Högt socialt kapital i mellanstora städer

Lite överraskande visar det sig att det sociala kapitalet ofta är högt i mellanstora städer. Vill du bo på en plats där människor generellt litar på varandra, där man tycker att den egna kommunen sköter verksamheterna på ett bra sätt och dessutom är bra på att välkomna nyanlända in i arbetslivet så kan du med fördel flytta till kommuner som Varberg, Umeå, Alingsås, Lidköping, Skellefteå, Piteå, Östersund, Kalmar, Luleå eller Jönköping.

Genom att dela in samtliga Sveriges kommuner i så kallade kommungrupper och beräkna respektive grupps genomsnittspoäng, så framgår det vilka typer av kommuner som i genomsnitt har det högsta sociala kapitalet i Sverige. Observera dock att det kan skilja mycket mellan olika kommuner inom samma kommungrupp.

Förväntat resultat att tilliten är hög i välmående villakommuner

Allra högst socialt kapital finns det i pendlingskommuner som ligger nära någon av våra tre storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är kommuner som till exempel Lidingö, Nacka, Mölndal, Lerum, Vellinge och Staffanstorp. Det är välmående villakommuner med högt utbildade människor med bra levnadsstandard. Det är ett förväntat resultat eftersom människor som bor där sällan har haft någon anledning att generellt misstro andra människor eller myndigheter. De har ofta bra nätverk, ett högt kulturellt kapital och de närmar sig personer i maktutövande samhällsställning med självförtroende. Men det är ändå inte någon helt entydig bild som visas. Valdeltagande och förtroende för kommunen är ofta mycket högt, men däremot kan denna typ av kommuner placera sig sämre vad gäller HBTQ-index och integration.

Kommungrupp Genomsnittlig poäng
Pendlingskommun nära storstad 558
Mindre stad/tätort 587
Större städer 620
Landsbygdskommun med besöksnäring 660
Lågpendlingskommun nära större stad 726
Pendlingskommun nära större stad 734
Pendlingskommun nära mindre tätort 742
Landsbygdskommun 753
Storstad 830
Kommungrupper definitioner 2017
Balans mellan pluralism och social kontroll

Inte långt efter poängmässigt ligger mindre städer/tätorter och större städer (ej storstäder). Oftast rör den mediala debatten de tre storstäderna kontra lands- och glesbygdskommunerna. Men en majoritet i Sverige bor faktiskt på platser som varken är storstäder eller landsbygd. För de flesta av dessa stadskommuner så har utvecklingen varit ganska bra under de senaste 30 åren. Boendeattraktiviteten har ökat i många kommuner, utbudet av privat service har ökat, sysselsättningen är hög, inkomsterna är höga i förhållande till kostnadsläget¹) och boendepriserna fortfarande rimliga även om de procentuellt gått upp kraftigt även här.

Det kanske är så att det sociala kapitalet trivs som bäst i lite mindre städer. Tillräckligt stora för att bejaka en viss pluralism och att den som avviker från majoritetsnormerna inte hamnar i utanförskap, men inte så stora så att den positiva sidan av social kontroll helt försvinner – att man faktiskt bryr sig om människorna i sin omgivning. Att man vågar såväl hjälpa den som är i nöd som säga till den som missköter sig.

Landsbygdskommuner med en stor besöksnäring har också ett ganska högt genomsnittligt socialt kapital. De är ofta attraktiva både för boenden och besökare och klarar sig ofta rätt bra såväl ekonomiskt som demografiskt. Omsättningen av människor är stor och de som bor där blir helt enkelt vana vid att träffa folk av alla de slag, vilket stärker såväl tilliten som toleransen.

Stockholm är en liten storstad, Göteborg är en stor småstad

Den kommungrupp som har lägst socialt kapital är storstäderna, dvs. Stockholm, Göteborg och Malmö. Stockholm ligger dock bättre till än Malmö och Göteborg. En kompis som flyttat till Göteborg sa att skillnaden mellan Stockholm och Göteborg är att Stockholm är en liten storstad, medan Göteborg är en stor småstad. Kanske detta är tillspetsat, men den lilla storstaden Stockholm är är i alla fall avgjort bättre på integration än Göteborg och Malmö. Alla placerar sig dock bra vad gäller HBTQ-frågor. Göteborg dras främst ned av korruptionsskandalen och det låga förtroendet för kommunen som den bidragit till, medan det för Malmös del är den låga generella tilliten som är det största problemet.

Det genomsnittliga sociala kapitalet i de övriga fyra kommungrupperna är ungefär på samma nivå, fast lite bättre än storstäderna. Här finns framförallt de mindre kommunerna runt de mellanstora och mindre städerna samt rena landsbygdskommuner utan besöksnäring. Här finns många av de kommuner som haft en dålig ekonomisk och demografisk utveckling. Ett lågt socialt kapital kan ha bidragit till den dåliga utvecklingen, men en dålig utveckling kan också ha påverkat det sociala kapitalt negativt. Vad som är hönan och ägget i detta är svårt att säga, men de förstärker varandra i ett kausalt samband som kan vara svårt att bryta.

¹) Källa: Reglab, ”Medelstora städers växtkraft”, december 2013. Studien gällde dock enbart kommuner med mellan 25000-80000 invånare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.