Taggarkiv: Globalisering

Är ”dom” en förutsättning för ”vi”?

När den numera avlidne polske sociologen Zygmund Bauman var i Sverige för några år sedan höll han ett spännande föredrag där han menade att mänskligheten är fast i ett sorts vacuum. De gamla politiska idéerna hjälper oss inte längre och de nya idéerna har ännu inte fötts.

Människor är i grunden fantastiska på att samarbete, det finns nedärvt i vårt DNA. Från jägar- och samlarperioden då vi umgicks i grupper av ca 20-30 personer har vi lyckats slå oss samman i allt större grupper och omformulera ett allt större ”vi”, en utveckling som hittills lett oss fram till nationalstaten. Men för att förena människor i ett allt större ”vi” har man i historien ofta behövt hänvisa till yttre fiender. Utan ett ”de” att avgränsa sig mot har mänskligheten, enligt Bauman, svårt att definiera ett ”vi”.

Men hur gör vi nu i vår globaliserade och individualiserade värld där nationalstaten och politikernas makt försvagats samtidigt som våra största problem måste lösas genom samarbete mellan nationer och mellan människor som inte identifierar sig med varandra. Nästa ”vi” måste bli ett globalt ”vi”, men vem ska då var ”dom”?

Efter ett antal glas rödvin sent en lördagskväll kollade jag på en amerikansk science-fiction-rulle och det slog mig då – den gemensamma yttre fienden kanske kan utgöras av rymdvarelser som attackerar Jorden. Åtskilliga Hollywoodfilmer har ju speglat detta förlopp där världen räddats från främmande attacker genom mänsklighetens förenade ansträngningar – ofta ledda av en amerikansk president. Den tanken kanske dock är lite för långt utanför (vin)boxen? Och med tanke på vem som nu sitter som president i USA får vi nog hoppas att en rymdinvasion åtminstone dröjer till nästa presidentperiod.

Men kanske kan istället klimathotet eller en allvarlig pandemi bli den yttre fienden? I en akut nödsituation tror jag att mänskligheten är kapabel att gå samman för att rädda världen och sig själva. Men risken är stor att uppvaknandet vad gäller klimathotet kommer för sent och att det istället blir en kamp för överlevnad – en allas kamp mot alla, ett individuellt ”race to the bottom”? Inte heller detta ett ovanligt tema i påkostade Hollywoodproduktioner!

Men det kanske finns ett annat sätt? Bauman talade under föreläsningen länge och väl om dialogens konst, den är nyckeln till förståelsen av ”den andre”. Vi kanske inte behöver en yttre fiende? I dialogen kan vi upptäcka att vi alla har flera olika identiteter, både de som förenar oss och de som splittrar oss. Med dialogkompetens, så kan vi bygga vidare på det vi har gemensamt, och åtminstone tillfälligt låta det som splittrar oss läggas åt sidan.

Jag brukar reagera negativt på politiker som använder krigsretorik och som utmålar politiska motståndare som fiender eller onda. Jo, jag kan sträcka mig till att det finns onda ideologier och onda tolkningar av religioner, som nazism, kommunism och radikal islamism. Och visst finns den en del empatilösa psykopater som agerar strikt egoistiskt. Men jag tror inte att alla Sverigedemokrater är nazister eller i grunden onda människor – lika lite som alla feminister är manshatare. Om vi använder krigsretoriken, att vi ska bekämpa motståndarna, attackera deras åsikter och vrida vapnen ur händerna på dem, så återstår frågan: Om vi nu vinner slaget, vad ska vi göra med förlorarna?

Den här reklamfilmen för Heineken gör mig genuint glad. Människor som möts förutsättningslöst utan fördomar om varandra har alla möjligheter att nå till varandras hjärtan även om de tycker diametralt olika om vissa saker. Syftet med dialogen är att människor ska kunna mötas, och trots varandras olikheter och skilda värderingar, ändå kunna förstå varandra och nå ett samarbete. Alla människor har fler än en identitet. Så även om vi inte kan nå varandra på alla sätt, går det nästan alltid att hitta några gemensamma referensramar och bygga vidare på när man möts öga mot öga. Genom dialogen uppstår det win-win situationer, även om båda parter kanske måste göra avsteg från vissa principer och kompromissa kring några av sina värderingar.

Vi behöver företagen!

