Etikettarkiv: vi och dom

Överbryggande socialt kapital kräver både tillit och tolerans

Stenåldern har rönt ett allt större intresse bland folk, inte minst olika dieter samt förra årets julkalender med familjen Hedenhös har inneburit ett uppsving för stenåldern. Men levde verkligen stenåldersmänniskor lika jämställt och harmoniskt som familjen Hedenhös? Ja, det finns en del som tyder på det!

De flesta forskare menar idag att teorierna om den starkes överlevnad är felaktig. Under den period som människan utvecklades från att vara apor till för ca 60 000 år sedan då människan började utvandra från Afrika till Asien, Europa och övriga världen har inga krigsfynd hittats, inga inslagna skallar eller bröstkorgar med spjut i.

Inte heller idén om den strikta uppdelningen i att mannen gick på jakt och kvinnorna tog hand om barnen och sällan lämnande grottan anses vara korrekt. Forskaren och författaren Lasse Berg menar att vi under den tiden levde ett ganska jämlikt liv, vi drog omkring i samarbetande grupper som delade på mat och sysslor.

Vi har varit en otrolig social varelse. Evolutionsbiologiskt har det inte varit särskilt smart att vara aggressiv. Det var den som var snäll, som kunde inordna sig i en grupp och gjorde så att andra hjälpte honom eller henne, som fick vidarebefordra sina gener. Vi har en inbyggd avsky i oss mot stöddiga människor och folk som ska styra och ställa över andra.

Att vi utvecklades till att bli sociala varelser är en viktig orsak till att människohjärnan utvecklades. Det kräver att hjärnan kan tolka andra människors känslor, att förstå den sociala dynamiken. Det är något som kräver mycket mer än styrka.

Att förstå andra människor innebär också en förmåga att anpassa sig efter andra. Detta har i förlängningen också inneburit att vi successivt förbättrat vår förmåga att förändra oss själva efter omgivningen och att vi med tiden kunnat inkludera allt fler människor i de grupper som vi identifierar oss med.

”Det är inte de starkaste som överlever, inte heller de mest intelligenta, utan de som har störst förmåga att förändras”

Charles Darwin, brittisk biolog, teolog och forskare

Vi är bra på att samarbeta, känna empati och anpassa oss efter varandras behov. Evolutionärt är det inte den starke som överlevt, utan de människor som i allt större grupper kunnat hålla sams under längre perioder. Denna tillit är medfödd. Det finns något som kallas spegelneuroner i hjärnan – vi mår bra av att spegla oss i andra. Detta osjälviska drag samt vår förmåga att tänka långsiktigt gör att vi faktiskt kan leva ihop i allt större samhällen.

Men det var också viktigt att hålla sams i gruppen. Den som bröt normerna riskerade att splittra gruppen. Vi har därför en medfödd instinkt att straffa dem som sviker, fuskar eller beter sig själviskt. Men vi bestraffar inte bara fuskare och de som agerar egoistiskt – också den som är annorlunda riskerar att mobbas och stöttas ut från gruppen. Detta är den evolutionära grunden till den främlingsfientlighet vi ser idag!

De flesta är därför väldigt måna om att passa in i den grupp (eller de grupper) som de identifierar sig med. Det finns inget som vi fruktar så mycket som att lämnas utanför gruppen – att bli mobbade, utfrusna eller utsparkade från den grupp som vi vuxit upp i eller som vi vill tillhöra. Vi har en existentiell rädsla för ensamhet. Denna rädsla sitter djupt inpräntat i generna på oss – den som förkastades av gruppen överlevde sällan. Människans mest onda egenskaper kommer oftast till uttryck i samband med grupptryck. Vi är kapabla att utföra de mest fruktansvärda handlingar om vi tror att den egna gruppen förväntar sig det av oss.

