Överbryggande socialt kapital kräver både tillit och tolerans

Dela gärna!

Stenåldern har rönt ett allt större intresse bland folk, inte minst olika dieter samt förra årets julkalender med familjen Hedenhös har inneburit ett uppsving för stenåldern. Men levde verkligen stenåldersmänniskor lika jämställt och harmoniskt som familjen Hedenhös? Ja, det finns en del som tyder på det!

De flesta forskare menar idag att teorierna om den starkes överlevnad är felaktig. Under den period som människan utvecklades från att vara apor till för ca 60 000 år sedan då människan började utvandra från Afrika till Asien, Europa och övriga världen har inga krigsfynd hittats, inga inslagna skallar eller bröstkorgar med spjut i.

Inte heller idén om den strikta uppdelningen i att mannen gick på jakt och kvinnorna tog hand om barnen och sällan lämnande grottan anses vara korrekt. Forskaren och författaren Lasse Berg menar att vi under den tiden levde ett ganska jämlikt liv, vi drog omkring i samarbetande grupper som delade på mat och sysslor.

Vi har varit en otrolig social varelse. Evolutionsbiologiskt har det inte varit särskilt smart att vara aggressiv. Det var den som var snäll, som kunde inordna sig i en grupp och gjorde så att andra hjälpte honom eller henne, som fick vidarebefordra sina gener. Vi har en inbyggd avsky i oss mot stöddiga människor och folk som ska styra och ställa över andra.

Att vi utvecklades till att bli sociala varelser är en viktig orsak till att människohjärnan utvecklades. Det kräver att hjärnan kan tolka andra människors känslor, att förstå den sociala dynamiken. Det är något som kräver mycket mer än styrka.

Att förstå andra människor innebär också en förmåga att anpassa sig efter andra. Detta har i förlängningen också inneburit att vi successivt förbättrat vår förmåga att förändra oss själva efter omgivningen och att vi med tiden kunnat inkludera allt fler människor i de grupper som vi identifierar oss med.

”Det är inte de starkaste som överlever, inte heller de mest intelligenta, utan de som har störst förmåga att förändras”

Charles Darwin, brittisk biolog, teolog och forskare

Vi är bra på att samarbeta, känna empati och anpassa oss efter varandras behov. Evolutionärt är det inte den starke som överlevt, utan de människor som i allt större grupper kunnat hålla sams under längre perioder. Denna tillit är medfödd. Det finns något som kallas spegelneuroner i hjärnan – vi mår bra av att spegla oss i andra. Detta osjälviska drag samt vår förmåga att tänka långsiktigt gör att vi faktiskt kan leva ihop i allt större samhällen.

Men det var också viktigt att hålla sams i gruppen. Den som bröt normerna riskerade att splittra gruppen. Vi har därför en medfödd instinkt att straffa dem som sviker, fuskar eller beter sig själviskt. Men vi bestraffar inte bara fuskare och de som agerar egoistiskt – också den som är annorlunda riskerar att mobbas och stöttas ut från gruppen. Detta är den evolutionära grunden till den främlingsfientlighet vi ser idag!

De flesta är därför väldigt måna om att passa in i den grupp (eller de grupper) som de identifierar sig med. Det finns inget som vi fruktar så mycket som att lämnas utanför gruppen – att bli mobbade, utfrusna eller utsparkade från den grupp som vi vuxit upp i eller som vi vill tillhöra. Vi har en existentiell rädsla för ensamhet. Denna rädsla sitter djupt inpräntat i generna på oss – den som förkastades av gruppen överlevde sällan. Människans mest onda egenskaper kommer oftast till uttryck i samband med grupptryck. Vi är kapabla att utföra de mest fruktansvärda handlingar om vi tror att den egna gruppen förväntar sig det av oss.

Det sociala kapitalets uppbyggnad kan delvis härledas från våra instinktivt uppbyggda känslor och beteenden. Man brukar skilja på inbundet och överbryggande socialt kapital, där det inbundna sociala kapitalet i hög grad är biologiskt nedärvt medan det överbryggande i högre grad påverkas av vår miljö och kultur. Det inbundna sociala kapitalet faller naturligt för människor. Att känna empati och vilja att samarbeta med människor inom familjen, bland vänner och bekanta eller andra som vi identifierar oss med är ett nedärvt beteende från stenåldern. I ett homogent samhälle litar folk på varandra för att de liknar varandra.

