Taggarkiv: Politik

En man som heter Ove

Varför har boken och filmen om ”En man som heter Ove” blivit så populär i USA? Är inte Ove typisk svensk på många sätt? Kanske inte. Jag tror nämligen att många amerikaner kan relatera till denne ilsket konservativa och fingerpekande konspirationsteoretikern, som varken hänger med i globalisering, modernitet eller kommersiell ytlighet.

Jag tror att det både i Sverige och USA finns många praktiskt lagda män som kanske inte har läst så mycket böcker och inte har så mycket bildning, men som vet hur man backar ett släpp, monterar in en ny spis eller fläkt och som lärt sig att lita på ett handslag. Som tycker att stadsbor” vet så förbannat mycket, men kan så djävulskt lite”. Jag är ju själv en sådan opraktisk person som ”flytt” den lilla orten för stadens puls och e-postläsande arbeten[1].

Den amerikanske journalisten och författaren David Brooks skrev i Dagens Nyheter (2016-09-29) att bagaren inte längre kan baka. Den värdighet som män som Ove tidigare kände av att kunna laga och fixa saker och ting försvinner i takt med digitalisering och robotisering. Arbetarnas ställning minskar i takt med att de inte längre tillverkar produkterna, utan bara servar maskiner och de datorprogram som gör det. Följden av det som skett är att bagarna inte längre vet hur man bakar bröd. Kapitalvaror är så billiga att vi slänger dem, istället för att människor som Ove lagar dem. Och vem behöver backa med släpp, ha lokalsinne eller kunna läsa en karta när bilarna snart kör sig själva.

Den svenske Ove kanske inte är lika reaktionär som Trumps kärnväljare, men jag tror ändå filmen speglar en del av de känslor och den frustration som finns bland såväl män som kvinnor utanför storstäderna i USA. Att inte längre vara behövd, att förlora sin position som någon i samhället och att se sina barn få en sämre uppväxt än den man själv haft. Att gå från att vara en familjeförsörjare och en kugge i lokalsamhället till att vara någon som inte längre är efterfrågad av samhället mer än som ”tjänstehjon”. Samtidigt som de upplever att stadsbor ser ned på deras gammaldags värderingar och sätt att leva.

Jag tycker att historien om Ove är extra aktuell i Trumptider. Ove representerar väldigt mycket ordet tillit. Och i dag blir vi alla rädda för att tilliten håller på att urholkas. Då tror jag det är viktigt att visa hur vacker och stark tilliten kan vara.

Rolf Lassgård, skådespelare, spelar Ove i filmen

Tillit bygger på ömsesidighet. När det blir allt svårare att spegla den egna tilliten i andras tillit, så naggas den egna tilliten i kanten något för varje år som går. Som jag tidigare skrivit i bloggen så har tilliten markant minskat i USA sedan 1960-talet och den nedgången kan troligtvis till stor del hänföras till den amerikanska arbetarklassen utanför storstäderna.

Den ekonomiska nedgången utanför storstäderna i USA tillsammans med en rå marknadsliberal politik har slagit sönder lokalsamhällen. USA har heller inget kommunalt utjämningssystem som i Sverige. Allt fler familjer har blivit dysfunktionella, en del  har drogproblem, ännu fler hälsoproblem och kriminaliteten ökar i takt med utslagningen. Det tidigare så starka civilsamhället i USA har förtvinat på många platser. Andelen personer som tillhör medelklassen har minskat samtidigt som andelen rika (främst i städerna) och andelen fattiga ökat. Den medelklass som ofta burit upp civilsamhället och som varit en länk mellan olika socialgrupper har blivit mindre. Lägg till detta en låg tillit till makten. Något som har historiska förklaringar i USA, men som förstärkts av en markant ökad åsiktspolarisering delvis skapad av en åsiktsuppdelad gammalmedia och klicklogiken i sociala medier.

Jag tror att många amerikaner längtar tillbaka till den här tiden då civilsamhället var starkt. När ett handslag räckte och när det var enkelt att känna vilka man kunde lita på eller inte. Man vill vara tillitsfull, man är liksom Ove uppfostrad till att visa varandra tillit – åtminstone i lokalsamhället. Men när även lokalsamhället sviker, då är det inte så lätt att vidga cirkeln och känna tillit till människor man inte identifierar sig med. Man söker istället det som i forskningen benämns ett inbundet socialt kapital. Man vill ha homogenitet, enkelhet och trygghet och då blir det avvikande hotfullt; människor med annan etnicitet, postmodernistiska värderingar och influenser från andra länder.

