Kloka Gunnar Wetterberg skriver en artikel om tillitens betydelse i jusektidningen Karriär.
”Tilliten betyder att Sverige fungerar smidigare och med färre kontrollanter än de flesta andra länder. Det är bättre för oss som människor att leva så, men det ger oss också en konkurrensfördel: det är lättare att göra affärer med hederliga länder. Därför måste vi ta itu med de avskräckande exemplen. Inte ens i det självbelåtna Norden kan man vara säker på att slippa korruptionen.”
I en debattartikel i Dagens Nyheter idag lyfter nio politiker, fackföreträdare och forskare behovet av en allmän obligatorisk medborgartjänst. Skälen är två.
Aktuell statistik över det sociala kapitalet visar att den generella tilliten bland framförallt unga minskar oroväckande snabbt. Det kan säkert ha flera olika skäl. Författarna till artikeln pekar på en ökad individualisering och fragmentarisering av samhället. Den gamla värnplikten och en sammanhållen skola var tidigare motverkande krafter, men dessa instrument för sammanhållning och integration är nu borttagna respektive försvagade.
Det andra skälet är att fler människor behöver utbildas kring civilförsvars-, kris- och katastrofinsatser, dvs. samhällsviktiga insatser som inte kan lösas tillfresställande på något annat sätt.
Svenska Dagbladet kör en artikelserie om ”Att ge och få”. I nedanstående artikel avhandlas svenskarnas höga ideella engagemang. Drygt hälften av alla svenska medborgare arbetar ideellt och fyra av 10 hävdar t.o.m. att det är en moralisk skyldighet att göra frivilliga insatser.
– Vi har en infrastruktur av föreningsliv som är helt extraordinär. Drygt 50 procent av befolkningen gör minst en ideell obetald insats under ett år och en grupp gör ofantligt stora insatser. Engagemanget är stabilt högt, säger Lars Svedberg, professor i socialt arbete vid Ersta Sköndal högskola.
Vanligast är att arbeta ideellt inom idrottsföreningar. På andra plats kommer att engagera sig i organisationer som utför socialt arbete, till exempel Röda korset eller Bris. Fler män (57 %) än kvinnor (50 %), har utfört något ideellt arbete under det senaste året.
I texten läser jag bland annat att Norge, Holland, Sverige och USA är de länder i världen där högst andel människor engagerar sig ideellt. De tre första länderna är också de som enligt World Value Survey hamnar främst vad gäller människors generella tillit till varandra. USA hade nästan samma tillitsnivåer som Holland och de nordiska länderna i början av 1960-talet, men där har tilliten dramatiskt minskat sedan dess. Fortfarande är det ideella engagemanget starkt, men faktorer som kraftigt ökad ojämlikhet, boendesegregering och låg social rörlighet har minskat det sociala kapitalet i USA.
– Här är extraordinariernas rum, upplyste vaktmästaren.
– Jaså! Är det många extra här i verket? frågade jag.
– Åjo, nog räcker de till.
– Vad gör de då för slag?
– De skriver, förstås, lite…
Han såg sig härvid så förtroendefull ut, att jag ansåg det vara tid att avbryta honom. Sedan vi genomvandrat Kopisternas, Notariernas, Kanslisternas, Revisorns och Revisionssekreteraren, kontrollörens och kontrollörsekreterarens, Advokatfiskalen, Kammarförvantens, Ombudsmannens, Proto notariens, Protokollsekreterarens, Aktuariens, Registratorns, Expeditionssekreterarens, Byråchefens och Expeditionschefens rum, stannade vi omsider vid en dörr, på vilken med förgyllda bokstäver stod skrivet: Presidenten.
Utdrag från Röda rummet av August Strindberg
Grunden för de flesta myndigheters organisering är byråkratin. En byråkrati utövas via det skrivna ordet. Genom byråkratin eftersträvar staten att upprätthålla viktiga värden som förutsägbarhet, likabehandling, pålitlighet och rättssäkerhet.