Det sociala kapitalets uppbyggnad kan delvis härledas från våra instinktivt uppbyggda känslor och beteenden. Man brukar skilja på inbundet och överbryggande socialt kapital, där det inbundna sociala kapitalet i hög grad är biologiskt nedärvt medan det överbryggande i högre grad påverkas av vår miljö och kultur. Det inbundna sociala kapitalet faller naturligt för människor. Att känna empati och vilja att samarbeta med människor inom familjen, bland vänner och bekanta eller andra som vi identifierar oss med är ett nedärvt beteende från stenåldern. I ett homogent samhälle litar folk på varandra för att de liknar varandra.

Det överbryggande sociala kapitalet är svårare att bygga upp. Det uppstår när människor från olika kulturella, sociala, ekonomiska och etiska sammanhang möts och påverkar varandra utan att konflikter uppstår – när det skapas positiva kontaktytor över gränser som annars kan utgöra en grund för misstro. Det överbryggande sociala kapitalet byggs upp genom människors positiva erfarenheter av varandra och på tillitsstärkande normer och värderingar som ofta kan härledas från landets eller platsens historia.

Inom politiken går det en stark skiljelinje mellan Sverigedemokraterna (SD) och övriga partier. SD anser att det är svårt att bygga ett starkt överbryggande socialt kapital – speciellt med människor från andra kulturer. Vi är biologiskt programmerade att främst känna empati och tillit till dem vi identifierar oss med. Vi bör därför sträva mot ett så homogent samhälle som möjligt. Mångfald skapar oro och otrygghet. Övriga partier menar däremot att ett öppet och tolerant samhälle är och historiskt har varit nyckeln till fred, välstånd och ekonomisk utveckling. Utveckling kommer av nya idéer, kreativitet och innovationsskapande. Kvaliteter som sällan uppkommer i homogena och trångsynta miljöer där människor tvärtom fryses ut om deras idéer eller sätt att vara avviker för mycket från rådande normer.

Under det senaste året har jag ofta sökt på Internet efter artiklar om socialt kapital och det har inte varit ovanligt att jag kommit in på sidor med främlingsfientligt innehåll. Det oroar mig! En del Sverigedemokrater är ganska pålästa om detta ämne och hänvisar till forskning som visar att det sociala kapitalet kan påverkas negativt i samhällen med stor mångfald. Det finns en viss sanning i detta – tilliten och det inbundna sociala kapitalet tycks minska något i mångkulturella samhällen. Men jag vill hävda att det inte gör något! Det viktiga för ett land som vill utvecklas på ett bra sätt och nå en hög generell välfärd för befolkningen är att hitta en bra balans mellan tillit och tolerans – det är då det mer betydelsefulla överbryggande sociala kapitalet växer sig starkt.

I boken ”Den svala svenska tilliten” visar Lars Trägårdh, Susanne Wallman Lundåsen, Dag Wollebæk och Lars Svedberg att lokalsamhälletilliten[1] ofta är större i små homogena kommuner i lands- och glesbygd än i storstadskommunerna Malmö och Sundbyberg. Enligt Sverigedemokraternas logik skulle dessa kommuner utgöra en förebild för andra att ta efter – få invandrare samt en homogen befolkning där folk litar på varandra. Men är detta verkligen ett ideal? Det stämmer att människor i lands- och glesbygd ofta litar på varandra och kanske hjälper varandra mer än grannarna gör i en storstad, men skälet till detta är att de ofta känner eller åtminstone känner till vilka de flesta andra är i närområdet. Det är tryggt och bra, men den höga tilliten är delvis en konsekvens av att inflyttningen av människor med annorlunda värderingar och erfarenheter är liten och att de som känner att de inte riktigt passar in ofta flyttar därifrån.