Man vill känna tillit till varandra, man vill ha kontroll över sitt eget liv och man vill ha tillbaka den position och status i samhället som man haft tidigare, men man förstår inte vilka de övergripande förändringskrafterna är som satt dem i den situation de är idag och man förmår inte återskapa den tillit som tidigare fanns. Då återstår hatet och offerrollen – att kunna skylla sitt dåliga liv på någon annan. Och hoppet om en stark ledare som kan vrida tillbaka klockan och ”ställa saker till rätta igen” – såsom det en gång varit.

Jag har skrivit det här inlägget för att jag tror förståelse är viktigt. Jag har försökt förstå varför så många amerikaner känner som de gör. Det är genom förståelse man kan inleda en dialog och det är enbart genom dialogen människor i USA kan skapa någon form av kompromiss och samförstånd kring hur man går vidare. Och även om läget inte är lika allvarligt i Sverige, så finns de här tendenserna även här. Vi måste börja lyssna på varandra istället för lockas in i ekokammare och sandlåderetorik.

[1] Förr sa man pappersvändande arbeten, jag tror e-postläsande arbeten stämmer bättre överens med verkligheten idag.

Tilliten förenar länder med hög social utveckling

När den belgiske forskaren Michel Poulain och hans italienske kollega Gianni Pes upptäckte den höga andelen 100-åringar i de sardinska bergen, ringade de in området med blått. Så föddes begreppet ”blå zoner”. National Geographic har sedan ringat in fler områden där medellivslängden och andelen hundraåringar är ovanligt hög. Okinawaön söder om Japan, grekiska ön Ikaria, södra Sardinien och Nicoya-halvön i Costa Rica är de mest kända exemplen. Men även ett område i delar av Kalmar, Kronoberg och Halland i Södra Sverige brukar ibland definieras som en blå zon.

Framför våra ögon fanns det alltså livs levande exempel på hur befolkningar genom sin livsstil lyckats bli äldst i världen. Och kanske ännu viktigare: de har nått sin höga ålder friskare än oss andra, med mindre hjärtsjukdomar, mindre av flera cancersjukdomar samt färre fall av och senare insjuknande i demens. Varför hade ingen upptäckt eller tänkt på det tidigare? Intresset för de här områdena blev naturligtvis stort inom forskarvärlden och många har sedermera undersökt de blå zonerna för att hitta nycklarna till ett långt liv med god hälsa. Livsstilen avgör förstås inte allt, men mycket. Forskarna menar att skillnaderna i livslängd till ungefär 25 procent kan förklaras av ärvda gener och till ytterligare 25 procent av arvsanlag som vi själva faktiskt kan påverka något. Resten, 50 procent, beror helt på livsstilen.

Det som forskare har kommit fram till är att motion och den mat man äter är väldigt viktigt, men också att det behövs ett socialt nätverk och social delaktighet. Att man är aktiv och att man sätter upp mål för dagen. Att man har något att sträva mot och att man känner att det finns ett syfte, en mening med livet och något att tro på.

Den här forskningen har naturligtvis rönt stort intresse hos både allmänhet och politiker. Vem vill inte leva lite längre med hälsan i behåll? Och krasst sett så är friska och hälsosamma människor med många förvärvsaktiva år naturligtvis mumma för politiker som vill hålla ned de offentliga kostnaderna.

Men varför är inte forskare, politiker och journalister lika intresserade av vad det är som gör länder framgångsrika socialt? Varför ringar vi inte in de länder och de platser som är mest framgångsrika vad gäller hälsa, trygghet, miljö etc. och försöker förstå i grunden vad det är som förenar dem? Precis som vi gjort vad gäller de ”blå zonerna” och nyckeln till ett friskt åldrande?

Social progress imperative är en organisation eller snarare nätverk av organisationer som verkar för social utveckling. De genomför med jämna mellanrum en ranking av världens länder utifrån deras sociala utvecklingsnivå. De tittar på variabler som t.ex. hälsa, tillgång till utbildning, mänskliga rättigheter, trygghet, miljö, personlig frihet och inkludering.

De länder som toppar listan i ordning är: Norge, Sverige, Schweiz, Nya Zeeland, Kanada, Finland, Danmark, Holland, Australien, Storbritannien, Tyskland, Japan och USA.