Det överbryggande sociala kapitalet är svårare att bygga upp. Det uppstår när människor från olika kulturella, sociala, ekonomiska och etiska sammanhang möts och påverkar varandra utan att konflikter uppstår – när det skapas positiva kontaktytor över gränser som annars kan utgöra en grund för misstro. Det överbryggande sociala kapitalet byggs upp genom människors positiva erfarenheter av varandra och på tillitsstärkande normer och värderingar som ofta kan härledas från landets eller platsens historia.

Inom politiken går det en stark skiljelinje mellan Sverigedemokraterna (SD) och övriga partier. SD anser att det är svårt att bygga ett starkt överbryggande socialt kapital – speciellt med människor från andra kulturer. Vi är biologiskt programmerade att främst känna empati och tillit till dem vi identifierar oss med. Vi bör därför sträva mot ett så homogent samhälle som möjligt. Mångfald skapar oro och otrygghet. Övriga partier menar däremot att ett öppet och tolerant samhälle är och historiskt har varit nyckeln till fred, välstånd och ekonomisk utveckling. Utveckling kommer av nya idéer, kreativitet och innovationsskapande. Kvaliteter som sällan uppkommer i homogena och trångsynta miljöer där människor tvärtom fryses ut om deras idéer eller sätt att vara avviker för mycket från rådande normer.

Under det senaste året har jag ofta sökt på Internet efter artiklar om socialt kapital och det har inte varit ovanligt att jag kommit in på sidor med främlingsfientligt innehåll. Det oroar mig! En del Sverigedemokrater är ganska pålästa om detta ämne och hänvisar till forskning som visar att det sociala kapitalet kan påverkas negativt i samhällen med stor mångfald. Det finns en viss sanning i detta – tilliten och det inbundna sociala kapitalet tycks minska något i mångkulturella samhällen. Men jag vill hävda att det inte gör något! Det viktiga för ett land som vill utvecklas på ett bra sätt och nå en hög generell välfärd för befolkningen är att hitta en bra balans mellan tillit och tolerans – det är då det mer betydelsefulla överbryggande sociala kapitalet växer sig starkt.

I boken ”Den svala svenska tilliten” visar Lars Trägårdh, Susanne Wallman Lundåsen, Dag Wollebæk och Lars Svedberg att lokalsamhälletilliten[1] ofta är större i små homogena kommuner i lands- och glesbygd än i storstadskommunerna Malmö och Sundbyberg. Enligt Sverigedemokraternas logik skulle dessa kommuner utgöra en förebild för andra att ta efter – få invandrare samt en homogen befolkning där folk litar på varandra. Men är detta verkligen ett ideal? Det stämmer att människor i lands- och glesbygd ofta litar på varandra och kanske hjälper varandra mer än grannarna gör i en storstad, men skälet till detta är att de ofta känner eller åtminstone känner till vilka de flesta andra är i närområdet. Det är tryggt och bra, men den höga tilliten är delvis en konsekvens av att inflyttningen av människor med annorlunda värderingar och erfarenheter är liten och att de som känner att de inte riktigt passar in ofta flyttar därifrån.

Den amerikanske professorn Richard Florida menar att de mest framgångsrika regionerna i världen präglas av tolerans, pluralism och öppenhet. I ett första steg söker sig konstnärer, bohemer och HBT-personer till dessa platser, i ett andra steg människor som arbetar med kreativa yrken och som ofta trivs i toleranta och spännande miljöer och i det tredje steget söker sig kapitalet och investeringarna dit. Personer som känner en generell tillit till andra människor tycker det är roligare att bo och leva i städer som kan erbjuda en mångfald av människor, bakgrunder och kunskaper. En av de viktigaste konkurrensfördelar som en plats kan ha idag är hög tolerans och tillit, dvs. ett starkt överbryggande socialt kapital. Det kan vara svårt att bygga upp om man inte har det och det går inte att flytta på – det är platsbundet.