Den amerikanske professorn Richard Florida menar att de mest framgångsrika regionerna i världen präglas av tolerans, pluralism och öppenhet. I ett första steg söker sig konstnärer, bohemer och HBT-personer till dessa platser, i ett andra steg människor som arbetar med kreativa yrken och som ofta trivs i toleranta och spännande miljöer och i det tredje steget söker sig kapitalet och investeringarna dit. Personer som känner en generell tillit till andra människor tycker det är roligare att bo och leva i städer som kan erbjuda en mångfald av människor, bakgrunder och kunskaper. En av de viktigaste konkurrensfördelar som en plats kan ha idag är hög tolerans och tillit, dvs. ett starkt överbryggande socialt kapital. Det kan vara svårt att bygga upp om man inte har det och det går inte att flytta på – det är platsbundet.

”Lika barn kanske leker bäst, men olika barn hittar på nya lekar!”

Det är inget fel med hög tillit, tvärtom, men för att skapa ett modernt, kreativt och väl fungerande samhälle idag krävs det också tolerans. Tillit utan tolerans skapar inskränkta och bakåtsträvande orter med dålig potential för utveckling, medan tolerans utan tillit skapar individualiserade samhällen där var och en sköter sitt. Det är när en ort, stad eller land uppnår balans mellan tillit och tolerans på en hög nivå som det ideala överbryggande sociala kapitalet växer sig starkt. Sverige har hittills lyckats oerhört bra med detta, vilket enligt min uppfattning är vår viktigaste konkurrensfördel. Låt inte Sverigedemokraterna förstöra det!

 

[1] Lokalsamhälletillit är ungefär samma sak som inbundet socialt kapital fast fokus mer på den geografiska ytan än på släkt, vänner och människor man identifierar sig med.

Det sociala kapitalet växer vid kris

En konsultfloskel inom näringslivet på 1990-talet var att kineserna har samma tecken för orden kris och möjlighet. Efter en check på Google verkar detta vara en sanning med modifikation.  Dessutom går utvecklingen idag så snabbt inom näringslivet att en allvarlig kris sällan leder till något nytt storartat, utan snarare till nedskärningar eller konkurs.

Däremot kan en kris för ett land, region, stad eller by vara startskottet för en genomgående förändring[1]. När människor väl förstår att det är allvar och att man måste hjälpas åt för att övervinna en kris, så är vi både anpassningsbara och empatiska.

Samhällen som upplever en kris, t.ex. att den största arbetsgivaren lägger ned eller flyttar sin verksamhet har en större förmåga att sluta upp kring ett gemensamt mål, lägga eventuella dispyter åt sidan, kavla upp skjortärmarna och börja samverka. Om platsen istället för en sakta tynande tillvaro är det inte ovanligt med avundsjuka mellan grannbyar, politiska strider mellan blocken och ingenting tycks vara för smått för att inte gräla om det. En näringslivschef för en tynande kommun sa en gång att han var avundsjuk på de kommuner som drabbats av en rejäl kris. Det är först då man inser allvaret, små dispyter eller anledningar till irritation slängs överbord och istället arbetar man målinriktat för att rädda skutan.

Ett bra och aktuellt internationellt exempel kommer från Balkan. Efter översvämningarna i våras vittnar folk om solidaritet och att katastrofen har haft en förenande effekt. Grannar har hjälpt varandra, vilket kanske inte är så ovanligt. Men här handlar det om byar som är muslimska eller serbiska och som varit fiender sedan kriget på 1990-talet. De drabbade har inte förväntat sig att grannbyarna skulle ställa upp på det sätt som många gjort. Katastrofen har inneburit att människor sinsemellan överbryggat politiska, nationalistiska eller religiösa hinder. Nöden och empatin människor emellan har helt enkelt fört dem samman och det som hänt kan vara startskottet för försoning.

För en tid sedan var jag på begravning. En vän från högskoletiden gick mycket hastigt och sorgligt bort. Det var en mycket fin begravning med vacker musik, minnestal m.m. Gråten låg nära, men också skrattet när minnestalare och kompisar från högskoletiden berättade anekdoter om honom. Sorg förenar, jag kände att de människor som jag delat de där intensiva studieåren med faktiskt stod mig ganska nära. Och det var tydligen inte bara jag som kände så. Vår gamla klass från högskoletiden ska i höst nu träffas igen efter snart 30 år!