”En värld utan offentliga byråkrater är en värld i anarki där den starkes inskränkta makt råder. Civilisationens framväxt i världshistorien hänger bokstavligt talat samman med framväxten av en organiserad byråkrati”
Anders Jonsson, Skriftställare och f.d. chefredeaktör på DN
Byråkrati är absolut nödvändigt för ett demokratiskt land. Staten måste vara regelstyrd och samma regler måste gälla för alla, annars blir maktutövandet oförutsägbart. Begreppet byråkrati vantolkas dock ofta och likställs med ineffektivitet och opålitlighet, likt August Strindbergs beskrivning av byråkratin i Sverige på 1800-talet. I värsta fall att byråkratin är korrupt, att det krävs mutor för att få en tjänst utförd eller att byråkraten ser till att hen själv eller släkt och vänner drar nytta av dennes position.
Sverige är långt ifrån förskonat från korruption, men i de flesta fall rör det sig om vänskapskorruption med tjänster och gentjänster eller svartarbete och internationellt sett anses korruptionen vara låg i Sverige. Däremot är det inte ovanligt att myndighetsutövningen kan upplevas som byråkratisk i ineffektiv mening. Lagstiftningen och regelverken kan vara skrivna på ett sätt så att en del speciella fall inte fångas upp i lagtexten och att den som drabbas av den ihåligt skrivna lagen kan bli upprörd och tycka att byråkraten agerar korkat eller känslolöst.
Fungerar inte regelverket ska handläggarna slå larm om att lagstiftningen inte täcker upp alla enskilda fall eller fungerar dåligt utifrån något annat perspektiv. Men det finns många exempel inom världshistorien på när så inte sker, där ämbetspersonen fullföljer sin plikt utan att ifrågasätta rimligheten.
År 1989 reste jag och en kompis jorden runt, bland annat var vi i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Idag finns en av världens högsta byggnader Petrona Twin Towers i Kuala Lumpur, men även när vi var där fanns det tecken på att staden ville markera sin storslagenhet. En av de första magnifika byggnaderna i staden byggdes under den tid som landet var kolonialiserat av Storbritannien. Det var den mycket vackra järnvägsstationen från 1910 – en mix av österländsk och västerländsk byggnadskonst. När byggnaden var klar uppmärksammade en nitisk representant för British Railway att taket på byggnaden inte klarade föreskrifternas krav på att klara minst en meter snö. Rätt ska vara rätt, bygget försenades och taket byggdes om, även om temperaturen i Kuala Lumpur sällan understiger 20 varma plusgrader och snö aldrig skådats på denna breddgrad.
I boken ”Sociala fällor och tillitens problem” menar Bo Rothstein att tilliten försämras kraftigt om människor känner sig felaktigt behandlade eller illa bemötta av personer i maktutövande ställning. Och förtroendet förloras inte enbart för den enskilde bygglovshandläggaren, socialsekreteraren eller läkaren, utan i värsta fall för hela kommunen, politiken i gemen eller samhället i stort. Bo Rothstein menar att grundbulten i de nordiska samhällens framgångssaga ligger i att vi i allmänhet kan räkna med att bli opartiskt och hederligt bemötta i våra kontakter med den offentliga sektorns personal.
Många menar att en handläggare bör ha en viss känsla för när lagstiftningen är helt uppåt vägarna och kunna se mellan fingrarna i specifika och ömmande fall. Det sociala kapitalet kan skadas om företagare och medborgare anser att myndighetsutövningen är felaktig eller orättfärdig.
Men byråkraten ska inte handla i godtycke, vilket innebär att olika personer får sitt ärende handlagt på olika sätt beroende på vilken handläggare hen möter. Forskningen har visat att de flesta föredrar något fyrkantiga regler (som de litar på att även konkurrenter och andra medborgare ”drabbas av”), än en oförutsägbar flexibilitet.
Att vara flexibel inför ”kunden” kan innebära att tröskeln för att vara ”mycket flexibel” om det är personer man känner eller kan få en gentjänst av blir allt lägre. Att alltid följa lagstiftningen är i förlängningen en garant för att korruption och mutor inte kan kila in sig. Har man väl öppnat Pandoras box kan det vara svårt att återgå till det tidigare tillståndet. Korruption är en så giftig avart på samhällskroppen att den med alla tillgängliga medel bör bekämpas och blir myndighetsutövningen för flexibel kan det sociala kapitalet skadas.