Vad har då dessa länder gemensamt? Finns det någon geografiskt samhörighet? Har de naturtillgångar? Utgör de finansiella centrum? Är de demokratiskt styrda? Eller är de präglade av samma politiska ideologi?

De socialt mest framgångsrika länderna är utspridda över stora delar av världen, även om flertalet finns i Europa. Det rör sig om de nordiska länderna, länder i Mellaneuropa, ett antal anglosaxiska länder som ingår i det Brittiska samväldet samt Japan. Några länder har stora naturtillgångar som t.ex. Norge och USA, medan andra i stort får klara sig utan som t.ex. Danmark, Holland och Japan. Stora finansiella centra finns i t.ex. Schweiz, Japan, Storbritannien och USA, medan t.ex. de nordiska ländernas och Nya Zeelands avtryck på finansmarknaderna är måttliga. Alla dessa länder förenas dock i att de är demokratiska, men å andra sidan finns det många demokratiskt styrda länder som inte alls är särskilt socialt utvecklade. Demokrati ger en bra grund att stå på för social utveckling, men det är inte demokrati som är den avgörande förklaringsfaktorn. Finns det då någon politiskt ideologi som visar sig vara mer framgångsrik än andra? Nej, det är svårt att se något mönster här. De framgångsrika nordiska länderna är högskatteländer med generella välfärdssystem präglade av socialistiska jämlikhetssideal. De mellaneuropeiska länderna Tyskland, Schweiz och Österrike samt Japan är mer konservativa. Det är länder som sätter familjen, auktoriteter och traditioner högre än vad vi gör i Sverige. De anglosaxiska länderna lutar åt den liberala ideologin med fri marknad, individuella rättigheter och skyldigheter samt i de flesta fall också en hög grad av privat finansierad välfärd.

Jag lyssnade på musikern och poeten Emil Jensens vinterpratarprogram i samband med att jag skrev detta inlägg och han sa där att ingen längre ställer frågor, utan att redan själv ha det smartaste svaret. Jag kände mig lite träffad, eftersom jag tycker att jag själv har det smartaste svaret. Enligt min mening är det en hög tillit och ett högt socialt kapital som förenar dessa ekonomiskt och socialt framgångsrika länder – inte geografi, naturtillgångar, eller politisk ideologi.

Det finns en internationell organisation som heter World Values Survey som genomför omfattande undersökningar om vilka normer och värderingar som finns i olika länder. En av frågorna handlar om tillit. ”Tycker du att man i allmänhet kan lita på de flesta andra människor?”  Genom att sätta generell tillit på den ena axeln och social utveckling på den andra fick jag fram följande diagram.

Som synes finns det ett väldigt starkt samband mellan tillit och social utveckling. Ju högre tilliten är desto större är den sociala utvecklingen. Men sambandet är avtagande. Störst betydelse för den sociala utvecklingen har tilliten när den ökar från ca 15 procent upp till 50 procent, dvs. upp till en nivå där mer än hälften i befolkningen svarar att man i allmänhet kan lita på de flesta andra människor.

Sambandet är som sagt väldigt starkt, men vilket kommer först? Är det tilliten som skapar en hög social utveckling, eller är det en hög social utveckling som skapar en hög tillit?  Det är förvisso så att t.ex. mänskliga rättigheter och tillgång till utbildning stärker tilliten – utvecklingen sker i ett ömsesidigt växelspel. Men forskningen visar också att tillit i högre grad än social utveckling är den oberoende variabeln. Det är länder som tidigt i historien har haft ett högt socialt kapital som idag uppvisar de högsta nivåerna av social utveckling. Det är nämligen svårt att skapa stabila och rättvisa politiska och juridiska institutionerna, vilka ofta är en förutsättning för social utveckling, om korruption, nepotism och misstro råder.

Nästa steg är att studera hur den höga graden av tillit uppstått i respektive land. Motion, goda kostvanor och social delaktighet är de gemensamma nämnarna för ett friskt och långt liv i de blå zonerna. Vad är det som kan förklara de höga tillitsnivåerna i de mest socialt utvecklade länderna?