Det kanske är så att kris och sorg ofta förenar människor. Vi tvingas stanna upp ett tag, blir medvetna om sammanhang, att vi kanske behöver varandra och vi börjar också fundera kring vad vi gemensamt kan göra för att det ska bli bättre. Det sociala kapitalet växer – vi visar såväl empati som handlingskraft när det verkligen gäller. Men den stora frågan kvarstår – varför är detta så mycket svårare under normala omständigheter?

 

[1] Vill bara förtydliga att jag inte menar inbördeskrig eller andra kriser där människor ställs mot varandra.

Hat mellan grupper föds lätt

Idehistorikern och författaren Johan Norberg gillar Kent. Det gör jag också. Kanske därför jag gillar honom. Han är även nyliberal. Det är inte jag. Men jag tycker ofta han skriver bra och verkar intressera sig för ungefär samma saker som jag gör. Den har krönikan handlar om hur lätt vi grupperar oss och hur lätt det är att skapa osämja mellan olika grupper.

Krönika i Metro av Johan Norberg

Emotionellt korrekt

Det här föredraget på TED tycker jag är riktigt bra.

Något som tär på det sociala kapitalet är att åsikter tenderar att bli allt mer polariserade. En konsekvens av den nya informations- och kommunikationsteknologin är att vi har en benägenhet att sålla information och främst söka efter den som bekräftar ”det som vi redan tror oss veta”. Vi bor mer segregerat, vilket tillsammans med friskolereformen också gjort skolorna mer uppdelade och vi delar allt mindre samma kulturella uttryck vad gäller t.ex. tv-program eller musik. När en stor andel av dem vi känner, umgås med och identifierar oss med tycker som oss, är det lätt att tycka att de som inte tycker likadant är idioter. Sally Kohn menar att vi måste skilja på åsikter och person och börja uppträda emotionellt korrekt mot varandra. Vi kommer inte att ändra någons åsikt genom att tala om att de är idioter, vi bara hetsar oss själva så att vi till slut blir blinda för nyanser. Tolerans kanske inte är rätt ord, men en större förståelse för att andra kan ha totalt annorlunda åsikter än oss själva men ändå vara hyggliga människor är en bra början.

Länk till föredraget på TED

Provokationer

Socialt kapital och provokationer passar illa ihop. Mitt syfte med bloggen är inte att provocera. Vi bygger inte socialt kapital genom att polarisera och gruppera oss, utan genom möten och förståelse för att vi kan tänka olika. Men för att skapa lite nyfikenhet kring min blogg nämner jag nedan ett antal ämnen som jag har tänkt skriva om och som jag hoppas kan vara lite tankeväckande (och i något fall också provocerande):

  • Varför det går bra för länder med ett högt socialt kapital?
  • Varför bönderna och folkhemmet varit så viktiga för det sociala kapitalet i Sverige?
  • Varför Sverigedemokraternas försöker kidnappa begreppet socialt kapital och varför de fått det mesta om bakfoten?
  • Varför mormoner i USA är så framgångsrika?
  • Varför tolerans har blivit en så viktig konkurrensfördel för utvecklade länder?
  • Varför Internationella valutafonden IMF) i senare rapporter börjat varna för ojämlikhet och att ökande inkomstklyftor kan skapa en sämre ekonomisk utveckling och tillväxt i världen?
  • Varför även de rikaste ska få barnbidrag?
  • Varför länder med högt socialt kapital har lyckligare medborgare?
  • Varför Israel har så många nobelpristagare?
  • Varför socialt kapital och tolerans i dess extremformer är varandras motsatser?
  • Varför vi inte litar på ”dom”?