När jag rensade bland gamla filer på jobbdatorn i somras, så hittade jag följande text som jag skrev för nästan 10 år sedan. Jag hade precis börjat jobba med näringslivsfrågor på SKL och försökte hitta på en metafor för hur företagandet förändrats i globaliseringens fotspår.

”Vi kan jämföra ett företag med en människokropp där övergången från industrialismen till kunskaps- och kommunikationssamhället inneburit att ansvaret för olika kroppsfunktioner förändrats. Tidigare var de anställda företagets muskler. Det var de som utförde det tunga arbetet. Hjärnan bestod av företagsledningen och hjärtat av företagets ägare. I dagens globaliserade kunskapssamhälle behövs knappast musklerna i Sverige, personalen har istället blivit företagets hjärna. Företagsledningen är numera kroppens ryggrad, dvs. den del av kroppen som möjliggör att kroppens delar kan kommunicera med varandra. Eftersom ägandet till stor del ligger hos kapital- och pensionsfondsförvaltare och därmed till syvende og sist hos oss själva så är det vi som samhällsmedborgare som måste ta företagen till våra hjärtan. Vi behöver företagen för att garantera oss ett fortsatt högt välstånd. Och de stora företagen behöver oss som kritiska konsumenter och etiska placerare för att inte riskera en ryggradslös ledning.

Tillit baklänges blir också tillit

Tillit är en palindrom, det blir samma ord även om man läser det baklänges. Det är väldigt passande eftersom tillit bygger på ömsesidighet. Tillit baseras på ömsesidiga förtroenden mellan människor – det är individen i samspel med andra människor som avgör graden av tillit i ett samhälle. Problemet är att det inte går att vara tillitsfull om omgivningen är full av misstro. Det är inte rationellt eftersom man då riskerar att bli lurad och sviken. Har man blivit det tillräckligt många gånger så ökar misstron även hos den mest tillitsfulle. Detta är en viktig orsak till att tillit är så svårt att bygga upp och så lätt att rasera.

Tolerans påverkas också av den sociala kontexten, men den är lättare att bygga upp eftersom den i högre grad är ett individuellt ställningstagande. Jag kan agera tolerant mot andra människor även om andra i omgivningen är intoleranta.

Tillit och tolerans spelar stor roll för ett lands utveckling. Tillit till andra människor gör livet enklare: det är lättare att få stöd och hjälp när man behöver det, och med ett bra socialt nätverk öppnas fler dörrar i livet. De sociala friktionerna i samhället minskar. Utan tillit är det svårt att samverka med människor som man inte är nära förtrogen med. Samhällets transaktionskostnader minskar dessutom av tillit. Det blir mindre kostsamt att ingå avtal med andra, eftersom en handskakning kan räcka. Behovet av att skydda sig eller agera mot bedrägliga beteenden minskar, vilket markant ökar den ekonomiska aktiviteten.

Tolerans ökar möjligheterna för de bäst lämpade att få bra positioner och jobb i samhället oavsett grupptillhörighet. Den ökar också förståelsen för omvärlden och gör den mindre hotfull, vilket dels kan ge nya perspektiv och idéer, dels stimulera till handling. Den amerikanska professorn Richard Florida menar att de mest framgångsrika städerna i världen präglas av tolerans. Toleransen skapar kreativa och dynamiska miljöer, vilket gör dessa platser attraktiva för såväl människor som företag (Florida, 2005).

Att som land ha höga nivåer av tillit kombinerat med hög tolerans ger idag en stor konkurrensfördel. Teknik och kompetens har blivit allt mer lättrörligt och konkurrensen från andra länder är stor. De ger inte samma stora fördelar som de en gång gav. Det sociala kapitalet i form av tillit och tolerans är däremot platsbundet – det går inte att flytta på. I en allt mer globaliserad värld där teknik, information och kunskap är lättrörligt har det sociala kapitalet därför blivit en allt viktigare konkurrensfaktor.

”Om vi inte börjar bli mer rädda om varandra, så kommer vi att bli mer rädda för varandra”

Tillit och tolerans verkar ge färdigheter hos människor som skapar fördelar i en allt mer globaliserad och komplex värld. En förmåga att förstå olika perspektiv, hantera olikheter och en vana att leva med förändring. Det är egenskaper som behövs för att motverka populism, näthat, åsiktskorridorer och en snuttifierad media. För om vi inte börjar bli mer rädda om varandra, så kommer vi att bli mer rädda för varandra!