Den enkla och självklara förklaringen är att dessa länder tidigt lyckades implementera en väl fungerande byråkrati och meritokrati och kunde därmed tidigt stävja korruption och nepotism. Man övergav stamkulturen där plikter och skyldigheter  främst ligger gentemot stammen till en statskultur där man som individ har att följa nationens lagar och regler. Den andra förklaringen bygger på en hypotes som jag har. Jag tror att flertalet av dessa länder lyckats balansera de delvis motstridiga moraliska värdena frihet, jämlikhet och broderskap (i meningen ett starkt civilsamhälle). Frihet är liberalismens grundpelare, jämlikheten är socialismens, medan broderskapat kan sägas stå för konservatismen. Det har skett på lite olika sätt, men gemensamt är att inget värde – åtminstone inte under någon längre tid – getts för stort utrymme på bekostnad av de andra. Denna balans har utgjort en bra grogrund för tillit i dessa länder. Sverige höll på att få en obalans på 70-talet vad gäller frihet och USA samt Storbritannien har en obalans nu vad gäller jämlikhet. Denna hypotes kräver dock lite längre resonemang så jag tänker återkomma till detta i ett senare blogginlägg.

 

Tilliten ökar med utbildningsnivån

Alla barn och ungdomar måste ha samma rättigheter och möjligheter till en bra utbildning. Detta är grundläggande för att skapa en hög tillit i samhället. På individnivå är utbildning, kanske den viktigaste förklaringen till hög tillit och tolerans. Utbildning med betoning på bildning vidgar individens sociala horisonter och ger kunskap om ”de andra”. Konspirationsteorier får sämre fäste bland högt bildade, och de har ofta en större förståelse för att saker kan vara komplexa och för att problem inte alltid har enkla lösningar. Samtidigt byggs tillit upp utifrån de sammanhang man ingår i. En högutbildad person som bor i en trygg miljö och umgås med personer utan stora sociala problem har större skäl att känna tillit, än en person som växt upp i problemområden under svåra sociala omständigheter.

Utbildningsnivå 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2016 Förändr. 05-16
Förgymnasial utbildning 67 65 64 64 64 64 62 -5
Gymnasial utbildning 73 71 71 71 71 69 70 -3
Eftergymnasial utbildning 81 80 82 81 82 81 79 -2
Totalt 74 72 74 73 73 72 72 -2

Källa: Folkhälsomyndigheten

Ca fyra av fem med hög utbildning anger att de i allmänhet kan lita på andra människor, medan endast tre av fem anger det bland de med låg utbildning. Minskningen i tillit över tiden har också varit större bland dem med låg utbildning.

”Mot bättre vetande”

Resultaten i skolan har debatterats flitigt de senaste åren, inte minst efter att resultaten i den så kallade Pisa-undersökningen på allvar uppmärksammats. Inte enbart för att dessa har försämrats sedan början av 2000-talet, utan också för att skillnaderna mellan olika skolor har ökat. Skolverket skriver på sin webbplats att den svenska skolan inte längre klarar att erbjuda en likvärdig utbildning till alla elever oavsett social bakgrund och ekonomiska möjligheter. Om barn och ungdomar från olika uppväxtförhållanden sällan möts, när samhällen blir segregerade och ojämlika, så minskar möjligheten för dem med sämst förutsättningar att skapa nätverk och lära känna människor som kan stärka deras sociala och kulturella kapital. De som kommer från socialt utsatta områden får färre möjligheter att lära sig socialt gångbara färdigheter eller lära känna människor som kan vara till stöd och hjälp, till exempel för att få jobb eller bostad. Mer sociokulturellt blandade skolor ger också de mer välbeställda barnen en större förståelse för att alla inte lever under samma villkor som de själva. Skolan är tillsammans med arbetsplatsen den kanske viktigaste mötesplatsen för att skapa en generell tillit mellan människor med olika bakgrund.

Inlärning och tro på att andra skulle göra samma sak

Intressant föredrag av statsvetaren Bo Rothstein om betydelsen av kvalitet i samhällsstyrningen baserat på tillit. Han visar bland annat på starka samband mellan kvalitet i samhällsstyrningen och hälsa, lycka och BNP.

Föredrag av Bo Rothstein

”Den naturliga reaktionen på att inneha en offentlig tjänst är att gynna sig själv, sin familj, sina vänner, sin stam, sin klan, sitt politiska parti, sin fraktion, sin intressegrupp. Det är det som ligger den mänskliga naturens närmast om hjärtat. Att inte göra så måste tränas in. För att välja den mest meriterande till den offentliga tjänsten istället för sin brorson måste två saker uppfyllas: En inträning av den förmågan och att man tror att de flesta andra i samma position också skulle välja den mest meriterande.”

