiga värden på vägen. Jag är inte så säker på att auktoritetstro enbart är något negativt. Aversionen mot konservatism har bidraget till vänsterradikal kunskapsrelativism (som nu högerpopulister drar nytta av genom att ifrågasätta vad som är sant eller falskt), att föräldrar ser sig som kompisar istället för föräldrar och curlar sina barn och att respekten och statusen för t.ex. lärare sjunkit. Jag tror på gammaldags konservativa bildningsideal, och jag tror att ett land behöver en berättelse och sammanhållande kitt. Folkhemstanken lyckades förena de tre idealen jämlikhet, frihet och broderskap (gemenskaps- eller civilsamhällesideal) och jag tror att vi behöver något liknande i framtiden. Men det är inte så lätt att förklara konservatismen eventuella fördelar så här med några snabba meningar, det är lätt att det missförstås. Vi kanske ska träffar i Örebro och diskutera vidare – en fika eller öl? Och dra några anekdoter från Hidingetiden?

      1. Råkade hitta hit igen.. 🙂 (utan aviseringar blir samtalet lite utdraget, typ som att man hade en brevvän i Venezuela på 70-talet)

        Visst borde det träffas, tjötas och drickas nåt vid tillfälle!

        Vi styr upp nåt runt helgerna i årsskiftet?
        Fortsätter nog planeringen på fb

        Kanske dra med Selander också..

Lämna ett svar till Birgitta Nordstrom Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.