Etikettarkiv: Liberalism

Varför är balans bra för det sociala kapitalet?

De flesta är överens om att balans i livet är bra. Och det är något många längtar efter – balans mellan hur man spenderar sin tid fördelat på fritid och jobb, hur man umgås med nära och kära men också får utrymme för egen tid och reflektion, balans mellan att agera för att må bra själv och att agera för andra människors bästa. Balans i vad man äter och hur man motionerar. Det är svårt att hjälpa andra om man inte själv mår bra. Och det är svårt att agera med omtanke när stressnivån är hög. Balans gör att vi hänger tryggt på flera trådar – familjetråden, jobbtråden, vänskapstråden, hobbytråden etc.

Men det är också viktigt med balans mellan olika idéer och perspektiv och mellan olika identiteter. Och har inte hela miljöfrågan och klimathotet att göra med att vi inte klarat av att leva i balans med naturen? Människans inverkan har skapat obalanser i ekosystemen. Klimatet förändras, vilket påverkar naturen, den biologiska mångfalden försämras, djurarter utrotas, medan andra invasiva arter tar överhanden. Det är nu bråttom att ställa om såväl produktion som konsumtion för att dämpa de processer i ekosystemen som människan satt i gång genom överkonsumtion och att inte leva i balans med naturen.

Samma sak med demografi. Ett samhälle fungerar som bäst när det finns en balans mellan andelen barn, förvärvsarbetade och äldre (och mellan könen). När det uppstår förskjutningar i denna balans uppstår det ofta problem; stora yngre ålderskullar som har svårt att få jobb har historiskt ofta lett till uppror och revolutioner, hög andel äldre kan leda till stagnerande ekonomier och övervikt av män eller kvinnor innebär att många inte får möjligheten att bli förälder och att såväl sociala problem som hälsoproblem kan uppstå hos dem som i slutänden ”blir över”.

Yin & Yang

Idén om vikten av balans är inte ny. Redan för flera tusen år sedan utvecklade kineserna en filosofi kring begreppen Yin och Yang. De är motpoler till varandra och finns i allt, från universums materia till datorprogrammeringens ettor och nollor. Yin och Yang är ett dynamiskt och holistiskt system där balansen mellan motpolerna anses vara grunden för att kunna uppnå lycka, hälsa och välbefinnande.

Som ett bra exempel kan nämnas motpolerna ordning och kaos där Yin symboliserar ordning och Yang kaos. Balans uppnås när man har ena benet fast förankrat i ordning och trygghet, och det andra i kaos; möjlighet, tillväxt och äventyr. När livet plötsligt visat sig intensivt, fängslande och meningsfullt, när tiden går och du är så upptagen av det du gör att du inte märker det – det är där och då du befinner dig precis på gränsen mellan ordning och kaos. Vi behöver rutiner och traditioner. Det är ordning. Det kan dock bli för mycket ordning och det är inte heller bra, men kaos kan översvämma oss så att vi dränks. Vi måste hålla oss på den smala vägen – balansen i yin och yang, mellan ordning och kaos. Det är där vi är på samma gång tillräckligt stabila, tillräckligt utforskande, tillräckligt föränderliga, tillräckligt reparerande och tillräckligt samarbetande. (J. Peterson ”12 livsregler – ett motgift mot kaos”)

Det finns en avgörande skillnad i hur många människor förstår de här grundläggande motsatserna i väst, och hur de förstås inom traditionell kinesisk kultur. I väst ser vi ofta att motsatser är i opposition, en kamp som beror på deras inre natur. I kinesisk kultur ser man i stället att dessa motsatser kompletterar och är beroende av varandra.

Balans mellan socialism, liberalism och konservatism

Vad har då detta med socialt kapital att göra? Först och främst så påverkas tilliten av hur människor mår och med balans i livet är människor mindre stressade och har ofta bättre psykisk och fysisk hälsa. Men jag har med tiden också blivit alltmer övertygad om att balans även är viktigt inom politiken. Det är när de tre stora ideologierna – socialism, liberalism och konservatism balanserar varandra, när politiken lyckas hålla sig på den smala vägen, som bäst förutsättningar för ett högt socialt kapital uppstår.

För det verkar inte vara politiken eller ideologin i sig som är avgörande för hur det sociala kapitalet (och därmed välståndet) utvecklas i ett land. Det viktiga är i stället hur bra samhället institutionellt fungerar, frånvaron av korruption och att det upprätthålls en balans mellan viktiga, men ofta motstridiga, värden. Frihet (liberalism), jämlikhet (socialism) och gemenskap (konservatism) tilltalar oss alla på olika sätt, men ofta känner vi att något av dessa värden är viktigare än de andra och det avgör då i vilken riktning vi tenderar att lägga vår röst vid politiska val.