År 2002 förutspådde jag Trump som president

I början av 2000-talet var jag en del i Framtidsprojektet på dåvarande Svenska Kommunförbundet. 100 politiker och tjänstemän träffades vid 6 tillfällen för att diskutera trender, scenarior och kommunernas utmaningar fram emot år 2015. Ett fantastisk roligt projekt som bland annat satte mig på spåret vad gäller socialt kapital.

Jag hittade nyligen detta dokument på min dator. Vi hade tydligen spånat helt fritt kring vad vi trodde skulle hända varje år fram till år 2015.  En del förutsägelser är med glimten i ögat och jag blandar högt med lågt. Men jag tycker faktiskt att jag förutsåg (eller snarare gissade rätt) på en hel del, bland annat jobbskatteavdraget och Euro-krisen. Fast jag hoppas verkligen inte att jag får rätt i min sista förutsägelse!

År 2003

För att visa på fördelen med mångfald i arbetslivet och peka på det resursslöseri som arbetslöshet bland utbildade invandrare innebär drar regeringen igång en jättekampanj i samarbete med en mängd organisationer. Kampanjen ger resultat och andelen invandrare som står utanför arbetskraften minskar kraftigt.

Det visar sig att Enron inte är det enda företaget i USA som genom ”kreativa” bokslut kraftigt överskattat företagens ekonomiska situation. Den amerikanska lågkonjunkturen förlängs ytterligare ett år och börsen börjar inte gå upp förrän i augusti 2003.

År 2004

Under slutet av 1980-talet var det mäklaren som skildrades på film, i början av 1990-talet var det läkarna. I slutet på detta decennium blev det advokaterna som Hollywood inriktade sig på och i början av 2000-talet var det poliser och brandmän som var hjältarna. Nu kommer istället forskarna. Redan i början av 2000-talet började böcker skrivas om de stora upptäckterna och de största uppfinningarna, nu börjar filmerna göras. Bioteknik är framtidsbranschen och de naturvetenskapliga ämnena börjar bli allt mer populära.

Underhållningsbranschens andel av BNP har under tre år ökat från en procent till tre procent. Fler amerikanska storfilmer görs varje i år med bas i Trollhättan. Svensk film säljer bra utomlands. Lukas Modysson är geniförklarad i utländsk press. För första gången ligger tre svenska artister på tio i topp på den engelska listan samtidigt.

År 2005

De låga födelsetalen gör att regeringen sätter in krafttag för att öka nativiteten. Barnbidragen höjs kraftigt, speciellt flerbarnstillägget. Regeringen tar också krafttag mot diskriminering av mammor på arbetsmarknaden. Föräldraledigheten delas mellan föräldrarna.

Det blir allt vanligare att företag istället för ökad lön erbjuder hemservice av olika slag. Företagen satsar också mycket pengar på förebyggande hälsovård. Gympa på arbetstid, ”powernaping”, massage, gratis frukt etc.

Britney Spears tillkännager att hon inte längre är oskuld. Denna information räcker dock inte för att rädda de rekordlåga försäljningssiffrorna av det nya albumet.

År 2006

Nativiteten ökar från rekordlåga 1,5 till 1,7. De ökade barnbidragen m.m. ger resultat, men det är dock ett visst antal i framförallt storstäderna bland både män och kvinnor som väljer bort barn och detta verkar inte vara en tillfällig trend.

Nivån på dokusåporna har hela tiden trissats upp och Aschberg och anhang drar sig inte för att ta med porrstjärnor, alkoholister och psykopater för att krydda tillställningarna. På hösten 2005 tar dock en dokusåpadeltagare livet av sig och en kraftig debatt skakar hela programidén. De 9 dokusåpaprogram som nu sänds slutar sända med omedelbar verkan.

År 2007

Ett nytt skattesystem införs. Marginaleffekterna för familjer med låga löner är ett allvarligt problem, inte minst med tanke på att det råder arbetskraftsbrist i landet. För att minska marginaleffekterna sänks skattenivåerna för människor som tjänar från 150 000 kr till 250 000 kr. Grundavdraget tas helt bort eftersom det främst gynnar deltidsarbetande, feriearbetande ungdomar och personer som inte varit hela året i landet. Förmögenhetsskatten tas också bort eftersom den anses vara tillväxthämmande. Däremot höjs fastighetsskatten.

