Ny typ av företag bygger på tillit

Under mina tre senaste semestrar utomlands har jag och min tjej fixat boendet via sajten Airbnb. Det är smidigt, billigt och dessutom får man personlig kontakt med ägaren av lägenheten som kan ge tips om såväl ”hemliga” sevärdheter som bra restauranger.

Länk till Airbnb

Nu nämns just Airbnb samt taxitjänsten Uber som en ny typ av företag drivna av sociala ekosystem. Dessa företag erbjuder en teknisk plattform för privat utbyte av tjänster där tillit och öppenhet mellan köpare och säljare är en förutsättning. Airbnb har skapat en marknadsplats för uthyrning och bokning av privata bostäder. Hemsidan innehåller mer än 500 000 privata boenden i 192 länder och 33 000 städer.

Detta är företag som bygger sin existens på att människor vågar lita på varandra. Visserligen har Airbnb och Uber tagit fram plattformar, tekniska system och regelverk som göra att fler vågar ta steget. Men utan en grundläggande mellanmänsklig tillit skulle det inte fungera. Dessutom får folk från olika länder tillfälle att prata med varandra, ge varandra referenser och kanske t.o.m. bli vänner, vilket i sig bygger socialt kapital.

Barbara Grey beskriver tre olika nivåer av socialt företagande. En grupp av företag påverkar det sociala kapitalet genom socialt samhällsengagemang. De företag som nämns i artikeln har jag ingen relation till, men i Sverige finns det t.ex. flera företag som har som policy att anställa funktionshindrade. Den andra gruppen av företag som nämns är de som utgör en marknadsplats för människor som t.ex. Linkedin – de såväl påverkar som sammanför människor. Den tredje typen av företag är de, som likt Airbnb och Uber, påverkar, sammanför och initierar samarbeten mellan människor.

Länk till artikel av Barbara Gray

Jag har tidigare inte tänkt på Airbnb och Uber som företag som skapar socialt kapital och jag ser inte bara fördelar ur ett tillitsperspektiv[1]. Men genom alla de möten mellan människor som faktiskt sker genom Airbnb så vore det konstigt om inte tilliten också stärktes. Man får praktiska erfarenheter av att de flesta människor är att lita på, att de flesta anstränger sig för att utbytet ska bli bra för båda parter och dessutom skriver flertalet snälla referenser om varandra.

Frågan är vilket område som står på tur? Vilka privata ägodelar är vi beredda att dela med oss? Vad tror du?

 

[1] Eftersom den som hyr ut kan tacka nej till en gäst förekommer det säkerligen en del diskriminering på rätt lösa grunder. Samtidigt måste man ju väga detta mot att den som hyr ut lägenheten måste känna sig trygg med den person man släpper in i sin lägenhet. Tilliten stärks dock knappast för den person som vid åtskilliga tillfällen blir ratad som gäst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.