Alltför stor jämlikhet inskränker friheten för människor och kan vara hämmande för kreativitet, entreprenörskap och utveckling, alltför stor frihet innebär den starkes rätt, orättvisor och klasskillnader och alltför starka gemenskaper skapar ofta ett vi och dom och förtryck av minoriteter och oliktänkande.

Socialt kapital handlar i grunden om att hitta en bra balans mellan tillit och tolerans, där tilliten hör ihop med jämlikhet, gemenskap och social kontroll (ordning) och tolerans med frihet, öppenhet och pluralism (kaos).

Pluralism utan ansvarskänsla för gemensamma värden leder till kaos. Samhällelig ansvarskänsla utan pluralism leder till totalitära lösningar.”

John W Gardner

De länder som har högst socialt kapital i världen är de nordiska länderna som med höga skatter, stor offentlig sektor och välfärdssystem drar åt socialism och jämställdhet, de mellaneuropeiska länderna med Tyskland, Österrike och Schweiz som drar åt konservatismen – de sätter familjen och den lokala gemenskapen i centrum och är försiktiga med snabba förändringar. Och till sist de anglosaxiska länderna som Kanada, Australien, Nya Zeeland, Irland och Holland som är mer liberala, frihetliga och med lägre skatter[1]. De drar politiken i olika riktningar, men det de har gemensamt är att de i modern tid sällan drivit den ideologi de lutar åt för långt. De nordiska länderna har undvikit socialismens värsta avarter och är alla utpräglade marknadsekonomier. Tyskland, Schweiz, Österrike har relativt måttlig ojämlikhet och har av historiska skäl hittills haft en spärr mot etno-nationalism och grov högerpopulism och Kanada, Australien, Irland, Nya Zeeland och Holland är långt ifrån några nyliberala nattväktarstater, utan har fungerande välfärdssystem som skapar ekonomisk trygghet och jämnar ut skillnader i inkomster. Visst har det funnits tillfällen, inte minst i Sverige, där vindarna ibland blåst lite för hårt i någon riktning – men man har hela tiden haft förmågan att (i alla fall hittills) räta upp skutan igen och även om polariseringen inom länderna ökat, så har det inte förlamat politiken i samma utsträckning som i t.ex. USA.

I USA och Storbritannien har det uppstått obalanser

Men USA och Storbritannien då – historiskt sett väl fungerande och framgångsrika länder med högt välstånd? Speciellt USA hade på 1960-talet ett högt socialt kapital, men det är två länder där det uppstått obalanser i takt med att människors politiska åsikter har polariserats. Utvecklingen har flera orsaker, men en ökad ojämlikhet är en starkt bidragande faktor. Och de tre ideologierna har i speciellt USA dragits till sin spets i form av nyliberalism, moralkonservativ nationalism med rasistiska drag och en vänsterradikal postmodernistisk identitetspolitik som polariserat befolkningen. Jag vill verkligen inte påstå att allt var bättre på 1960-talet i USA, men den utveckling som varit har tärt på det sociala kapitalet.

När en viss politisk riktning drivs för långt, så tvingas fler ta ställning för eller emot denna riktning och det riskerar då att uppstå en större misstro mot ”de andra” – de som inte tycker som jag. Folk börjar tänka på politik och vad människor står för i termer av ont eller gott, i stället för rätt eller fel. Vi lever i en tid när allt fler känner sig hotade och sluter sig inom en enda befäst identitet. Människor har dock flera sidor och överbryggande identiteter. Utmaningen är att lära sig balansera vitt skilda engagemang och lojaliteter. Folk betraktar ofta sig själva på basis av den av alla deras lojaliteter som står under starkast attack. Om man utsätts för missaktning för att man är muslim, kristen, svart, vit, vänsterradikal eller konservativ är det naturliga instinkten att fokusera helt på den identiteten.

Historien upprepar sig – nya politiska idéer kring hur befolkningen ska befrias från sina bojor och lyckogöras slutar ofta illa. För att inte de mest rättrogna och de som brinner mest för sin sak ska få tolkningsföreträde så krävs det måttfullhet hos den breda massan. Det kanske inte finns någon evig sanning! Framåtskridande handlar inte om att krossa ondskefulla motståndare utan om att hitta en balans mellan motstridiga värden – mellan frihet och trygghet, mellan mångfald och gemenskap. Och det kommer alltid att finnas hinder och sidospår på vägen dit. Det finns inget slutgiltigt sätt att lösa dessa frågeställningar på, det hela handlar om ett ständigt sökande. Man får nöja sig med att hitta en bra balans mellan olika ståndpunkter att vara medveten om att saker förändras och det måste det göra för att en plats ska utvecklas. Det är ett samspel mellan ordning och kaos, där nya balanser uppstår över tiden.