För första gången sker en sammanslagning av två kommuner på grund av vikande befolkningsunderlag. I många mindre kommuner har det dock redan skett ett visst samgående i form av regionalförbund. Många kommuner har stora problem med vikande befolkningsunderlag och en åldrande befolkning. En växande turism har gjort att en del kommuner har klarat sig bättre. Några glesbygdskommuner har också lyckats nischa sig inom någon bransch. För ca 30-40 kommuner är dock läget allvarligt. Stockholm är fortfarande Sveriges tillväxtmotor, men de kvarstående boendeproblemen har inneburit att det främst är huvudstadens omgivningar som växer. Exempelvis Uppsala, hela Mälarregionen samt Norrköping/Linköping. Även Köpenhamn/Malmö/Lund har en hög tillväxt och EU:s statistikbyrå rankar området som nummer 4 i fråga om tillväxtpotential i Europa.

År 2008

Kalle Anka slutar sändas på julafton. Samtidigt tackar Arne Weise för sig. Ett litet steg för världen – ett stort steg för det svenska folket. Karl-Bertil Jonsson fortsätter dock att sändas 68 år till.

En femtedel av alla styrelsemedlemmar i börsnoterade företag är kvinnor och andelen ökar varje år. Mångfald inom näringslivet är högsta mode och det gamla patriarkatet med Wallenbergarna i spetsen har tvingats retirera eftersom deras förmåga som företagsledare allt oftare ifrågasätts, även i de egna leden.

År 2009

En medicin som påtagligt dämpar demenssjukdomar är nu ute på marknaden. Medicinen är till en början så dyr att den enbart används för yngre patienter, men med tiden minskar priset och andra alternativa mediciner upptäcks. Vård- och omsorgskostnaderna minskar på fem år med otroliga 50 procent. Pengar frigörs till kvalitetsförbättringar inom såväl vård som skola.

År 2010

Ett pensionärsparti bildas året innan och får vid valet 2010 nästan 10 procent av rösterna.

Sverige har under en lång period haft en ganska bra tillväxt, men den ökade arbetskraftsbristen, en ökade inflationen och en internationell konjunkturnedgång påverkar även Sveriges situation.

År 2011

Detta år uppstår en motreaktion bland ungdomar och antalet nya medlemmar i de politiska partierna ökar med 30 procent. Efter det att stora delar av 40-talistgenerationen gått i pension har det blivit lättare att arbeta med politik. Fler ungdomar har blivit intresserade, media speglar det ökade intresset som positivt vilket ger en positiv spiral.

Motsvarande utveckling sker inom kommunerna. Under stora delar av 00-talet har kommunerna haft stora problem att hitta viss typ av arbetskraft, framförallt inom vård- och omsorg. 40-talistgenerationens pensionering innebär dock att det är lätt att få arbete inom kommunen och de kommunala arbetsplatserna föryngras kraftigt. Eftersom kommunen som arbetsgivare inte kan locka med höga löner, så har man satsat hårt på en mängd trivselåtgärder och förebyggande hälsovård. Man har också med hjälp av reklam försökt nå den mycket stora 90-talistgenerationen som nu börjar komma upp i förvärvsaktiv ålder. Ungdomarna trivs i kommunen och det som många trodde skulle bli ett jätteproblem kunde lösas ganska smidigt.

40-talistgenerationen utträde innebär också att utflyttningen från gles- och landsbygden dämpas något. Ungdomarna stannar i större utsträckning kvar när de kan erbjudas arbete inom den offentliga sektorn.

År 2012

Valutasamarbetet knackar i fogarna. Italien, Grekland, Spanien och Tyskland har svåra ekonomiska problem, medan Irland, Storbritannien och Finland har högkonjunktur. Sveriges befinner sig också i lågkonjunktur, men har långt ifrån lika allvarliga problem som en del andra länder.

År 2014

I Asien växer sig två länder allt starkare: Kina och Indien. Kina börjar dock redan känna av demografiska problem på grund av ettbarnspolitiken. Investerare flyttar sitt fokus till Indien istället där en allt större och välutbildad medelklass borgar för den lång period av hög tillväxt. Indien är också lättare för företag att verka i eftersom engelska talas över hela landet.