Hur man än vänder sig har man ändan bak. Det sociala kapitalet kan skadas av såväl för lite flexibilitet som för mycket. Men oavsett var tyngdpunkten ligger så är det viktigt att såväl företagare som privatpersoner känner sig väl bemötta, att de får bra information och att handläggningen sker snabbt och effektivt. Ibland bottnar ett missnöje inte i själva lagstiftningen, utan att man känt sig kränkt eller illa bemött av en handläggare som man upplevt som nonchalant eller oförstående.
Jag tycker dock det är viktigt att vi pratar om de här frågorna. Dels för att kvaliteten på byråkratin är viktig för ett lands möjligheter för att nå välstånd, dels för att det gäller att hitta en rimlig balans vad gäller hårdnackat regelrytteri och flexibilitet. Det är ofta etiskt svåra avvägningar som olika maktutövare måste göra. Hur tungt väger ett grovt regeltänjt myndighetsbeslut som skapar arbete till kommunen, mot att man riskerar att skapa en samhällsanda av tjänster och gentjänster. Det finns en väldigt fin gräns mellan samverkan och handslag under bordet mellan näringslivet och det offentliga som är lätt att överträda. Korruption kan faktiskt i vissa fall vara ett smörjmedel för att saker ska hända, men i förlängningen leder det sällan till något gott. Göteborg hade t.ex. innan mutskandalen ofta fått beröm för att samarbetsklimatet mellan politiker och näringsliv var så mycket bättre än i Stockholm och att det i Göteborg fanns en dynamik som saknades i Stockholm.
Idag när gränsdragningarna mellan den offentliga och den privata sektorn blir allt mer suddig, blir också tillfällena för korruption eller åtminstone att det förekommer tjänster och gentjänster allt större. Näringslivet försöker t.ex. värva politiker eller höga tjänstemän från den offentliga för att få tillgång till deras nätverk och insiderkunskaper. Filippa Reinfeldts anställning som lobbyist hos det privata vårdbolaget Aleris är ett aktuellt exempel. Jag tycker att politiker bör sättas i karantän under en tid, annars är vi inne på en farlig väg. Det viktiga är inte hur opartisk och korrekt hon själv anser sig vara, utan hur andra uppfattar hennes trovärdighet. En av alla dem som tappat sitt förtroende för henne uttryckte det så här på Facebook:
”Har inte hon jobbat åt privata vårdbolag hela tiden”
Jag lyssnade på Bi Puranen som sommarpratare. En kvinna som hunnit med mycket under sitt liv och som med sin gedigna forskarbakgrund och sitt arbete med projektet World Values Survey (WVS) har en hel del intressant att berätta.
Bi Puranen och forskarna som är knutna till WVS kan med hjälp av de frågor som ställs i undersökningen visa att andelen våld i världen markant minskat under lång tid. Visserligen har terrorismen ökat, men den utgör en bråkdel av allt våld som sker. Terrorism och krig ger dock starka rubriker. Den långsiktiga kontinuerliga och långsamma nedgången av våld i världen är däremot inte medialt intressant.
”Parallellt med de blixtbelysta bilderna pågår en långsam process som sakta men obändigt, trots periodvisa bakslag, leder mot fred och frihet.”
Bi Puranen menar att förändringen dels beror på att allt fler länder går från att vara diktaturer till demokratier. Demokratier krigar nästan aldrig mot varandra. Men det minskade våldet har i högsta grad också att göra med kulturella förändringar som är knutna till en modernisering. Det har skett en form av social och kognitiv revolution. Utbildningsnivån och humankapitalet växer. Toleransen för ”outgroups”, som t.ex. homosexuella eller minoritetsgrupper, har tvärtemot mediabilden ökat i flertalet länder.
Jag tror att de toleranta värdegrunderna sprids i länder där människor känner att det går åt rätt håll – utbildningsnivån ökar, människor får det bättre och har framtidstro. Många länder i Syd- och Mellanamerika, i Asien och Afrika har gått från diktaturer till mer eller mindre bra fungerande demokratier, de har höga tillväxtsiffror och bättre välfärd. Något som inte minst statistikern och professorn i internationell hälsa Hans Rosling visar med sina bubblor över världens utveckling. I dessa länder sprids freds- och frihetsbejakande värdegrunder som tolerans, jämställdhet och minskad auktoritetstro, visserligen från en ibland låg nivå men med en tydlig riktning åt rätt håll. Sedan finns det naturligtvis en hel del undantag; Ryssland, oroligheterna i arabvärlden, konflikten mellan Israel och Palestina, länder i Europa som i krisens fotspår tagit ett steg åt det politiskt bruna som t.ex. Grekland och Ungern. Men de utgör, tvärtemot vad många tror, undantag från den i huvudsak positiva bilden.
