Taggarkiv: Meritokrati

Åsiktspolariseringen skapar stamkulturer

Två saker som jag ofta skrivit om på min blogg är hur den tilltagande åsiktspolariseringen riskerar att rasera tilliten i samhället och hur viktigt det är att länder lyckas skapa stabila och rättvisa offentliga institutioner som uppfattas som legitima av medborgarna.

I början av 2017 publicerade Dagens Nyheter en artikel signerad av Anders Ekström, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, där han på ett mycket bra sätt sammanfattar precis de farhågor jag har om framtiden och även lyfter just försvaret av starka offentliga institutioner som ett av våra viktigaste verktyg för att motverka den utveckling som vi idag ser med polarisering, främlingsfientlighet, otrygghet, hat etc.

”I ett samhällshistoriskt perspektiv, sett över de 150–200 år som det tagit för de moderna demokratierna i Europa att formas, kännetecknas de senaste decenniernas utveckling framför allt av en accelererande och alltmer explosiv polarisering. Den äger samtidigt rum på tre olika nivåer – ekonomiskt, kulturellt och medialt – vilka i sin tur driver på och strukturellt förstärker varandra. En av polariseringens förbisedda och på sikt mest oroande följder är ett försvagat samhällsmedvetande.”

”Vi måste påminna oss om att det moderna samhällets historia främst är en historia om den mödosamma etableringen av gemensamma institutioner. Ekonomiska och tekniska framsteg är sekundära i förhållande till människors förmåga att utveckla bärande sociala och kollektiva strukturer. Insikten om polariseringens risker – eller med den tidens språk: att ojämlikhet är en samhällsfara – var helt central i det tidiga samhällsbyggandets historia, från mitten av 1800-talet och fram till första världskriget, och utgjorde grunden för skapandet av en stark offentlig sfär i samhällets mitt.”

”Skapandet av offentligheten vilade tidigt på två genomgripande erfarenheter. Det ena var att en gemensam sfär var det bästa skyddet mot våld och otrygghet både för den som hade mycket och för den som hade lite. Det andra var att individens känsla av delaktighet i och tillgång till gemensamma institutioner var en förutsättning både för en fungerande samhällsanda och för modern politisk maktutövning.”

”Polariseringen sätter därför vid en viss punkt själva samhället på spel. Två grundläggande aspekter av offentlighetens kultur måste återupptäckas och utvecklas i nya former. Det första är dess funktion att vara grupp- och gränsöverskridande. Det andra är dess uppgift att utveckla vår förmåga att se förbi den egna ståndpunkten.”

”Efter en period i Europas historia som präglats av ett vårdslöst förhållningssätt till de offentliga institutionerna, och en tilltagande brist på förståelse för deras funktion att överbrygga och institutionellt garantera olikheter i samhället, måste en ny gemensamhetspolitik formuleras. Men det kan inte ske på nationell, etnisk eller identitetspolitisk grund. Historien lär oss att detta driver på polariseringen, ökar våldet och sluter samhällen till döds.”

Länk till artikel i DN

I förståelsen för detta resonemang ligger också behovet av att värna det sociala kapitalet och att upprätta kunskap om mekanismerna bakom tilliten. Anders Ekström pekar på vikten av offentliga institutioners funktion som grupp- och gränsöverskridande och att utveckla vår förmåga att se förbi den egna ståndpunkten. Den nyligen avlidne sociologen Zygmunt Bauman är inne på samma spår. Han menar att vi måste utveckla vår dialogförmåga för att överbrygga olikheter i samhället. Han pekar på tre fundament för dialogen: 1) Informalitet – det går inte att bestämma reglerna för dialogen i förväg, de måste uppstå efter hand. 2) Öppenhet – man måste gå in i dialogen med attityden att man kan ha fel. Jag har rätt och du är dum skapar inget bra samtalsklimat. 3) Samarbete – efter dialogen bör det inte finnas någon vinnare eller förlorare. Alla bör gå ut ur dialogen berikade. Syftet är att berika våra erfarenheter, vidga horisonter och vår smala repertoar att ta itu med livets svårigheter och utmaningar.

Tyvärr är mekanismerna för att sålla in oss i fållor kring vilka vi är och vilka åsikter vi har idag väldigt starka. Och det blir allt färre mötesplatser där vi ser varandra i ögonen när vi uttalar våra åsikter. Det är sannerligen inte så ofta vi sitter runt lägerelden längre, vilket faktiskt är människans första och mest naturliga mötesplats för dialog.