År 2015

En ultrakonservativ representant för den vita högern blir president i USA. En stor grupp av vita väljare har skrämts av statistik om hur Svarta, Asiater och Latinamerikaner kommer att vara i majoritet i USA om 15 år. Reglerna för invandring till USA skärps avsevärt. ”Big mistake” av USA som inte inser att invandringen under 200 år varit USA viktigaste framgångsfaktor.

Tillitsreform

Det finns statistik som tyder på att tilliten och det sociala kapitalet minskar såväl i Sverige som globalt. Det är därför glädjande att regeringen nu lyfter betydelsen av ett tillitsfullt samhälle och att de vill utveckla en tillitsbaserad styrning av det offentliga Sverige.

Tillitsreformen är en prioriterad process för det offentliga Sverige. Regeringen vill med reformen utveckla en tillitsbaserad styrning med fokus på medarbetarnas kunskap. Målet är att proffsen i offentlig sektor ska tillåtas vara proffs. Med detta skapas större nytta och kvalitet för medborgarna. Som ett led i denna process inrättas en delegation som ska arbeta för ökad tillit i styrningen av den offentliga sektorn och välfärdstjänsterna.

Länk till regeringens pressmeddelande

Långtidsutredningen 2015 lyfter tilliten

Jag blev glatt överraskad av att Långtidsutredningen 2015 så tydligt och omfattande beskriver den sociala tillitens betydelse för Sverige. Kanske fler politiker och debattörer nu börjar förstå vad det handlar om? Nedanstående text är hämtad från sammanfattningen i huvudbetänkandet.

Utredningen anser att den höga nivå av tillit och den i huvudsak väl fungerande offentliga förvaltning som finns i Sverige bidrar till att stärka den svenska ekonomins anpassningsförmåga. En hög nivå av tillit har visat sig samvariera med god ekonomisk utveckling, hög ekonomisk jämlikhet och låg grad av korruption, men också med bl.a. hög utbildningsnivå och god folkhälsa. Utredningen vill framhålla att en hög nivå av tillit också bidrar till en god anpassningsförmåga i ekonomin. Ett samhälle som präglas av tillit har lättare att ställa om för att hantera nya, framtida utmaningar. Utredningen pekar på de tydliga samband som uppmätts mellan tillit och kvaliteten på ett lands offentliga förvaltning, där kvalitet handlar såväl om opartiskhet och rättssäkerhet som om effektivitet. Att upprätthålla kvalitet i och förtroende för rättsstaten och den offentliga sektorns institutioner bör därför vara högprioriterade politikområden.

I första hand handlar det om att säkra rättsstatens fundament. Dit hör exempelvis att bekämpa den organiserade brottsligheten och att bekämpa ökande hot mot politiker och offentliga tjänstemän. Att värna den offentliga sektorns kompetensförsörjning och den meritokratiska tillsättningen av offentliga tjänster är viktigt både för att säkra ett beslutsunderlag av god kvalitet och för att upprätthålla rättsstatliga värden som likabehandling och frånvaro av såväl negativ som positiv diskriminering. Tilliten människor emellan och till samhällets institutioner kan också antas vara avhängig av att medborgarna uppfattar att det inte är möjligt att missbruka transfereringssystemen eller välfärdstjänsterna, eller att undandra sig den beskattning som behövs för att finansiera välfärdssystemen. En väl fungerande förvaltning på statlig, regional och kommunal nivå är en angelägenhet för hela ekonomin. Det finns många goda skäl att förtydliga ansvarsförhållanden, anpassa organisationen av sjukvård, regionövergripande samhällsplanering osv. till nya förutsättningar, liksom att möjliggöra mer likvärdig och förutsägbar tillämpning av regelverk över landet. För att motverka korruption och ge incitament till en effektiv användning av kommunala och regionala medel bör revision av den lokala och regionala förvaltningen utföras opartiskt och professionellt.

Ett långsiktigt arbete bör inledas för att höja kvaliteten på beslutsunderlag, inklusive konsekvensanalys, inom den offentliga sektorn, även utanför befintliga analysmyndigheters fackområden. Detta är viktigt inom offentlig verksamhet på såväl nationell som lokal och regional nivå.

Mer om social tillit i utredningen står på sidorna 128-130, 147-152 och 307-311.