”Lika barn kanske leker bäst, men olika barn hittar på nya lekar!”

Det är inget fel med hög tillit, tvärtom, men för att skapa ett modernt, kreativt och väl fungerande samhälle idag krävs det också tolerans. Tillit utan tolerans skapar inskränkta och bakåtsträvande orter med dålig potential för utveckling, medan tolerans utan tillit skapar individualiserade samhällen där var och en sköter sitt. Det är när en ort, stad eller land uppnår balans mellan tillit och tolerans på en hög nivå som det ideala överbryggande sociala kapitalet växer sig starkt. Sverige har hittills lyckats oerhört bra med detta, vilket enligt min uppfattning är vår viktigaste konkurrensfördel. Låt inte Sverigedemokraterna förstöra det!

 

[1] Lokalsamhälletillit är ungefär samma sak som inbundet socialt kapital fast fokus mer på den geografiska ytan än på släkt, vänner och människor man identifierar sig med.

9 tankar kring ”Överbryggande socialt kapital kräver både tillit och tolerans

  1. Hej Jan!
    Såg att du delat ett Youtubeklipp jag ligger bakom. Det gör mig alltid nyfiken vem som blir intresserad av det jag engagerar mig i. Kanske är det en person jag kan lära mig något nytt utav, ett annat sätt att tänka på? Och så hamnade jag här på din blogg och läser detta inlägg,mycket intressant, välskrivet och nyanserat.Om du vill delar jag gärna detta vidare. Vill bara checka så det är ok med dig först.
    Mvh
    Elisabeth Jönsson

    1. Hej!

      Ja, jag tyckte det du sa i klippet var väldigt klokt. Det är ungefär min utgångspunkt också. Det är alltid bra att se saker från olika perspektiv och de som är mest tvärsäkra och högljudda är dem jag lyssnar minst på. Du får jättegärna dela mitt inlägg! Hälsningar Janne

  2. Utmärkt skrivet. En tanke: Du skriver ”det oroar mig” och alla västerländska makthavare säger samma sak:

    ”Ryssslands agression i Ukraina oroar”, ”We are concerened about Israels breaking of civil rights” etc. Varför inte säga som det är: ni är pissförbannade

    över det eller det? Kanske för att ”oroad” låter mer civiliserat än ”pissförbannad” och ordet ”oroad” eller ”concerened” bygger ert sociala
    kapital och får massorna att stödja er?
    Ehh…ja…du är väl inte en av västerlandets ledare antar jag, en bloggare bara och jag är är bara en bloggkommenterare, men jag har funderat på ”oroad” en del hehe.

    1. Tack för det! Jag håller med – det är en makthavarspråk eller snarare ett diplomatspråk. Underförstått är man pissförbannad!

      Att skriva om socialt kapital kan faktiskt vara lite begränsande, ibland skulle jag nog vilja skriva lite mer provocerande för att beröra och få upp pulsen bland läsarna, men socialt kapital handlar ju i grunden om att minska åsiktspolariseringen och försöka öka förståelsen för varandras perspektiv. Jag tror verkligen inte man kan förändra någon genom att skrika idiot allt högre – det går inte.

  3. Får man tro Robert Putnams forskning så minskar ju tilliten och det inbundna sociala kapitalet inte bara “något” i ett mångkulturellt samhälle utan effekterna är betydligt allvarligare än så: ”The effect of diversity is worse than had been imagined. And it’s not just that we don’t trust people who are not like us. In diverse communities, we don’t trust people who do look like us.”:
    Harvard study paints bleak picture of ethnic diversity

    Nu skall ju detta inte göra något eftersom det mer än väl upphävas av en ökad tolerans enligt författaren och Richard Florida (här får man väl anta att med tolerans egentligen menas att liberala värderingar utgör en hegemoni). En ökad tolerans som i sin tur ger positiva effekter som ökad kreativitet och investeringar. Om detta stämmer så borde den sammantagna effekten vara att människor som bor i mångkulturella miljöer i allmänhet vore mycket lyckligare än de som bor i homogena. Nu visar dock forskning från t.ex. Storbritannien att så inte alls är fallet, inte bara minskar tilliten utan människor är i allmänhet även olyckligare i mångkulturella miljöer:
    BBC: Does diversity make us unhappy?
    Nu är det ju iofs inte osannolikt att just konstnärer, bohemer, HBT-personer och människor som arbetar med kreativa yrken kan trivas bättre i mångkulturella miljöer. Men varför skall samhället anpassas sig efter dem om det leder till att människor i allmänhet blir olyckligare? Är detta verkligen ett ideal?