Jag tycker den här artikeln slår huvudet på spiken vad som är vårt största samhällsproblem idag. Men jag är inte säker på att jag förstått vad den här artikeln velat säga för 15 år sedan, innan jag började intressera mig för det sociala kapitalet. Jag undrar därför hur många som överhuvudtaget kan ta till sig det här resonemanget. Problemet med ökad polarisering är lätt att ta till sig, men det finns liksom ingen försvarare av institutionerna i samhället. Det finns ingen som står på barrikaderna för en fungerande och rättvis byråkrati och meritokrati – lika lite som någon hejar på domaren i fotboll.

Det är först när domaren är uppenbart mutad, korrupt eller påtagligt okvalificerad för rollen som vi reagerar, men oftast bara om det är till det egna lagets nackdel. Det är väldigt svårt att på ett rättvist sätt genomföra en match om domaren inte är att lita på. Och det är väldigt svårt att skapa rättvisa förhållanden och utveckling i ett land om institutioner som t.ex. polis, domstol, skatteverk, lantmäteri eller kommunernas tillståndsgivning inte går att lita på. När chefer, handläggare och andra anställda ger fördelar till den egna gruppen och medveten (eller omedvetet) väljer bort, underkänner  eller ger negativa besked till personer som tillhör ”fel grupp”. I klaner, i sekter, i det identitetspolitiska tänket och i patriarkala strukturer så finns det krafter som mer eller mindre drar åt ett sådant håll – och de krafterna måste vi vara på vakt inför. De skadar samhället hårt.

Äganderätt minskar fattigdomen

Äganderätt! Känn på ordet ordentligt! Det låter som något som privilegierade använder sig av för att få rätt mot fattiga eller svaga människor, t.ex. för att kunna köra bort romer som bosatt sig på privat mark. Men äganderätt är kanske också en viktig nyckel för att minska fattigdomen i världen.

Tvärs över gatan från Vigieflygplatsen på den karibiska ön St. Lucia finns det två skjul som fungerar som kafé. De serverar utmärkt mat, ger bra service och har låga priser. Dessutom är utsikten fabulös. Tyvärr väljer de flesta turisterna bort dessa ställen till förmån för serveringen inne på flygplatsen som serverar dålig mat, ger usel service, tar höga priser och saknar utsikt. Orsaken är att de två kaféerna ser sjaskiga ut. Innehavarna av kaféerna har funderat på att rusta upp sina etablissemang och investera i en terrass med riktiga stolar och bord för att locka till sig den flod av turister som kommer från flygplatsen. Varför har de då inte kommit till skott? Jo, för att de inte äger marken. Trots att en av innehavarna haft verksamheten där i 20 år kan hon bli borttvingad av myndigheterna när som helst. Och hur som helst skulle hon inte ha råd att muta hälsovårdsmyndigheten.¹

Utan den trygghet som en rättsligt säker äganderätt ger är det svårt att få igång någon ekonomisk utveckling. Idén om meritokrati lade grunden för västvärldens ekonomiska framsteg och utvecklade demokratin. Utan ett samhälle som etablerar en fungerande rättsstat och försvarar äganderätt och upphovsrätt är det hopplöst att starta en näringsverksamhet som handlar om mer än få ihop pengar till livets nödtorft.

Få vågar nämligen investera pengar i något som kan tas ifrån dem. Utan tillit till att samhällets institutioner skyddar dig från kriminalitet, korruption och statligt maktmissbruk så är risken för stor. Tvärtom kan en expanderande näringsverksamhet dra till sig såväl en korrupt stats som de kriminellas intresse. Flertalet låter istället företaget vara ett familjeföretag och låter investeringarna vara ytterst måttliga – allt för att inte dra uppmärksamhet till sig.

Bistånd i alla ära, men de enskilt viktigaste åtgärderna för att minska fattigdomen i underutvecklade länder är införandet av en dokumenterad äganderätt samt att skapa rättssäkra politiska och juridiska institutioner som är fria från korruption och nepotism.

Den peruanska nationalekonomen Herman de Soto beskriver i boken ”Kapitalet mysterier”  hur mycket större tillgångar som de fattiga skulle ha om de hade papper på att de ägde den mark de bodde på eller hade sitt företag på.

I USA och Europa betyder en bostad inte bara tak över huvudet. Den är också en adress där man kan nås i ärenden av olika slag och få tillförlitlig tillgång till energi, vatten, avlopp eller telefonlinje. Med ordentlig dokumentation kring äganderätter kan man även använda tillgångar som finansiella instrument som innehavarens möjlighet att få kredit och kapital. Egendomsrättigheter är också avgörande för miljöskyddet. Utan klar dokumentation kan myndigheterna inte avgöra vem som har skadat naturresurser eller som är skyldig att återställa lokala ekosystem.

Artikel av Herman De Soto i DN

¹ Berättelsen om de två kaféinnehavarna är hämtade från Bo Rothstein och Jan Teorells bok ” What is quality of Governance?”, 2008.