Länk till Långtidsutredningens huvudbetänkande 2015

Artikelserie om tillit i DN

Dagens Nyheter kör nu en artikelserie om tillit. I den första artikeln intervjuas två parakrobater, ett yrke där man måste lita på varandra till hundra procent. I den andra artikel intervjuas Bo Rothstein kring betydelsen av  att vi uppfattar företrädare för den offentliga sektorn som hederliga. Hur står det till med tilliten i Sverige? Minskar tilliten bland ungdomar? Hur påverkar det stora antalet nyanlända tilliten i Sverige? Det handlar den tredje delen av artikelserien om. Historikern Lars Trägårdh intervjuas.

”Folk blir nog mer misstänksamma när tilliten krackelerar i samhället. Och samtidigt börjar man tänka mer egoistiskt eftersom man inte litar på att någon annan ska ta hand om en. Då tar man hand om sig själv och vill inte offra något för någon annan. Det blir som att hoppet för samhället försvinner lite grann samtidigt.”

Saara och Peter, parakrobater

”Om rektorn ser till att grannens barn får höga betyg, om socialchefen anställer sin dotter eller om polisen nonchalerar inbrottet i din bostad – ja, då kan tilliten börja minska. Om vi inte kan lita på tjänstemän som ju ska vara hederliga, hur kan vi då lita på andra människor?”

”När det förekommer korruption och mutor, och människor behandlas olika av offentliga tjänstemän på grund av sin bakgrund, blir tilliten låg. Det påverkar människors relationer till andra, men också hela samhället.”

”Vi vet att i regioner där myndigheterna uppfattas som rättfärdiga, och där man tror att de agerar korrekt, har etnisk mångfald ingen negativ effekt på den sociala tilliten.”

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap

Lars Trägårdh framhåller att vi länge hade en allmän skola med barn från olika miljöer. Vi hade också en värnplikt där unga män mötte jämnåriga från olika delar av landet och från olika klasser. Till det ska läggas en hög konsumtion av tidningar och medier som knöt samman befolkningen i ett gemensamt samtal.

”Idag har vi en segregerad skola där en del barn gå i friskolor, medan andra går i kommunala skolor. Den allmänna värnplikten är skrotad och medievärlden är allt mer segregerad så man inte längre behöver ta del av andra åsikter än de man redan är bekväm med”.

Lars Trägårdh, historiker

Artikelserie om tillit, 1 – parakrobater
Artikelserie om tillit, 2- Bo Rothstein
Artikelserie om tillit, 3 – Tilliten minskar bland unga

Betydelsen av gränsgångare

Marina Jogmark har skrivit en intressant doktorsavhandling om utvecklingen i Karlskrona mellan åren 1998-2002. På 1980-talet såg allt nattsvart ut för Karlskrona. Den traditionella industrin krisade och stödpaketen avlöste varandra utan större resultat. Men under slutet av 1990-talet vände allt och Karlskrona-Ronneby blev centrum för en växande högskola och stora och små IT- och telekomföretag blomstrade. Staden blev en viktig del av det svenska IT-undret!

Jag har inte läst avhandlingen, men från artikeln som är länkad nedan framgår några faktorer som jag tidigare pekat på som viktig för lokal utveckling.

Marina skriver bland annat att hon i högre utsträckning än vad som är vanligt i studier om lokal utveckling lyft fram det sociala kapitalets och enskilda människors betydelse för lokal utveckling. Det är alltid roligt när forskningen lyfter fram sådant som jag själv försökt betona under alla de år som jag jobbat med lokala utvecklingsfrågor.

Marina skriver vidare om betydelsen av att det finns personer, eldsjälar och ledarfigurer som kan agera gränsgångare och som kan överbrygga mentala och kulturella skillnader mellan olika grupper i samhället (i det här fallet mellan den traditionella industrin och människor med traditionella normer och de högt utbildade som flyttade till staden i slutet av 1990-talet, t.ex. studenter, forskare, It-tekniker och säljare).

Gränsgångarna är extremt viktiga för det överbryggande sociala kapitalet. De rör sig i flera olika miljöer och känner människor i alla läger. De för samman folk från olika grupperingar och kan medla om det uppstår misstro eller konflikter mellan grupperna.

Just detta med gränsgångare är något som jag kommer att återkomma till i bloggen. Vilka är de egentligen? Vad gör dem till gränsgångare? Och varför är de så viktiga?

Länk till Sydöstran