I Sverige har nyliberalismen och den vänsterradikala postmodernismen dragit oss mot kaos. Ibland har detta varit på gott, ibland på ont. Förespråkare för dessa ideologier är ofta tvärsäkra på att deras väg är den rätta, men det krävs en förståelse för att man kan se saker från olika perspektiv och det kan finnas fler än en lösning på ett problem. Driver man en utveckling väldigt långt, så uppstår det ofta oväntade effekter som de som varit pådrivande sällan eller aldrig tänkt på. Kanske behöver vi idag lite mer ordning igen, en aning mer konservatism och en aning mer gammaldags socialdemokrati. Jag inser att många inte kommer att hålla med mig, och delvis tror jag det har att göra med att vi kanske tolkar vad konservatism är på olika sätt, precis som många tolkar socialism och liberalism på olika sätt. Jag är i grunden socialliberal, men jag tror att det bästa botemedlet mot skadlig nationalism, är måttlig konservatism. Vi i Sverige har haft en så stark aversion mot konservatism att vi kanske tappat bort en del viktiga värden på vägen. Det kan handla om konservatismen syn på civilsamhället och lokala gemenskapers betydelse, respekten för auktoriteter som t.ex. lärare eller forskare, bildningsideal och att med rättigheter följer även en del skyldigheter. Många tycks glömma bort att det svenska Folkhemmet faktiskt byggde på en del konservatism kring skötsamhet, bildning och ett nationellt samhällskontrakt.

Samtidigt är jag rädd att de misstag som Sverige gjort bäddat för en konservatism som drivs alldeles för långt mot dess avarter etno-nationalism och högerpopulism. Många politiker spelar idag på rädslor och otrygghet, vilket är en grogrund för att skapa nationalistiska strömningar och sociala medier och dess algoritmer har en tendens att knuffa in människor allt längre ut på ytterkanterna och när det blåser högervindar så blir jag rädd att båten återigen kantrar. Oavsett ideologi så finns det en del galenpannor i ytterkanterna – och i speciellt den bruna högern så kan dessa galenpannor vara riktigt farliga för demokratin i ett land. Vi behöver inte politiker som polariserar och drar saker till sin spets – vi behöver i stället ledare som ”kan röra sig värdigt mellan sina olika identiteter”.

Slutsteget är att träna på jämvikt. Det är det drag som vi ska söka efter hos ledare. Det är förmågan att röra sig värdigt mellan sina olika identiteter – att balansera sina passioner, välsignelser och smärtor med flera andras passioner, välsignelser och smärtor. En person i jämvikt har inte en svagare känsla i sina förbindelser utan väver samman flera djupa förbindelser till en enda symfoni. En god karaktär betyder inte att man lever sitt liv i enlighet med någon regel (det finns sällan regler för hur goda kvalitéer ska kombineras eller svåra val klaras ut), utan att man lever ett liv i balans. Att uppnå balans är en estetisk och poetisk övning som handlar om att spela olika toner på ett harmoniskt sätt.

David Brooks


[1] Irland har dock vissa konservativa drag vad gäller normer och Holland är snarare liberala vad gäller normer än politik

Högst tillit i Västerbotten

Den generella tilliten i Sverige är ännu bland de högsta i världen, men finns det några skillnader mellan olika regioner i Sverige? Jo, det finns vissa skillnader. Men jämfört hur stora dessa kan vara mellan olika länder, så är de skillnader som finns inom Sverige små. De flesta län ligger ganska när genomsnittet för hela riket, men det är två län som sticker ut en aning – Västerbotten i toppen och Skåne i botten.

Tabell 1: Andel i befolkningen med generell tillit fördelat per län
Län År 2004-2007 År 2008-2011 År 2012-2015 År 2013-2016 Förändring 04-07/ 13-16
Västerbottens län 83 80 81 79 -4
Kronobergs län 73 74 76 77 4
Gotlands län 77 77 78 77 0
Uppsala län 78 75 76 76 -2
Hallands län 76 78 75 76 0
Västernorrlands län 78 75 77 76 -2
Jämtlands län 76 72 76 75 -1
Norrbottens län 77 77 75 75 -2
Stockholms län 74 73 73 73 -1
Värmlands län 76 75 74 73 -3
Dalarnas län 72 77 75 73 1
Gävleborgs län 77 74 75 73 -4
Riket 74 73 73 72 -2
Östergötlands län 75 74 72 72 -3
Jönköpings län 75 75 73 72 -3
Kalmar län 77 72 74 72 -5
Blekinge län 72 73 73 72 0
Västra Götalands län 73 73 72 72 -1
Örebro län 74 75 72 71 -3
Södermanlands län 72 75 71 69 -3
Västmanlands län 73 73 71 69 -4
Skåne län 67 68 68 67 0