.
Oj, har den nya regeringen kommit till insikt om det sociala kapitalets betydelse för människors välstånd och välmående och bildat en ny myndighet?
Nej, men det kanske kan vara något intressant ändå. Det är Tilde Björfors, grundare av Cirkus Cirkör och Stina Balkfors, grundare av mediehuset Fanzingo, som är drivande personer bakom projektet Tillitsverket.
Det verkar som fokus främst är på att stärka barn och ungdomars tillit till sig själva, men man jobbar också med att höja den generella tilliten i samhället, t.ex. genom att skapa samhörighet och kontakt mellan människor som annars kanske inte skulle träffas.
”Samhällsdebatten de senaste åren har ju handlat mycket om att problem uppstår på grund av brist på tillit, att det var en brist på tillit till civilsamhället som fick bilarna att brinna i Husby till exempel. Vi fördjupar oss i hur tillit, både till mig själv och till andra, uppstår”
Stina Balkfors, grundare av Tillitsverket
DN-skribenten Richard Swartz skriver ofta bra om tillståndet i världen. Denna gång om f.d. diktaturers mödosamma processer för att utvecklas till fungerande demokratier.
Närmare besedd liknar det moderna västerländska samhällets vardag ett mirakel. Ett lika intrikat som sinnrikt urverk som, besjälat av samhällsandan, verkar sköta sig självt. Bussar och tåg går i tid, sopor hämtas, bilar stannar för rött, folk behåller sin plats i kön, post bärs ut, bröd bakas, el och vatten tas ur väggen, de moraliska eller ekonomiska nollsummespelen hör till undantagen och bara sällan blir man slagen med järnrör. En och annan gammal tant blir till och med hjälpt över gatan. Och alltsammans frivilligt utan vare sig tvång eller våld. Denna vardagens samhällsanda verkar vara en blandning av tillit och tolerans. Den håller i gång vad som lätt skulle kunna gå i stå eller falla itu, och ju äldre jag blir desto mer häpnar jag över att det faktiskt inte gör det.
Mycket bra artikel om korruption från Riksbankens Jubileumsfond. Allt från hur korruption är roten till mycket ont som händer här i världen, till hur Sverige lyckades minska korruptionen och effektivisera den svenska byråkratin under mitten och slutet av 1800-talet. Intressant också att fler kvinnor i beslutande positioner tenderar att minska korruptionen, speciellt vad gäller den beslutsnivå som ligger närmast människor, dvs. kommunerna.
”Det är korruptionen som dödar och orsakar lidande i fattiga länder, inte bristen på mat och läkemedel”
Bo Rotstein, statsvetare Göteborgs universitet
I en artikel i DN den 2 oktober skriver ett antal forskare inom området medier och demokrati om behovet av en ny mediepolitik.
”Medan en del allt mer aktivt söker nyheter i det nya medielandskapet, blir det samtidigt lättare än någonsin för andra att helt undvika nyheter. Risken för ökade kunskapsklyftor och förtroendeklyftor är därför överhängande, och medieutvecklingen innebär därför ett hot mot den sociala sammanhållningen, toleransen och de gemensamma värdegrunderna.”
Landsbygds-, glesbygds- och förortskommuner hamnar i medieskugga, allt fler medier riktar in sig på underhållning snarare än samhällsbärande journalistik och det stora medieutbudet innebär att vi kan välja den information och de budskap som bekräftar det som vi redan tror oss veta. Åsiktspolariseringen ökar och förståelsen för andras åsikter, argument och tankar undergrävs. Jag håller helt med författarna om att en ny medietid kräver en ny mediepolitik. Inte främst för mediernas skull, utan för medborgarnas och demokratins skull.
”Om du väljer att inte rösta, kan det innebära att du i framtiden inte har något val”
Jan Torége