    1. Hej Roger!
      Det är sant att mångkulturella miljöer tycks påverka tilliten och det inbundna sociala kapitalet negativt. Men detta gäller främst den lokala nivån, dvs. att tilliten är lägre i mångkulturella (och ofta socialt utsatta) bostadsområden. På nationell nivå verkar det däremot inte finnas något sådant samband. Länder som Australien, Canada, Tyskland, Sverige och Holland har både hög invandring och högt socialt kapital.
      Intressant artikel från BBC. Men vad gäller lyckan är det samma sak där. I enskilda mångkulturella bostadsområden är såväl tilliten som lyckan lägre, men det gäller inte på nationsnivå. Sannolikt är det så att många invandrare bosatt sig i bostadsområden som initialt befolkats av socialt utsatta svenskar och att denna smältdegel inte varit till godo för det sociala kapitalet. Såväl invandrare som svenskfödda som får jobb och förbättrar sina livsvillkor flyttar ofta därifrån och omsättningen av människor är stor i dessa områden, vilket skapar oro, låg trygghet och lägre tillit bland dem som blir kvar. Sedan kan det också vara så att nyligen invandrade som kommer från länder med lägre tillitsnivåer drar ned genomsnittssiffrorna i de områden som de flyttar till. Det intressanta är ju om tilliten med tiden ökar för invandrare och närmar sig tillitsnivåerna för dem som födda i Sverige. Utan att jag här och nu kan ange källa för det, så har jag sett siffror på att så är fallet.

      1. Hej och tack för ditt svar!

        Den mest naturliga förklaringen till att den minskande lyckan i de verkligt mångkulturella/etniskt blandade områden som finns inte nödvändigtvis återspeglas på nationsnivå, i alla fall än, är med största sannolikhet den mycket omfattande segregation som helt naturligt uppstår i dessa nationer.

        T.ex. som det stod i BBC-artikeln: “We’ve done work here which shows that people, frankly, when there aren’t other pressures, like to live within a comfort zone which is defined by racial sameness.”. Detta också rätt uppenbart om man tittar på hur det ser ut i verkligheten, inte minst i Sverige: de flesta vill i praktiken inte bo sida vid sida med (eller ens umgås privat med) människor med vilka man inte har någon gemensam historia/kultur med och med vilka man saknar gemensamma traditioner/normer/sociala koder/referensramar. Människor som vantrivs i en viss homogen miljö gör det ju oftast inte för att de ogillar homogenitet i sig och längtar efter någon sorts mångfald. Vad de söker är i stället en annan lika homogen miljö, men en som består av människor som är som de själva som de kan spegla sig i (en miljö som är ofta lika trångsynt och intolerant mot avvikare som den man lämnat).

        Att försöka motverka segregationen genom att t.ex. försöka tvinga människor att bo och umgås mer mångkulturellt/etniskt blandat innebär då att de allra flesta blir olyckligare, vilket knappast är önskvärt. Men en omfattande självvald segregation är kanske inte eller önskvärt eftersom den i längden kommer leda till splittring av samhället…

        1. Jag håller med om att det finns en del negativa effekter av invandring och att det finns en del hyckleri i debatten kring invandring. Men jag är rätt säker på att de positiva sidorna av invandring överväger. De mest framgångsrika länderna i världen har stor invandring; Sverige, Tyskland, Holland, USA, Australien och Kanada. Dessutom finns ju den humanistiska aspekten i att ta mot flyktingar i botten för hur jag ser på saken. Jag kommer att skriva mer om detta med koppling till det sociala kapitalet, så jag väljer tillsvidare att vänta med att kommentera ditt inlägg.

Lämna ett svar till admin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.