Källa: Folkhälsomyndigheten

Grunden till Västerbottens och Umeås höga tillit sträcker sig långt tillbaka i tiden. Läskunnigheten var hög redan på 1600-talet i Västerbotten. En viktig anledning var de långa avstånden till kyrkorna. Många kunde därför inte komma till kyrkorna. Pastorerna anbefallde därför de sockenbor som inte kunde närvara under söndagens gudstjänster att själva hålla så kallad byabön. Man lärde sig själv att läsa religiösa texter och tog ansvar för sin religiösa fostran. I slutet av 1700-talet kunde nästan alla läsa i Västerbotten, något som andra delar av världen inte var i närheten av. Den höga läskunnigheten bidrog sedan till ett stort engagemang  i de folkrörelser som växte fram i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och än idag finns det påfallande många föreningar och organisationer i länet. Med läsandet följde också en förståelse för utbildningens betydelse. Det akademiska inslaget har därför alltid varit stort i speciellt Umeå.

I Umeå har man heller aldrig haft någon grupp som dominerat staden. Jämfört med andra norrländska städer var industrin och socialdemokratin inte lika dominerande. Förutom socialdemokraterna fanns här också ett starkt fäste av frisinnade liberaler. Sedan växte det fram vänsterradikalism runt universitet på 70-talet. Och i anslutning till det tidigare regementet har det också funnits konservativa krafter i staden. Debattklimatet är ibland högljutt – man är ju van att göra sin röst hörd, men samtidigt är befolkningen i Umeå omvittnat bra på att samverka och kommunen, näringslivet, akademin och civilsamhället jobbar ofta i partnerskap. År 2014 lyckades man t.ex. bli kulturhuvudstad i Europa – inte illa av en liten stad med 120 000 invånare. Man har förstått att det inte handlar om att vara och tycka lika, utan om att hantera och dra nytta av att man är och tycker olika.

”När hårdrockarna har en festival, så ”råddar” popsnörena backstage. När popsnörena har festival så ”råddar” hårdrockaren. De gillar inte varandras musiksmak, men ibland spelar de i samma band ändå för att det är jäkligt roligt att spela. Det är symboliskt för samarbetet. Man kan samarbeta utan att någon förlorar på det.”

Anna Olofsson, marknadschef i Umeå kommun

Västerbotten och Umeå lyfter jag fram som ett exempel på högt överbryggande socialt kapital i boken ”Tillit och tolerans”. Skånes historia har jag inte dykt lika djupt i, men en historisk förklaring jag sett att några lyft fram är att tilliten är något lägre i de regioner där adel och godsherrar haft inflytande över befolkningen. De flesta svenska slott och herresäten låg i Skåne och runt Mälardalen, och där behövde befolkningen förhålla sig till överheten och auktoriteter på ett sätt som befolkningen i t.ex. Västerbotten slapp undan. Även i övriga län med lite lägre tillitsnivåer, som Västmanland, Södermanland och Örebro, finns det många slott. Så ju längre avståndet till adel och präster varit, desto högre tycks tilliten vara i dag.

Det har historiskt också funnits en del främlingsfientliga krafter i länet och idag finns några av Sverigedemokraternas starkaste fästen i just Skåne, något som tros påverka tilliten i befolkningen.[1] Statistik från SOM-institutet visar också att toleransen blir lägre i Sverige ju längre söderut man kommer. I Skåne har det historiskt funnits ett motstånd mot etablissemang, statsmakt och Stockholm. Det fanns och kanske fortfarande finns en viss nationalism i Skåne som uppträder i form av provinsialism. Det är Skånes rättigheter och självbestämmande som står i fokus, inte landets som helhet. Skåne ska räddas, inte bara från invandringen utan även från myndigheterna och politikerna i Stockholm.

Även om de här gamla strömningarna fortfarande existerar, så ska man kanske inte dra alltför stora växlar på dem. De kan troligtvis förklara de skillnader som finns i tillit mellan Skåne och övriga Sverige, men skillnaderna är som sagt små.

[1] Källa: ”Varför röstar vi som vi gör? – forskningsrapport från Södertörns högskola